Apostlagärningarna 9
1 Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen
But Saul, still breathing out threatenings and slaughter against the disciples of the Lord, came to the high priest,
2 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på "den vägen", vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.
and petitioned for letters from him to the synagogues at Damascus; that, if he found any of that way, whether they were men or women, he might bring them bound to Jerusalem.
3 Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.
And as he was proceedings on his journey, and was come near to Damascus, on a sudden, a light from heaven shone around him;
4 Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: "Saul, Saul, varför förföljer du mig?"
and he fell to the ground, and heard a voice saying to him, Saul, Saul, why do you persecute me?
5 Då sade han: "Vem är du, Herre?" Han svarade: "Jag är Jesus, den som du förföljer.
And he said, Who art thou, Lord? And the Lord said, I am Jesus, whom you persecute:
6 Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra."
but arise, and go into the city, and you shall be told what you must do.
7 Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.
And the men who traveled with him, stood astonished; hearing, indeed, the voice, but seeing no one.
8 Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.
Then Saul arose from the earth; and, though his eyes were open, he saw no man; but they led him by the hand, and brought him to Damascus.
9 Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.
And he was three days without sight, and did neither eat nor drink.
10 Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: "Ananias!" Han svarade: "Här är jag, Herre."
Now there was a certain disciple at Damascus, whose name was Ananias; and the Lord said to him in a vision, Ananias! And he said, Behold, I am here, Lord.
11 Och Herren sade till honom: "Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.
And the Lord said to him, Arise, and go to the street which is called Straight, and inquire in the house of Judas for a man of Tarsus, whose name is Saul; for, behold, he is praying to me;
12 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen."
and he has seen in a vision, a man whose name is Ananias, coming in and laying his hand upon him, that he might recover his sight.
13 Då svarade Ananias: "Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
Then Ananias answered, Lord, I have heard by many concerning this man, how much evil he has done to thy saints at Jerusalem;
14 Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn."
and here he has authority from the chief priests to bind all that invoke thy name.
15 Men Herren sade till honom: "Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;
But the Lord said to him, Go your way; for this man is to me a chosen vessel, to bear my name before nations, and kings, and the children of Israel:
16 och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull."
for I will show him how many things he must suffer for my name.
17 Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: "Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande."
Then Ananias went, and entered into the house; and laying his hands upon him, he said, Brother Saul, the Lord, even Jesus, who appeared to you on the way, as you came, has sent me; that you might receive your sight, and be filled with the Holy Spirit.
18 Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.
And immediately there fell from his eyes something like scales; and he recovered his sight, and arose, and was immersed:
19 Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.
and having received food, he was strengthened, and for several days remained with the disciples at Damascus.
20 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.
And straightway in the synagogues he proclaimed Jesus, that he is the Son of God.
21 Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: "Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?"
And all that heard him were astonished, and said, Is not this he who, in Jerusalem, spread desolation among them who called on his name; and came hither on purpose to carry such bound to the chief priests?
22 Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.
But Saul became stronger, and confounded the Jews that dwelt at Damascus, evincing that this is the Messiah.
23 När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;
And, after many days, the Jews conspired to kill him:
24 men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,
but their design was made known to Saul; and they watched the gates, day and night, to murder him.
25 togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.
But the disciples took him by night, and let him down by the wall in a basket.
26 När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.
And when he was come to Jerusalem, he attempted to associate with the disciples; but they feared him, not believing that he was a disciple.
27 Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.
But Barnabas, taking him, brought him to the Apostles, and related to them how he had seen the Lord in the way; and that he had spoken to him, and how he had preached boldly, at Damascus, in the name of Jesus.
28 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;
And he was with them, coming in, and going out, at Jerusalem; and speaking boldly in the name of the Lord Jesus.
29 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.
And he spoke, and disputed with the Hellenists; but they attempted to kill him:
30 När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.
and the brethren, being informed of it, conducted him to Cesarea, and sent him away to Tarsus.
31 Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
Then the congregations though all Judea, and Galilee, and Samaria, being edified, had rest; and walking in the fear of the Lord, and in the admonition of the Holy Spirit, were multiplied.
32 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
Now it came to pass, that Peter, making a tour through all the congregations, came also to the saints that dwelt at Lydda.
33 Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.
And he found there a certain man, whose name was Eneas, who has a palsy, and had kept his bed eight years.
34 Och Petrus sade till honom: "Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd." Då stod han strax upp.
And Peter said to him, Eneas, Jesus, the Messiah, heals you; arise, and make your bed. And he arose immediately.
35 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.
And all the inhabitants of Lydda and Saron saw him, and turned to the Lord.
36 I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.
And there was at Joppa, a certain female disciple, named Tabitha, who, by interpretation, is called Dorcas; and she was full of good works, and alm-deeds, which she did.
37 Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.
And it came to pass in those days, that she was sick, and died. And when they had washed her, they laid her in an upper chamber.
38 Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.
And as Lydda was near to Joppa, the disciples, hearing that Peter was there, sent two men to him, entreating him that he would not delay to come to them.
39 Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.
And Peter arose, and went with them. And when he was come, they brought him into the upper chamber; and all the widows stood by him weeping; and showing the coats and mantles, which Dorcas made, while she was with them.
40 Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: "Tabita, stå upp." Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
And Peter putting them all out, kneeled down, and prayed; and turning to the body, he said, Tabitha, arise! And she opened her eyes, and seeing Peter, sat up.
41 Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.
And giving her his hand, he raised her up; and having called the saints and widows, he presented her alive.
42 Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.
And this was known throughout all Joppa, and many believed in the Lord.
43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon.
And he continued many days at Joppa, in the house of one Simon, a tanner.
