Apostlagärningarna 8
1 Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.
At that time a major persecution arose against the church that was in Jerusalem, so all, except the Apostles, were scattered throughout the regions of Judea and Samaria.
2 Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
(Devout men had buried Stephen and made a great lamentation over him.)
3 Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
As for Saul, he was trying to destroy the Church; invading house after house and dragging away both men and women, he was putting them in prison.
4 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
So on their part those who were scattered abroad went about preaching the Word.
5 Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.
Now Philip, having gone down to a city of Samaria, was proclaiming the Christ to them;
6 Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.
and the crowds gave heed with one accord to what Philip was saying, as they heard the words and saw the signs that he kept performing.
7 Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
Because unclean spirits came out screaming from many who had them, and many who were paralyzed and lame were healed.
8 Och det blev stor glädje i den staden.
Yes, there was great joy in that city!
9 Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.
Now a certain man named Simon was in the city first, practicing sorcery and astounding the people of Samaria, affirming himself to be someone great,
10 Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: "Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'"
to whom they used to pay attention, from the least to the greatest, saying, “This man is the great power of God.”
11 Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
They listened to him because he had amazed them with his sorceries for a long time.
12 Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
But, when they believed Philip, as he proclaimed the good news concerning the Kingdom of God and the name, Jesus Christ, they were baptized, both men and women.
13 Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.
Even Simon himself believed, and having been baptized he stayed right with Philip; observing miracles and signs occurring, he was amazed.
14 Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
Now when the Apostles in Jerusalem heard that Samaria had received the word of God, they sent Peter and John to them,
15 Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;
who upon coming down prayed about them, so that they might receive Holy Spirit,
16 ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
because He had not yet fallen upon any of them; they had only been baptized into the name of Jesus, the Christ.
17 De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
Then they laid their hands upon them and they received Holy Spirit.
18 När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar
Well, upon observing that the Holy Spirit was given through the laying on of the Apostles' hands, Simon offered them money
19 och sade: "Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande."
saying, “Give this power to me also, that anyone on whom I lay hands may receive Holy Spirit.”
20 Då sade Petrus till honom: "Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.
But Peter said to him: “May your silver go with you into perdition, for thinking that the gift of God could be acquired with money!
21 Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
You have neither part nor portion in this matter, because your heart is not right before God.
22 Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.
Turn away therefore from this your wickedness and make petition to God, in case the intent of your heart may be forgiven you;
23 Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor."
for I see you being into a gall of bitterness and a fetter of unrighteousness.”
24 Då svarade Simon och sade: "Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig."
So in answer Simon said, “You make petition to the Lord on my behalf, so that nothing of what you have spoken may come upon me!”
25 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.
So when they had both thoroughly testified and spoken the Word of the Lord, they returned to Jerusalem; they also evangelized many Samaritan villages.
26 Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: "Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk."
Then an angel of the Lord spoke to Philip saying, “Get up and go south on the road that goes down from Jerusalem to Gaza; it is desolate.”
27 Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,
So he got up and went; and there, a man, an Ethiopian, a eunuch, a court-official of Candace the queen of the Ethiopians, who was over all her treasury, who had come worshiping to Jerusalem
28 men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.
—he was returning, sitting in his chariot and reading aloud the prophet Isaiah.
29 Då sade Anden till Filippus: "Gå fram och närma dig till denna vagn."
And the Spirit said to Philip, “Go forward and join this chariot.”
30 Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: "Förstår du vad du läser?"
So running up Philip heard him reading the prophet Isaiah and said, “Do you really understand what you are reading?”
31 Han svarade: "Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
So he said, “Well how can I, unless someone guides me?” And he urged Philip to come up and sit with him.
32 Men det ställe i skriften som han läste var detta: "Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.
Now the portion of the Scripture that he was reading was this: “He was led as a sheep to the slaughter; and as a lamb before its shearer is silent, so He does not open His mouth.
33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden."
In His humiliation His justice was removed, and who will recount His generation? Because His life is removed from the earth.”
34 Och hovmannen frågade Filippus och sade: "Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?"
So continuing the eunuch said to Philip, “I ask you, about whom does the prophet say this, about himself or about someone else?”
35 Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
So opening his mouth and beginning from this Scripture, Philip preached Jesus to him.
36 Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: "Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?"
Now as they were going down the road they came upon some water, and the eunuch said: “Look, water! What is keeping me from being baptized?”
38 Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
So he ordered the chariot to stop, and they both went down into the water, both Philip and the eunuch, and he baptized him.
39 Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.
Now when they came up out of the water, Spirit of the Lord snatched Philip away, and the eunuch did not see him any more, because he went on his way rejoicing.
40 Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.
Philip was found at Azotus, and as he passed through he evangelized all the towns until he came to Caesarea.
