Apostlagärningarna 7
1 Och översteprästen frågade: "Förhåller detta sig så?"
Then the high priest said, Are these things indeed thus?
2 Då sade han: "Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
And he said, Brethren, and fathers, hearken: the God of glory appeared to our father Abraham, while he was in Mesopotamia, before he dwelt in Charran;
3 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
and said to him, "Depart from your country and from your kindred, and come into a land which I will show you."
4 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
Then departing from the land of the Chaldeans, he dwelt in Charran: and from thence, after his father died, he caused him to remove his habitation into this land, in which you now dwell.
5 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
And he gave him no inheritance in it, not so much as the breadth of his foot: nevertheless he promised to give it for a possession to him, even to his seed after him, when he had no child.
6 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
And God spoke thus--that his seed should "sojourn in a foreign land, and that they should enslave and abuse them four hundred years.
7 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
And the nation to which they are enslaved (said God) I will judge; and afterward they shall come out, and serve me in this place."
8 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
And he gave him the institution of circumcision; and so he begot Isaac, and circumcised him on the eighth day: and Isaac begot Jacob, and Jacob begot the twelve patriarchs.
9 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
And the patriarchs, moved with envy, sold Joseph into Egypt: nevertheless, God was with him,
10 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
and delivered him but of all his afflictions, and gave him favor and wisdom in the sight of Pharaoh, king of Egypt; and he constituted him ruler over Egypt and all his house.
11 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
And a famine came upon all the land of Egypt and Canaan, and great affliction; and our fathers did not find sustenance.
12 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
But Jacob, hearing that there was corn in Egypt, sent our fathers first;
13 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
and the second time Joseph was made known to his brethren; and the family of Joseph was made known to Pharaoh.
14 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
And Joseph sent, and invited his father Jacob, and all his kindred, amounting to seventy-five souls.
15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
So Jacob went down into Egypt, and died, he and our fathers:
16 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
and they were carried over to Sychem, and were laid in the sepulcher which Abraham purchased, for a sum of money, of the sons of Emmor, the father of Sychem.
17 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
And as the time of the promise drew near, which God had sworn to Abraham, the people grew and multiplied in Egypt;
18 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
till another king arose, who knew not Joseph.
19 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
He, forming craft designs against our kindred, treated our fathers injuriously, by causing their infants to be exposed, that their race might perish.
20 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
In which time Moses was born, and was exceedingly beautiful; and he was bred up for three months in his father's house:
21 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
and being exposed, the daughter of Pharaoh took him up, and nourished him for her own son:
22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
and Moses was educated in all the wisdom of the Egyptians: and he was mighty in his speeches and actions.
23 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
But when he was arrived at the full age of forty years, it came into his heart to visit his brethren, the children of Israel.
24 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
And beholding one of them injured, he defended him; and smiting the Egyptian, he avenged him that was oppressed.
25 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
And he supposed that his brethren would have understood that God would give them salvation by his hand: but they did not understand.
26 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
And the next day he showed himself to them, as they were quarreling, and would have persuaded them to peace, saying, Men, you are brethren; why do you injure one another?
27 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
But he that injured his neighbor, thrust him away, saying, Who has made you a ruler and a judge or us?
28 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
Will you kill me, as you did the Egyptian, yesterday?
29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
Then Moses fled at this saying, and became a sojourner in the land of Midian; where he begot two sons.
30 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
And when forty years were fulfilled, an angel of the Lord appeared to him in a flame of fire, in a bush, in the wilderness of Mount Sinai.
31 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
And Moses seeing it, admired the vision: and as he drew near to behold it, the voice of the Lord came to him, saying,
32 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
"I am the God of your fathers, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob." And Moses trembled, and did not dare to behold it.
33 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
And the Lord said to him, "Loose your shoes from your feet; for the place in which you stand is holy ground.
34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
I have surely seen the evil treatment of my people, which are in Egypt, and I have heard their groaning, and I am come down to deliver them; and now, come, I send you into Egypt."
35 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
This very Moses, whom they refused, saying, Who constituted you a ruler and a judge, God sent to be a ruler and a deliverer, by the hand of the angel who appeared to him in the bush.
36 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
He led them forth, doing wonders and signs in the land of Egypt, and in the Red Sea, and in the wilderness, for forty years.
37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
This is that Moses who said to the children of Israel, "A prophet like me shall the Lord God raise up to you from among your brethren; him shall you hear."
38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
This is he who was in the assembly in the wilderness, with the angel that spoke to him on Mount Sinai; and with our fathers, who received the lively oracles, to give to us.
39 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
To whom our fathers would not be obedient; but thrust him from them, and in their hearts returned back again to Egypt;
40 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
saying to Aaron, Make us gods who may march before us; for, as for this Moses, who brought us up out of the land of Egypt, we know not what is become of him.
41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
And they made a calf in those days, and brought a sacrifice to the idol, and rejoiced in the works of their own hands.
42 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
So God turned, and gave them up to worship the host of heaven; as it is written in the book of the prophets, "O house of Israel, did you offer victims and sacrifices to me for forty years in the wilderness?
43 Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
And you have since taken up the tabernacle of Moloch, and the star of your God, Remphan; figures which you have made to worship: and therefore, I will carry you away beyond Babylon."
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
The tabernacle of the testimony was with our fathers in the wilderness, as he had appointed, who spoke to Moses to make it according to the model which he had seen:
45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
which, also, our fathers receiving, brought in with Joshua into the possession of the heathen; whom God drove out from before the face of our fathers, until the days of David;
46 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
who found favor before God, and made it his petition to find a dwelling for the God of Jacob.
47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
But Solomon built him a house.
48 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
Yet the Most High dwells not in temples made with hands: as says the prophet:
49 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
"Heaven is my throne, and the earth is my footstool: what house will you build for me, says the Lord;
50 Min hand har ju gjort allt detta.'
or, what is the place of my rest? Has not my hand made all these things?
51 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
Oh! stiff necked, and uncircumcised in heart and ears, you always resist the Holy Spirit: as your fathers did, so do you.
52 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
Which of the prophets did not your fathers persecute? yes, they slew those who spoke before, of the coming of that Righteous One, of whom you have now become the betrayers and murderers.
53 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den."
Who have received the law through ranks of messengers, and have not kept it.
54 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
And hearing these things, they were cut to the heart; and they gnashed their teeth at him.
55 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
But he, being full of the Holy Spirit, looking up steadfastly toward heaven, saw the glory of God, and Jesus standing at the right hand of God.
56 Och han sade: "Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
And he said, Behold, I see the heavens opened, and the Son of Man standing at the right hand of God.
57 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
But crying out with a loud voice, they stopped their ears, and rushed upon him with one accord.
58 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
And casting him out of the city, they stoned him; and the witnesses laid down their garments at the feet of a young man, whose name was Saul.
59 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: "Herre Jesus, tag emot min ande."
And they stoned Stephen, invoking, and saying, Lord Jesus, receive my spirit.
60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: "Herre, tillräkna dem icke denna synd." Och när han hade sagt detta, avsomnade han.
And bending his knees, he cried with a loud voice, O Lord, charge not this sin to their account. And when he had said this he fell asleep.
