Apostlagärningarna 6

1 Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.

ⲁ̅ϩⲣⲁⲓ ⲇⲉ ϩⲛ ⲛⲉϩⲟⲟⲩ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲛⲧⲉⲣⲟⲩⲁϣⲁⲓ ⲛϭⲓ ⲧⲏⲡⲉ ⲛⲙⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲁⲩⲕⲣⲙⲣⲙ ϣⲱⲡⲉ ϩⲛ ⲛⲟⲩⲉⲓⲉⲛⲓⲛ ⲉⲛϩⲉⲃⲣⲁⲓⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲉⲩⲱⲃϣ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲉⲛⲉⲩⲭⲏⲣⲁ ϩⲛ ⲧⲇⲓⲁⲕⲟⲛⲓⲁ ⲙⲙⲏⲛⲉ

2 Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: "Det är icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden.

ⲃ̅ⲁⲡⲙⲛⲧⲥⲛⲟⲟⲩⲥ ⲇⲉ ⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲡⲙⲏⲏϣⲉ ⲛⲙⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛϣϣⲉ ⲁⲛⲉⲧⲣⲉⲛⲕⲱ ⲛⲥⲱⲛ ⲙⲡϣⲁϫⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲧⲛⲇⲓⲁⲕⲟⲛⲓ ⲉϩⲉⲛⲧⲣⲁⲡⲉⲍⲁ

3 Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.

ⲅ̅ⲥⲱⲧⲡ ⲇⲉ ⲛⲉⲥⲛⲏⲩ ⲛⲥⲁϣϥ ⲛⲣⲱⲙⲉ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲉⲩⲣⲙⲛⲧⲣⲉ ϩⲁⲣⲟⲟⲩ ⲉⲩϫⲏⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲛⲁ ⲉϥⲟⲩⲁⲁⲃ ϩⲓ ⲥⲟⲫⲓⲁ ⲧⲁⲣⲛⲧⲁϩⲟⲟⲩ ⲉⲣⲁⲧⲟⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲛ ⲧⲉⲓⲭⲣⲓⲁ

4 Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."

ⲇ̅ⲁⲛⲟⲛ ⲇⲉ ⲛⲧⲛⲥⲣϥⲉ ⲉⲡⲉϣⲗⲏⲗ ⲙⲛ ⲧⲇⲓⲁⲕⲟⲛⲓⲁ ⲙⲡϣⲁϫⲉ

5 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia.

ⲉ̅ⲁⲡⲉⲓϣⲁϫⲉ ⲣⲁⲛⲁϥ ⲙⲡⲙⲏⲏϣⲉ ⲧⲏⲣϥ ⲁⲩⲥⲱⲧⲡ ⲛⲥⲧⲉⲫⲁⲛⲟⲥ ⲟⲩⲣⲱⲙⲉ ⲉϥϫⲏⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ϩⲓ ⲡⲛⲁ ⲉϥⲟⲩⲁⲁⲃ ⲙⲛ ⲫⲓⲗⲓⲡⲡⲟⲥ ⲙⲛ ⲡⲣⲟⲭⲟⲣⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲛⲓⲕⲁⲛⲱⲣ ⲙⲛ ⲧⲓⲙⲱⲛ ⲙⲛ ⲡⲁⲣⲙⲉⲛⲁⲥ ⲁⲩⲱ ⲛⲓⲕⲟⲗⲁⲟⲥ ⲟⲩⲡⲣⲟⲥⲏⲗⲩⲧⲟⲥ ⲛⲁⲛⲧⲓⲟⲭⲉⲩⲥ

6 Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem.

ⲋ̅ⲛⲁⲓ ⲁⲩⲧⲁϩⲟⲟⲩ ⲉⲣⲁⲧⲟⲩ ⲙⲡⲉⲙⲧⲟ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲛⲁⲡⲟⲥⲧⲟⲗⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲁⲩϣⲗⲏⲗ ⲁⲩⲧⲁⲗⲉϭⲓϫ ⲉϫⲱⲟⲩ

7 Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.

ⲍ̅ⲡϣⲁϫⲉ ⲇⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲁϥⲁⲩⲝⲁⲛⲉ ⲁⲩⲱ ⲛⲉⲥⲁϣⲁⲓ ⲛϭⲓ ⲧⲏⲡⲉ ⲛⲙⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲉⲙⲁⲧⲉ ϩⲛ ⲑⲓⲗⲏⲏⲙ ⲟⲩⲙⲏⲏϣⲉ ⲉⲛⲁϣⲱϥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲛⲟⲩⲏⲏⲃ ⲛⲉⲩⲥⲱⲧⲙ ⲛⲥⲁ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ

8 Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.

ⲏ̅ⲥⲧⲉⲫⲁⲛⲟⲥ ⲇⲉ ⲉϥϫⲏⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲭⲁⲣⲓⲥ ϩⲓ ϭⲟⲙ ⲛⲉϥⲉⲓⲣⲉ ⲛϩⲉⲛⲛⲟϭ ⲙⲙⲁⲉⲓⲛ ⲁⲩⲱ ϩⲉⲛϣⲡⲏⲣⲉ ϩⲣⲁⲓ ϩⲙ ⲡⲗⲁⲟⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲙ ⲡⲣⲁⲛ ⲙⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲥ ⲡⲉⲭⲥ

9 Men av dem som hörde till den synagoga som kallades "De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga", så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus.

ⲑ̅ⲁⲩⲧⲱⲟⲩⲛ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ϩⲟⲓⲛⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲥⲩⲛⲁⲅⲱⲅⲏ ⲛⲛⲉⲧⲟⲩⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲣⲟⲟⲩ ϫⲉ ⲛⲗⲓⲃⲉⲣⲧⲓⲛⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲛⲕⲩⲣⲏⲛⲁⲓⲟⲥ ⲙⲛ ⲛⲁⲗⲉⲝⲁⲛⲇⲣⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲛⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲕⲓⲗⲓⲕⲓⲁ ⲙⲛ ⲧⲁⲥⲓⲁ ⲉⲩϯⲧⲱⲛ ⲟⲩⲃⲉ ⲥⲧⲉⲫⲁⲛⲟⲥ

10 Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här talade.

ⲓ̅ⲁⲩⲱ ⲙⲡⲟⲩϣϭⲙϭⲟⲙ ⲉϯ ⲟⲩⲃⲉ ⲧⲥⲟⲫⲓⲁ ⲙⲛ ⲡⲉⲡⲛⲁ ⲉⲧϥϣⲁϫⲉ ⲛϩⲏⲧϥ

11 Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.

ⲓ̅ⲁ̅ⲧⲟⲧⲉ ⲁⲩⲛⲟⲩϫⲉ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲛϩⲉⲛⲣⲱⲙⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲁⲛⲥⲱⲧⲙ ⲉⲣⲟϥ ⲉϥϫⲱ ⲛϩⲉⲛϣⲁϫⲉ ⲛⲟⲩⲁ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲙⲱⲩⲥⲏⲥ ⲙⲛ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ

12 De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet.

ⲓ̅ⲃ̅ⲁⲩⲕⲓⲙ ⲇⲉ ⲉⲡⲗⲁⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲛⲉⲡⲣⲉⲥⲃⲩⲧⲉⲣⲟⲥ ⲙⲛ ⲛⲉⲅⲣⲁⲙⲙⲁⲧⲉⲩⲥ ⲁⲩⲉⲓ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱϥ ⲁⲩⲱ ⲁⲩϭⲟⲡϥ ⲁⲩϫⲓⲧϥ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲡⲥⲩⲛϩⲉⲇⲣⲓⲟⲛ

13 Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: "Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.

ⲓ̅ⲅ̅ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲧⲁϩⲟ ⲉⲣⲁⲧⲟⲩ ⲛϩⲉⲛⲙⲛⲧⲣⲉ ⲛⲛⲟⲩϫ ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲙⲡⲉⲓⲣⲱⲙⲉ ⲗⲟ ⲁⲛⲉϥϫⲱ ⲛϩⲉⲛϣⲁϫⲉ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲡⲉⲓⲙⲁ ⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ ⲙⲛ ⲡⲛⲟⲙⲟⲥ

14 Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har givit oss."

ⲓ̅ⲇ̅ⲁⲛⲥⲱⲧⲙ ⲅⲁⲣ ⲉⲣⲟϥ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲓⲥ ⲡⲛⲁⲍⲱⲣⲁⲓⲟⲥ ⲡⲁⲓ ⲡⲉⲧⲛⲁⲃⲱⲗ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲉⲓⲙⲁ ⲁⲩⲱ ⲛϥϣⲓⲃⲉ ⲛⲛⲥⲱⲛⲧ ⲛⲧⲁⲙⲱⲩⲥⲏⲥ ⲧⲁⲁⲩ ⲉⲧⲉⲧⲏⲩⲧⲛ

15 Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.

ⲓ̅ⲉ̅ⲁⲩⲉⲓⲱⲣⲙ ⲇⲉ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉϩⲣⲁϥ ⲛϭⲓ ⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲉⲧϩⲙⲟⲟⲥ ϩⲙ ⲡⲥⲩⲛϩⲉⲇⲣⲓⲟⲛ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲛⲁⲩ ⲉⲡⲉϥϩⲟⲛⲑⲉ ⲙⲫⲟ ⲛⲟⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲟⲥ