Apostlagärningarna 5
1 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ett jordagods,
But a certain man named Ananias, with Sapphira his wife, sold a possession,
2 och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något av betalningen därför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.
and kept back part of the price, his wife also being aware of it, then brought a certain part and laid it at the apostles’ feet.
3 Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?
But Peter said, “Ananias, why has Satan filled your heart to lie to the Holy Spirit and to keep back part of the price of the land?
4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud."
While you kept it, didn’t it remain your own? After it was sold, wasn’t it in your power? How is it that you have conceived this thing in your heart? You haven’t lied to men, but to God.”
5 När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.
Ananias, hearing these words, fell down and died. Great fear came on all who heard these things.
6 Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.
The young men arose and wrapped him up, and they carried him out and buried him.
7 Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.
About three hours later, his wife, not knowing what had happened, came in.
8 Petrus sade då till henne: "Säg mig, var det för den summan I sålden jordstycket?" Hon svarade: "Ja, för den summan."
Peter answered her, “Tell me whether you sold the land for so much.” She said, “Yes, for so much.”
9 Då sade Petrus till henne: "Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nu fotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bära ut också dig."
But Peter asked her, “How is it that you have agreed together to tempt the Spirit of the Lord? Behold, the feet of those who have buried your husband are at the door, and they will carry you out.”
10 Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.
She fell down immediately at his feet and died. The young men came in and found her dead, and they carried her out and buried her by her husband.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
Great fear came on the whole assembly, and on all who heard these things.
12 Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång.
By the hands of the apostles many signs and wonders were done among the people. They were all with one accord in Solomon’s porch.
13 Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.
None of the rest dared to join them; however, the people honored them.
14 Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.
More believers were added to the Lord, multitudes of both men and women.
15 Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.
They even carried out the sick into the streets and laid them on cots and mattresses, so that as Peter came by, at least his shadow might overshadow some of them.
16 Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.
The multitude also came together from the cities around Jerusalem, bringing sick people and those who were tormented by unclean spirits; and they were all healed.
17 Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan
But the high priest rose up, and all those who were with him (which is the sect of the Sadducees), and they were filled with jealousy
18 och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.
and laid hands on the apostles, then put them in public custody.
19 Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:
But an angel of the Lord opened the prison doors by night, and brought them out and said,
20 "Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord."
“Go stand and speak in the temple to the people all the words of this life.”
21 När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Därefter sände de åstad till fängelset för att hämta dem.
When they heard this, they entered into the temple about daybreak and taught. But the high priest and those who were with him came and called the council together, with all the senate of the children of Israel, and sent to the prison to have them brought.
22 Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset. De vände då tillbaka och omtalade detta
But the officers who came didn’t find them in the prison. They returned and reported,
23 och sade: "Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarna stående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingen därinne."
“We found the prison shut and locked, and the guards standing before the doors, but when we opened them, we found no one inside!”
24 När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta, visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skulle bliva av detta.
Now when the high priest, the captain of the temple, and the chief priests heard these words, they were very perplexed about them and what might become of this.
25 Då kom någon och berättade för den: "De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket."
One came and told them, “Behold, the men whom you put in prison are in the temple, standing and teaching the people.”
26 Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.
Then the captain went with the officers, and brought them without violence, for they were afraid that the people might stone them.
27 Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Stora rådet. Och översteprästen anställde förhör med dem
When they had brought them, they set them before the council. The high priest questioned them,
28 och sade: "Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma över oss."
saying, “Didn’t we strictly command you not to teach in this name? Behold, you have filled Jerusalem with your teaching, and intend to bring this man’s blood on us.”
29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: "Man måste lyda Gud mer än människor.
But Peter and the apostles answered, “We must obey God rather than men.
30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat.
The God of our fathers raised up Jesus, whom you killed, hanging him on a tree.
31 Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.
God exalted him with his right hand to be a Prince and a Savior, to give repentance to Israel, and remission of sins.
32 Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga."
We are his witnesses of these things; and so also is the Holy Spirit, whom God has given to those who obey him.”
33 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.
But they, when they heard this, were cut to the heart, and were determined to kill them.
34 Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen.
But one stood up in the council, a Pharisee named Gamaliel, a teacher of the law, honored by all the people, and commanded to put the apostles out for a little while.
35 Sedan sade han till de andra: "I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män.
He said to them, “You men of Israel, be careful concerning these men, what you are about to do.
36 För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet.
For before these days Theudas rose up, making himself out to be somebody; to whom a number of men, about four hundred, joined themselves. He was slain; and all, as many as obeyed him, were dispersed and came to nothing.
37 Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade.
After this man, Judas of Galilee rose up in the days of the enrollment, and drew away some people after him. He also perished, and all, as many as obeyed him, were scattered abroad.
38 Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned;
Now I tell you, withdraw from these men and leave them alone. For if this counsel or this work is of men, it will be overthrown.
39 men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv."
But if it is of God, you will not be able to overthrow it, and you would be found even to be fighting against God!”
40 Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå.
They agreed with him. Summoning the apostles, they beat them and commanded them not to speak in the name of Jesus, and let them go.
41 Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.
They therefore departed from the presence of the council, rejoicing that they were counted worthy to suffer dishonor for Jesus’ name.
42 Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.
Every day, in the temple and at home, they never stopped teaching and preaching Jesus, the Christ.
