Apostlagärningarna 5
1 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ett jordagods,
But a certain man named Ananias, with Sapphira his wife, sold a possession,
2 och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något av betalningen därför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.
and kept back part of the price, his wife also having knowledge of it; and brought a certain part, and laid it at the feet of the apostles.
3 Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?
But Peter said, Ananias, why did Satan fill thy heart that thou shouldst lie to the Holy Spirit, and keep back part of the price of the land?
4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud."
While it remained, was it not thine own? And after it was sold, was it not in thine own power? Why didst thou conceive this thing in thy heart? Thou didst not lie to men, but to God.
5 När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.
And Ananias, hearing these words, fell down, and expired. And great fear came on all that heard of it.
6 Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.
And the young men arose, and wrapt him up, and carried him out, and buried him.
7 Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.
And it was about the space of three hours after, when his wife, not knowing what had happened, came in.
8 Petrus sade då till henne: "Säg mig, var det för den summan I sålden jordstycket?" Hon svarade: "Ja, för den summan."
Peter said to her, Tell me whether ye sold the land for so much. And she said, Yes, for so much.
9 Då sade Petrus till henne: "Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nu fotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bära ut också dig."
And Peter said to her, Why is it that ye agreed together to try the Spirit of the Lord? Lo! the feet of those who have buried thy husband are at the door, and they will carry thee out.
10 Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.
And she fell down immediately at his feet, and expired; and the young men, when they came in, found her dead, and carried her out, and buried her by her husband.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
And great fear came upon all the church, and upon all that heard of these things.
12 Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång.
And many signs and wonders were wrought among the people by the hands of the apostles; and they were all with one accord in Solomon's porch.
13 Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.
But of the rest no one dared to join himself to them. But the people highly honored them;
14 Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.
and more and more were believers added to the Lord, multitudes both of men and women;
15 Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.
so that in the streets they brought out the sick, and laid them on beds and couches, in order that at least the shadow of Peter, as he passed, might overshadow some of them.
16 Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.
The multitude also belonging to the cities around came together to Jerusalem bringing the sick, and those plagued by unclean spirits; and they were all healed.
17 Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan
But the high-priest and all that were with him, which is the sect of the Sadducees, rose up and were filled with indignation,
18 och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.
and laid hands on the apostles, and put them in the public prison.
19 Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:
But an angel of the Lord in the night opened the prison-doors, and brought them forth and said,
20 "Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord."
Go, stand and speak in the temple to the people all the words of this life.
21 När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Därefter sände de åstad till fängelset för att hämta dem.
And hearing this, they went into the temple at daybreak and taught. But the high-priest and they that were with him came and called together the council, and all the elders of the sons of Israel, and sent to the prison to have them brought.
22 Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset. De vände då tillbaka och omtalade detta
But the officers that came did not find them in the prison; and they returned and brought word,
23 och sade: "Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarna stående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingen därinne."
saying, The prison we found shut in all security and the keepers standing at the doors: but when we opened them, we found no one within.
24 När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta, visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skulle bliva av detta.
And when the priest, and the captain of the temple, and the chief priests heard these words, they were at a loss concerning them, to what this would come.
25 Då kom någon och berättade för den: "De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket."
But one came and brought them word, Lo! the men whom ye put in prison are standing in the temple and teaching the people.
26 Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.
Then went the captain with the officers, and brought them without violence, that they might not be stoned; for they feared the people.
27 Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Stora rådet. Och översteprästen anställde förhör med dem
And having brought them, they set them before the council. And the high-priest questioned them,
28 och sade: "Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma över oss."
saying, We strictly commanded you not to teach in this name, and lo! ye have filled Jerusalem with your teaching, and mean to bring this man's blood upon us.
29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: "Man måste lyda Gud mer än människor.
But Peter and the apostles answered and said, We ought to obey God rather than men.
30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat.
The God of our fathers raised up Jesus, whom ye slew by hanging him on a cross;
31 Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.
him hath God exalted by his right hand, as a Leader and Saviour, to give repentance to Israel, and forgiveness of sins.
32 Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga."
And we are his witnesses of these things, and so also is the Holy Spirit which God hath given to those who obey him.
33 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.
But when they heard this, they were filled with rage, and were resolving to kill them.
34 Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen.
But there stood up one in the council, a Pharisee, named Gamaliel, a doctor of the law, in high esteem with all the people, and commanded to put the men forth a little while,
35 Sedan sade han till de andra: "I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män.
and said to them [[of the council]], Men of Israel, take heed to yourselves as to what ye are about to do in respect to these men.
36 För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet.
For before these days arose Theudas, boasting himself to be somebody; to whom a number of men, about four hundred, joined themselves: who was slain, and all, as many as obeyed him, were scattered, and came to nought.
37 Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade.
After this man arose Judas the Galilaean, in the days of the registering, and drew people away after him; he also perished, and all, as many as obeyed him, were dispersed.
38 Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned;
And now I say to you, Refrain from these men, and let them alone; for if this design or this work be of men, it will come to nought;
39 men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv."
but if it be of God, ye will not be able to overthrow them; lest haply ye be found also fighting against God.
40 Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå.
And they were persuaded by him; and having called the apostles, they beat them, and commanded them not to speak in the name of Jesus, and released them.
41 Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.
They therefore went away from the presence of the council, rejoicing that they were counted worthy to suffer shame in behalf of that name;
42 Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.
and every day, in the temple, and in houses, they ceased not to teach, and to publish the glad tidings concerning Jesus the Christ.
