Apostlagärningarna 4
1 Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.
Petrus bilǝn Yuⱨanna halayiⱪⱪa gǝp ⱪiliwatⱪanda, kaⱨinlar, ibadǝthana ⱪarawullirining baxliⱪi wǝ Saduⱪiylar ularning yeniƣa kelip ⱪaldi.
2 Ty det förtröt dem att du undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.
Ular [rosullarning] halayiⱪⱪa tǝlim berixi, jümlidin «Əysaning wasitisi bilǝn ɵlgǝnlǝr tirildürülidu» dǝp jakarliƣini üqün intayin ǝsǝbiylǝxti.
3 Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar till följande dag, eftersom det redan var afton.
Ular ularni tutⱪun ⱪilip, ǝtisigiqǝ türmigǝ solap ⱪoydi, qünki kǝq kirip ⱪalƣanidi.
4 Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo till tro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.
Lekin jar ⱪilinƣan sɵz-kalamni angliƣanlarning kɵpi etiⱪad ⱪildi; xuning bilǝn etiⱪad ⱪilƣan ǝrlǝrning sanila bǝx mingƣa yǝtti.
5 Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem;
Ətisi, [Yǝⱨudiylarning kengǝxmisidiki] baxliⱪlar, aⱪsaⱪallar wǝ Tǝwrat ustazliri Yerusalemda toplandi.
6 där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt.
Ularning arisida bax kaⱨin Annas, Ⱪayafas, Yuⱨanna, Iskǝndǝr wǝ bax kaⱨinning baxⱪa jǝmǝtidikilǝr bar idi.
7 Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: "Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?"
Ular [Petrus bilǝn Yuⱨannani] arisiƣa turƣuzup: — Silǝr bu ixni ⱪaysi küq-ⱪudrǝtkǝ tayinip yaki kimning nami bilǝn ⱪildinglar? — dǝp soridi.
8 Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: "I folkets rådsherrar och äldste,
Petrus Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulƣan ⱨalda ularƣa mundaⱪ dedi: Hǝlⱪning ⱨɵkümranliri wǝ Israilning aⱪsaⱪalliri!
9 eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning mot en sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,
Əgǝr biz bügün bu tokur adǝmgǝ kɵrsǝtkǝn yahxi ǝmǝl ⱨǝm uning ⱪandaⱪ saⱪaytilƣanliⱪi sǝwǝblik soraⱪⱪa tartilƣan bolsaⱪ,
10 så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda -- att det är genom det namnet som denne man står inför eder frisk och färdig.
silǝr wǝ pütkül Israil hǝlⱪi xuni bilsunki, silǝr krestligǝn, ǝmma Huda ɵlümdin tirildürgǝn Nasarǝtlik Əysa Mǝsiⱨning nami bilǝn, uning [küq-ⱪudriti] arⱪiliⱪ bu kixi muxu yǝrdǝ aldinglarda pütünlǝy saⱪ-salamǝt turidu!
11 Han är 'den stenen som av byggningsmännen' -- av eder själva -- 'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.
Bu [Əysa] bolsa, [muⱪǝddǝs yazmilarda] [pütülgǝndǝk], dǝl silǝr tamqilar etibarsiz dǝp taxliwǝtkǝn, biraⱪ burjǝk texi bolup tiklǝngǝn taxtur.
12 Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta."
Uningdin baxⱪa ⱨeqkimdǝ nijatliⱪ yoⱪ, qünki pütkül asman astida insanlar arisiƣa tǝⱪdim ⱪilinƣan, Əysadin baxⱪa bizni ⱪutⱪuzidiƣan ⱨeqⱪandaⱪ bir nam yoⱪtur.
13 När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.
Petrus bilǝn Yuⱨannaning bu jüritini kɵrgǝn ⱨɵkümranlar ularning oⱪumiƣan adǝttiki adǝmlǝrdin ikǝnlikini bilip, ⱨǝyran boluxti; ularning burun Əysa bilǝn billǝ bolƣanliⱪinimu bildi.
14 Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de icke säga något däremot.
Uning üstigǝ, saⱪayƣan ⱨeliⱪi adǝmning ularning yenida turuwatⱪanliⱪini kɵrüp, ular ⱨeqⱪandaⱪ gǝp yanduralmidi.
15 De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedan överlade de med varandra
Xuning bilǝn ⱨɵkümranlar ularni kengǝxmidin qiⱪixⱪa buyrudi. Andin bir-biri bilǝn mǝsliⱨǝtlixip:
16 och sade: "Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för alla Jerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.
— Bularni ⱪandaⱪ ⱪilimiz? Qünki ularning wasitisi bilǝn heli kɵrünǝrlik mɵjizilik bir alamǝt yüz bǝrgǝnliki pütkül Yerusalemdikilǝrgǝ ayan boldi wǝ biz uni inkar ⱪilixⱪa amalsizmiz.
17 Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, må vi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet tala för någon människa."
Lekin bu ixning hǝlⱪ iqidǝ tehimu kǝng yeyilip kǝtmǝsliki üqün, ularƣa bundin keyin bu adǝmning namida ⱨeqkimgǝ ⱨeqnemǝ demǝslikkǝ agaⱨ-tǝⱨdit salayli! — deyixti.
18 Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet att tala eller undervisa i Jesu namn.
Xuning bilǝn ularni qaⱪirtip, bundin keyin Əysaning namida ⱨeq sɵzlimǝslik yaki tǝlim bǝrmǝslikni ⱪǝt’iy buyrudi.
19 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: "Om det är rätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån I själva döma;
Lekin Petrus bilǝn Yuⱨanna: — Hudaning aldida silǝrgǝ itaǝt ⱪilix toƣrimu yaki Hudaƣimu, buningƣa ɵzünglar bir nemǝ dǝnglar!
20 vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava sett och hört."
Əmma biz bolsaⱪ, kɵrgǝn wǝ angliƣanlirimizni eytmay turalmaymiz! — dǝp jawab bǝrdi.
21 Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedan gå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kunde de, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffa dem.
[Ⱨɵkümranlar] bolsa halayiⱪtin ⱪorⱪup, ularni jazalaxⱪa layiⱪ sǝwǝb tapalmay, ularƣa tehimu tǝⱨdit selip, ⱪoyup bǝrdi. Qünki halayiⱪ bolƣan wǝⱪǝ tüpǝylidin Hudani uluƣliƣanidi.
22 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligen över fyrtio år gammal.
Qünki bu saⱪaytilix mɵjizilik alamiti kɵrsitilgǝn kixining yexi ⱪiriⱪtin axⱪanidi.
23 När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna och omtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt dem.
Ular ⱪoyup berilgǝndin keyin, ɵz ⱨǝmraⱨlirining yeniƣa ⱪaytip kelip, bax kaⱨinlar wǝ aⱪsaⱪallarning ⱪilƣan sɵzlirini baxtin-ahir kɵpqilikkǝ uⱪturdi.
24 Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: "Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är.
Ular buni angliƣanda, awazini bir niyǝt bir dil bilǝn Hudaƣa kɵtürüp mundaⱪ nida ⱪildi: — I Igimiz, Sǝn asman-zemin, dengiz-okyanlarni wǝ ulardiki barliⱪ mǝwjudatlarni yaratⱪan Hudadursǝn.
25 Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet?
Sǝn Muⱪǝddǝs Roⱨ bilǝn hizmǝtkaring bolƣan Dawutning aƣzi arⱪiliⱪ mundaⱪ degǝnƣu: «Əllǝr nemixⱪa quⱪan salidu? Nemǝ üqün bikardin-bikar suyiⱪǝst oylaydu?
26 Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'
Dunyadiki padixaⱨlar sǝp tartip, Əmǝldarlar yiƣilixip, Pǝrwǝrdigar wǝ Uning Mǝsiⱨi bilǝn ⱪarxilixⱪa jǝm boluxti».
27 Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
— Qünki dǝrwǝⱪǝ dǝl bu xǝⱨǝrdǝ Ⱨerod ⱨǝm Pontius Pilatus, yat ǝlliklǝr ⱨǝm Israil hǝlⱪliri birlixip, Sǝn mǝsiⱨligǝn muⱪǝddǝs hizmǝtkaring Əysaƣa ⱪarxi qiⱪip toplanƣanidi,
28 de församlade sig till att utföra allt vad din hand och ditt rådslut förut hade bestämt skola ske.
xuning bilǝn küq-ⱪudriting wǝ iradǝng boyiqǝ Sǝn burunla nemining ǝmǝlgǝ axuruluxini bekitkǝn bolsang, ular xularni ⱪilƣan.
29 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare att de med all frimodighet må förkunna ditt ord,
Əmdi i Pǝrwǝrdigar, ularning seliwatⱪan tǝⱨditlirini kɵrgǝysǝn, ⱪulliringni sɵz-kalamingni toluⱪ yürǝklik bilǝn sɵzlǝp yǝtküzidiƣan ⱪilƣaysǝn;
30 i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och till att låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."
kesǝllǝrni saⱪaytixⱪa ⱪolungni uzitip, muⱪǝddǝs hizmǝtkaring Əysaning namida mɵjizilik alamǝtlǝr wǝ karamǝtlǝrni yaratⱪaysǝn.
31 När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet.
Ularning duasi ayaƣlaxⱪanda, ular turƣan yǝr tǝwrinip kǝtti. Ular ⱨǝmmisi Muⱪǝddǝs Roⱨⱪa toldurulup, Hudaning sɵz-kalamini yürǝklik sɵzlǝp yǝtküzüxkǝ baxlidi.
32 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hade allting gemensamt.
Top-top etiⱪadqilar bir jan-bir dil, bir mǝⱪsǝttǝ idi. Ⱨeqkim ɵzigǝ tǝǝlluⱪ pul-melini «ɵzümning» demǝytti, bǝlki ⱨǝmmisigǝ ortaⱪ idi.
33 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.
Rosullar zor küq-ⱪudrǝt bilǝn Rǝb Əysaning tirilgǝnlikigǝ guwaⱨliⱪ berǝtti. Hudaning zor meⱨri-xǝpⱪiti ularning ⱨǝmmisining üstigǝ ⱪondi.
34 Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde något jordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningen för det sålda
Ularning arisidikilǝrning ⱨeqnemigǝ ⱨajiti qüxmǝytti. Qünki yǝr-zemin, ɵy-jay igidarliri bolƣanlar ularni setip, pulini elip kelip
35 och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, så att var och en fick efter som han behövde.
rosullarning ayiƣi aldiƣa ⱪoyatti; andin ⱨǝrkimning eⱨtiyajiƣa ⱪarap tǝⱪsim ⱪilinatti.
36 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder förmanaren), en levit som var bördig från Cypern,
Ularning iqidǝ Lawiy ⱪǝbilisidin bolƣan, Siprusta tuƣulƣan Yüsüp isimlik birsi bar idi (rosullar uni Barnabas, yǝni «Riƣbǝtlǝndürgüqi oƣul bala» dǝp atiƣan);
37 också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarna och lade dem för apostlarnas fötter.
uningmu bir parqǝ etizi bar idi; u xu yolda uni setip, pulini elip rosullarning ayiƣi aldiƣa tapxurdi.
