Apostlagärningarna 28
1 Först sedan vi hade blivit räddade, fingo vi veta att ön hette Malta.
When we were safe ashore, we discovered that we were on the island of Malta.
2 Och infödingarna visade oss en icke vanlig välvilja; de tände upp en eld och togo oss alla med sig dit, för det påkommande regnets och för köldens skull.
The people there were very kind—they started a fire and called all of us over so we could warm up from the rain and the cold.
3 När Paulus då tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram därur och högg sig fast vid hans hand.
Paul collected a bundle of firewood and threw it on the fire. But a poisonous snake was driven out of the bundle because of the heat and bit him, fastening itself on his hand.
4 Då infödingarna fingo se ormen hänga där vid hans hand, sade de till varandra: "Helt visst är denne man en dråpare, som rättvisans gudinna icke tillstädjer att leva, om han nu ock har blivit räddad undan havet."
When the people there saw the snake hanging from his hand, they said to each other, “This man must be a murderer. Even though he escaped death from the sea, Justice won't let him live.”
5 Men han skakade ormen ifrån sig i elden och led ingen skada.
However, Paul shook the snake off into the fire, and suffered no ill-effects.
6 De väntade att han skulle svälla upp eller helt plötsligt falla ned död; men när de efter lång väntan fingo se att intet ont vederfors honom, ändrade de mening och sade att han var en gud.
They were expecting him to swell up, or suddenly fall down dead. But after waiting a long time, they saw that nothing bad had happened to him so they changed their minds and decided he must be a god.
7 I närheten av detta ställe var en lantgård, som tillhörde den förnämste mannen på ön, en som hette Publius; denne tog välvilligt emot oss och gav oss härbärge i tre dagar.
Nearby were lands that belonged to Publius, the chief official of the island. He welcomed us and looked after us for three days very hospitably.
8 Nu hände sig att Publius' fader låg sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick då in till honom och bad och lade händerna på honom och gjorde honom frisk.
Now Publius' father was sick, lying in bed suffering from fever and dysentery. Paul went in to see him, and prayed for him, placed his hands on him, and healed him.
9 Men när detta hade skett, kommo också de av öns övriga inbyggare som hade någon sjukdom till honom och blevo botade.
After this happened, everyone else who was sick on the island came and was healed.
10 Och de bevisade oss ära på mångahanda sätt; och när vi skulle avsegla, försågo de oss med vad vi behövde.
They presented us with many gifts, and when we had to sail they provided everything we needed for the voyage.
11 Då tre månader voro förlidna, avseglade vi på ett skepp som hade legat vid ön över vintern; det var från Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder.
After a three month stay we set sail aboard a ship from Alexandria having a figurehead of the Heavenly Twins that had spent the winter at the island.
12 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar.
We stopped at Syracuse, and spent three days there.
13 Därifrån foro vi längs kusten och kommo till Regium. Dagen därefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo så redan på andra dagen till Puteoli.
From there we sailed on to Rhegium. The following day a south wind blew, and on the second day we arrived at the port of Puteoli,
14 Där träffade vi på bröder, och hos dem stannade vi, på deras inbjudning, i sju dagar. På detta sätt kommo vi till Rom.
where we discovered some believers. They asked us to stay with them for a week. So we came to Rome.
15 Så snart bröderna där fingo höra om oss, gingo de oss till mötes ända till Forum Appii och Tres Taberne. När Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.
When some of the believers from Rome heard we had arrived they came to meet us at the Forum of Appius and the Three Taverns. When Paul saw them, he was thankful to God and much encouraged.
16 Och då vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo för sig själv, med den krigsman som skulle bevaka honom.
When we entered Rome, Paul was permitted to stay under house arrest with a soldier to guard him.
17 Tre dagar därefter kallade han tillhopa de förnämsta av judarna; och när de hade kommit tillsammans, sade han till dem: "Mina bröder, fastän jag icke har gjort något mot vårt folk eller mot fädernas stadgar, blev jag likväl i Jerusalem överlämnad i romarnas händer och fördes bort därifrån såsom fånge.
Three days later Paul invited the Jewish leaders there to come to see him. When they were all together he told them, “Brothers, even though I had not done anything wrong against the people or the customs of our forefathers, I was arrested in Jerusalem and handed over to the Roman authorities.
18 Och när de hade anställt rannsakning med mig, ville de giva mig lös, eftersom jag icke hade gjort något som förtjänade döden.
After they had interrogated me they wanted to release me because I had done nothing that warranted execution.
19 Men då judarna satte sig däremot, nödgades jag vädja till kejsaren; dock, icke som om jag hade någon anklagelse att göra mot mitt folk.
But the Jewish leaders opposed this, so I was forced to appeal to Caesar—not that I had any accusations against my own people.
20 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, för att få se eder och tala med eder, ty det är för Israels hopps skull som jag är bunden med denna kedja."
That's why I asked to see you, and talk to you, because it is on account of the hope of Israel that I am chained up like this.”
21 Då svarade de honom: "Vi hava icke från Judeen mottagit någon skrivelse om dig, ej heller har någon av våra bröder kommit och berättat eller sagt något ont om dig.
“We have not received any letters from Judea about you, and none of our people have come here with reports against you or to speak badly of you,” they told him.
22 Men vi finna skäligt att du låter oss höra huru du tänker. Ty om det partiet är oss bekant att det allestädes mötes med gensägelse.
“But we do want to hear from you what you believe—especially regarding this sect, which we know is condemned everywhere.”
23 Sedan utsatte de en viss dag för honom, och på den kommo ännu flera till honom i hans härbärge. Då vittnade han för dem om Guds rike och utlade vad därtill hör, och försökte att övertyga dem i fråga om Jesus, med bevis både ur Moses' lag och ur profeterna; därmed höll han på från morgonen ända till aftonen.
They made an appointment to meet with him. On that day many people came to where he was staying. From morning till night Paul was explaining to them, telling them about the kingdom of God. He tried to convince them about Jesus using the writings of the law of Moses and the prophets.
24 Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.
Some accepted what Paul said, but some refused to believe.
25 Och då de icke kunde komma överens med varandra, gingo de sin väg, och därvid sade Paulus allenast detta ord: "Rätt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra fäder,
They couldn't agree among themselves, and they left after Paul told them this: “The Holy Spirit said it well through Isaiah the prophet to your forefathers,
26 när han sade: 'Gå åstad och säg till detta folk: Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
‘Go to these people and tell them: Even though you hear, you won't ever understand, and even though you see, you won't ever comprehend.
27 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat; och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig'
For the minds of these people have become calloused and hard, their ears cannot hear, their eyes are shut, in case they might see with their eyes and hear with their ears, and understand with their minds, and might come back to me and I would heal them.’
28 Det mån I därför veta: till hedningarna bar denna Guds frälsning blivit sänd; de skola ock akta därpå."
Consequently you should know that this salvation that comes from God has been sent to the foreigners and they will listen.”
30 I två hela år bodde han sedan kvar i en bostad som han själv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;
For two full years Paul stayed there in the house he rented, welcoming everyone who came to see him.
31 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att någon hindrade honom däri.
He spoke of the kingdom of God, and taught about the Lord Jesus Christ very boldly. No one prevented him.
