Apostlagärningarna 27
1 När det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev Paulus jämte några andra fångar överlämnad åt en hövitsman, vid namn Julius, som tillhörde den kejserliga vakten.
ชลปเถนาสฺมากมฺ อิโตลิยาเทศํ ปฺรติ ยาตฺรายำ นิศฺจิตายำ สตฺยำ เต ยูลิยนามฺโน มหาราชสฺย สํฆาตานฺตรฺคตสฺย เสนาปเต: สมีเป เปาลํ ตทนฺยานฺ กตินยชนำศฺจ สมารฺปยนฺฯ
2 Och vi gingo ombord på ett skepp från Adramyttium, som skulle anlöpa provinsen Asiens kuststäder. Så lade vi ut, och vi hade med oss Aristarkus, en macedonier från Tessalonika.
วยมฺ อาทฺรามุตฺตียํ โปตเมกมฺ อารุหฺย อาศิยาเทศสฺย ตฏสมีเปน ยาตุํ มตึ กฺฤตฺวา ลงฺครมฺ อุตฺถาปฺย โปตมฺ อโมจยาม; มากิทนิยาเทศสฺถถิษลนีกีนิวาสฺยาริสฺตารฺขนามา กศฺจิทฺ ชโน'สฺมาภิ: สารฺทฺธมฺ อาสีตฺฯ
3 Dagen därefter lade vi till vid Sidon. Och Julius, som bemötte Paulus med välvilja, tillstadde honom att besöka sina vänner där och åtnjuta deras omvårdnad.
ปรสฺมินฺ ทิวเส 'สฺมาภิ: สีโทนฺนคเร โปเต ลาคิเต ตตฺร ยูลิย: เสนาปติ: เปาลํ ปฺรติ เสาชนฺยํ ปฺรทรฺถฺย สานฺตฺวนารฺถํ พนฺธุพานฺธวานฺ อุปยาตุมฺ อนุชชฺเญาฯ
4 När vi hade lagt ut därifrån, seglade vi under Cypern, eftersom vinden låg emot.
ตสฺมาตฺ โปเต โมจิเต สติ สมฺมุขวาโย: สมฺภวาทฺ วยํ กุโปฺรปทฺวีปสฺย ตีรสมีเปน คตวนฺต: ฯ
5 Och sedan vi hade seglat över havet, utanför Cilicien och Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.
กิลิกิยายา: ปามฺผูลิยายาศฺจ สมุทฺรสฺย ปารํ คตฺวา ลูกิยาเทศานฺตรฺคตํ มุรานครมฺ อุปาติษฺฐามฯ
6 Där träffade hövitsmannen på ett skepp från Alexandria, som skulle segla till Italien, och på det förde han oss ombord.
ตตฺสฺถานาทฺ อิตาลิยาเทศํ คจฺฉติ ย: สิกนฺทริยานครสฺย โปตสฺตํ ตตฺร ปฺราปฺย ศตเสนาปติสฺตํ โปตมฺ อสฺมานฺ อาโรหยตฺฯ
7 Under en längre tid gick nu seglingen långsamt, och vi kommo med knapp nöd inemot Knidus. Och då vinden icke var oss gynnsam, seglade vi in under Kreta vid Salmone.
ตต: ปรํ พหูนิ ทินานิ ศไน: ศไน: รฺคตฺวา กฺนีทปารฺโศฺวปสฺถฺติ: ปูรฺวฺวํ ปฺรติกูเลน ปวเนน วยํ สลฺโมนฺยา: สมฺมุขมฺ อุปสฺถาย กฺรีตฺยุปทฺวีปสฺย ตีรสมีเปน คตวนฺต: ฯ
8 Det var med knapp nöd som vi kommo där förbi och hunno fram till en ort som kallades Goda hamnarna, icke långt från staden Lasea.
กษฺเฏน ตมุตฺตีรฺยฺย ลาเสยานครสฺยาธ: สุนฺทรนามกํ ขาตมฺ อุปาติษฺฐามฯ
9 Härunder hade ganska lång tid hunnit förflyta, och sjöfarten begynte redan vara osäker; fastedagen var nämligen redan förbi. Paulus varnade dem då
อิตฺถํ พหุติถ: กาโล ยาปิต อุปวาสทินญฺจาตีตํ, ตตฺการณาตฺ เนาวรฺตฺมนิ ภยงฺกเร สติ เปาโล วินเยน กถิตวานฺ,
10 och sade: "I mån, jag ser att denna sjöresa kommer att medföra vedervärdigheter och stor olycka, icke allenast för last och skepp, utan ock för våra liv."
เห มเหจฺฉา อหํ นิศฺจยํ ชานามิ ยาตฺรายามสฺยามฺ อสฺมากํ เกฺลศา พหูนามปจยาศฺจ ภวิษฺยนฺติ, เต เกวลํ โปตสามคฺโรฺยริติ นหิ, กินฺตฺวสฺมากํ ปฺราณานามปิฯ
11 Men hövitsmannen trodde mer på styrmannen och skepparen än på det som Paulus sade.
ตทา ศตเสนาปติ: เปาโลกฺตวากฺยโตปิ กรฺณธารสฺย โปตวณิชศฺจ วากฺยํ พหุมํสฺตฯ
12 Och då hamnen icke låg väl till för övervintring, var flertalet av den meningen att man borde lägga ut därifrån och försöka om man kunde komma fram till Fenix, en hamn på Kreta, som ligger skyddad mot sydväst och nordväst; där skulle de sedan stanna över vintern.
ตตฺ ขาตํ ศีตกาเล วาสารฺหสฺถานํ น ตสฺมาทฺ อวาจีปฺรตีโจรฺทิโศ: กฺรีตฺยา: ไผนีกิยขาตํ ยาตุํ ยทิ ศกฺนุวนฺตสฺตรฺหิ ตตฺร ศีตกาลํ ยาปยิตุํ ปฺราเยณ สรฺเวฺว มนฺตฺรยามาสุ: ฯ
13 Och då nu en lindrig sunnanvind blåste upp, menade de sig hava målet vunnet, och lyfte ankar och foro tätt utmed Kreta.
ตต: ปรํ ทกฺษิณวายุ รฺมนฺทํ วหตีติ วิโลกฺย นิชาภิปฺรายสฺย สิทฺเธ: สุโยโค ภวตีติ พุทฺธฺวา โปตํ โมจยิตฺวา กฺรีตฺยุปทฺวีปสฺย ตีรสมีเปน จลิตวนฺต: ฯ
14 Men icke långt därefter kom en våldsam stormvind farande ned från ön; det var den så kallade nordostorkanen.
กินฺตฺวลฺปกฺษณาตฺ ปรเมว อุรกฺลุโทนฺนามา ปฺรติกูล: ปฺรจณฺโฑ วายุ รฺวหนฺ โปเต'ลคีตฺ
15 Då skeppet av denna rycktes med och icke kunde hållas upp mot vinden, gåvo vi efter och läto det driva.
ตสฺยาภิมุขํ คนฺตุมฺ โปตสฺยาศกฺตตฺวาทฺ วยํ วายุนา สฺวยํ นีตา: ฯ
16 När vi kommo under en liten ö som hette Kauda, förmådde vi dock, fastän med knapp nöd, bärga skeppsbåten.
อนนฺตรํ เกฺลาทีนามฺน อุปทฺวีปสฺย กูลสมีเปน โปตํ คมยิตฺวา พหุนา กษฺเฏน กฺษุทฺรนาวมฺ อรกฺษามฯ
17 Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de nödhjälpsmedel och slogo tåg om skeppet. Och då de fruktade att bliva kastade på Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och läto skeppet så driva.
เต ตามารุหฺย รชฺชฺจา โปตสฺยาโธภาคมฺ อพธฺนนฺ ตทนนฺตรํ เจตฺ โปโต ไสกเต ลคตีติ ภยาทฺ วาตวสนานฺยโมจยนฺ ตต: โปโต วายุนา จาลิต: ฯ
18 Och eftersom vi alltjämt hårt ansattes av stormen, vräkte de dagen därefter en del av lasten över bord.
กินฺตุ กฺรมโศ วาโย: ปฺรพลตฺวาตฺ โปโต โทลายมาโน'ภวตฺ ปรสฺมินฺ ทิวเส โปตสฺถานิ กติปยานิ ทฺรวฺยาณิ โตเย นิกฺษิปฺตานิฯ
19 På tredje dagen kastade de med egna händer ut skeppsredskapen.
ตฺฤตียทิวเส วยํ สฺวหไสฺต: โปตสชฺชนทฺรวฺยาณิ นิกฺษิปฺตวนฺต: ฯ
20 Och då under flera dagar varken sol eller stjärnor hade synts, och stormen låg ganska hårt på, hade vi icke mer något hopp om räddning.
ตโต พหุทินานิ ยาวตฺ สูรฺยฺยนกฺษตฺราทีนิ สมาจฺฉนฺนานิ ตโต 'ตีว วาตฺยาคมาทฺ อสฺมากํ ปฺราณรกฺษายา: กาปิ ปฺรตฺยาศา นาติษฺฐตฺฯ
21 Då nu många funnos som ingenting ville förtära, trädde Paulus upp mitt ibland dem och sade: "I män, I haden bort lyda mig och icke avsegla från Kreta; I haden då kunnat spara eder dessa vedervärdigheter och denna olycka.
พหุทิเนษุ โลไกรนาหาเรณ ยาปิเตษุ สรฺเวฺวษำ สากฺษตฺ เปาลสฺติษฺฐนฺ อกถยตฺ, เห มเหจฺฉา: กฺรีตฺยุปทฺวีปาตฺ โปตํ น โมจยิตุมฺ อหํ ปูรฺวฺวํ ยทฺ อวทํ ตทฺคฺรหณํ ยุษฺมากมฺ อุจิตมฺ อาสีตฺ ตถา กฺฤเต ยุษฺมากมฺ เอษา วิปทฺ เอโษ'ปจยศฺจ นาฆฏิเษฺยตามฺฯ
22 Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall förlora sitt liv; allenast skeppet skall gå förlorat.
กินฺตุ สามฺปฺรตํ ยุษฺมานฺ วินีย พฺรวีมฺยหํ, ยูยํ น กฺษุภฺยต ยุษฺมากมฺ เอกสฺยาปิ ปฺราณิโน หานิ รฺน ภวิษฺยติ, เกวลสฺย โปตสฺย หานิ รฺภวิษฺยติฯ
23 Ty i natt kom en ängel från den Gud som jag tillhör, och som jag också tjänar, och stod bredvid mig och sade:
ยโต ยเสฺยศฺวรสฺย โลโก'หํ ยญฺจาหํ ปริจรามิ ตทีย เอโก ทูโต โหฺย ราเตฺรา มมานฺติเก ติษฺฐนฺ กถิตวานฺ,
24 'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att stå inför kejsaren; och se, Gud har skänkt dig alla dem som segla med dig.'
เห เปาล มา ไภษี: ไกสรสฺย สมฺมุเข ตฺวโยปสฺถาตวฺยํ; ตไวตานฺ สงฺคิโน โลกานฺ อีศฺวรสฺตุภฺยํ ทตฺตวานฺฯ
25 Varen därför vid gott mod, I män; ty jag har den förtröstan till Gud, att så skall ske som mig är sagt.
อเตอว เห มเหจฺฉา ยูยํ สฺถิรมนโส ภวต มหฺยํ ยา กถากถิ สาวศฺยํ ฆฏิษฺยเต มไมตาทฺฤศี วิศฺวาส อีศฺวเร วิทฺยเต,
26 Men på en ö måste vi bliva kastade."
กินฺตุ กสฺยจิทฺ อุปทฺวีปโสฺยปริ ปติตวฺยมฺ อสฺมาภิ: ฯ
27 När vi nu den fjortonde natten drevo omkring på Adriatiska havet, tyckte sjömännen sig vid midnattstiden finna att de närmade sig något land.
ตต: ปรมฺ อาทฺริยาสมุเทฺร โปตสฺตไถว โทลายมาน: สนฺ อิตสฺตโต คจฺฉนฺ จตุรฺทศทิวสสฺย ราเตฺร รฺทฺวิตียปฺรหรสมเย กสฺยจิตฺ สฺถลสฺย สมีปมุปติษฺฐตีติ โปตียโลกา อนฺวมนฺยนฺตฯ
28 De lodade då och funno tjugu famnars djup. När de hade kommit ett litet stycke längre fram lodade de åter och funno femton famnars djup.
ตตเสฺต ชลํ ปริมาย ตตฺร วึศติ รฺวฺยามา ชลานีติ ชฺญาตวนฺต: ฯ กิญฺจิทฺทูรํ คตฺวา ปุนรปิ ชลํ ปริมิตวนฺต: ฯ ตตฺร ปญฺจทศ วฺยามา ชลานิ ทฺฤษฺฏฺวา
29 Då fruktade de att vi skulle stöta på något skarpt grund, och kastade därför ut fyra ankaren från akterskeppet och längtade efter att det skulle dagas.
เจตฺ ปาษาเณ ลคตีติ ภยาตฺ โปตสฺย ปศฺจาทฺภาคตศฺจตุโร ลงฺครานฺ นิกฺษิปฺย ทิวากรมฺ อเปกฺษฺย สรฺเวฺว สฺถิตวนฺต: ฯ
30 Sjömännen ville emellertid fly ifrån skeppet och firade ned skeppsbåten i havet, under föregivande att de tänkte föra ut ankaren ifrån förskeppet.
กินฺตุ โปตียโลกา: โปตาคฺรภาเค ลงฺครนิกฺเษปํ ฉลํ กฺฤตฺวา ชลเธา กฺษุทฺรนาวมฺ อวโรหฺย ปลายิตุมฺ อเจษฺฏนฺตฯ
31 Då sade Paulus till hövitsmannen och krigsmännen: "Om icke dessa stanna kvar på skeppet, så kunnen I icke räddas."
ตต: เปาล: เสนาปตเย ไสนฺยคณาย จ กถิตวานฺ, เอเต ยทิ โปตมเธฺย น ติษฺฐนฺติ ตรฺหิ ยุษฺมากํ รกฺษณํ น ศกฺยํฯ
32 Då höggo krigsmännen av de tåg som höllo skeppsbåten, och läto den fara.
ตทา เสนาคโณ รชฺชูนฺ ฉิตฺวา นาวํ ชเล ปติตุมฺ อททาตฺฯ
33 Medan det nu höll på att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: "Det är i dag fjorton dagar som I haven väntat och förblivit fastande, utan att förtära något.
ปฺรภาตสมเย เปาล: สรฺวฺวานฺ ชนานฺ โภชนารฺถํ ปฺรารฺถฺย วฺยาหรตฺ, อทฺย จตุรฺทศทินานิ ยาวทฺ ยูยมฺ อเปกฺษมานา อนาหารา: กาลมฺ อยาปยต กิมปิ นาภุํคฺธํฯ
34 Därför uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall förhjälpa eder till räddning. Ty på ingen av eder skall ett huvudhår gå förlorat.
อโต วินเย'หํ ภกฺษฺยํ ภุชฺยตำ ตโต ยุษฺมากํ มงฺคลํ ภวิษฺยติ, ยุษฺมากํ กสฺยจิชฺชนสฺย ศิรส: เกไศโกปิ น นํกฺษฺยติฯ
35 När han hade sagt detta, tog han ett bröd och tackade Gud i allas åsyn och bröt det och begynte äta.
อิติ วฺยาหฺฤตฺย เปาลํ ปูปํ คฺฤหีเตฺวศฺวรํ ธนฺยํ ภาษมาณสฺตํ ภํกฺตฺวา โภกฺตุมฺ อารพฺธวานฺฯ
36 Då blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, också de.
อนนฺตรํ สรฺเวฺว จ สุสฺถิรา: สนฺต: ขาทฺยานิ ปรฺปฺยคฺฤหฺลนฺฯ
37 Och vi voro på skeppet tillsammans två hundra sjuttiosex personer.
อสฺมากํ โปเต ษฏฺสปฺตตฺยธิกศตทฺวยโลกา อาสนฺฯ
38 Sedan de hade ätit sig mätta, lättade de skeppet genom att kasta vetelasten i havet.
สรฺเวฺวษุ โลเกษุ ยเถษฺฏํ ภุกฺตวตฺสุ โปตสฺถนฺ โคธูมานฺ ชลเธา นิกฺษิปฺย ไต: โปตสฺย ภาโร ลฆูกฺฤต: ฯ
39 När det blev dag, kände de icke igen landet; men de blevo varse en vik med låg strand och beslöto då att, om möjligt, låta skeppet driva upp på denna.
ทิเน ชาเต'ปิ ส โก เทศ อิติ ตทา น ปรฺยฺยจียต; กินฺตุ ตตฺร สมตฏมฺ เอกํ ขาตํ ทฺฤษฺฏฺวา ยทิ ศกฺนุมสฺตรฺหิ วยํ ตสฺยาภฺยนฺตรํ โปตํ คมยาม อิติ มตึ กฺฤตฺวา เต ลงฺครานฺ ฉิตฺตฺวา ชลเธา ตฺยกฺตวนฺต: ฯ
40 De kapade så ankartågen på båda sidor och lämnade ankarna kvar i havet; tillika lösgjorde de rodren och hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden.
ตถา กรฺณพนฺธนํ โมจยิตฺวา ปฺรธานํ วาตวสนมฺ อุตฺโตลฺย ตีรสมีปํ คตวนฺต: ฯ
41 De stötte då på ett rev och läto skeppet gå upp på det. Där fastnade förskeppet och blev stående orörligt, men akterskeppet begynte brytas sönder av vågsvallet.
กินฺตุ ทฺวโย: สมุทฺรโย: สงฺคมสฺถาเน ไสกโตปริ โปเต นิกฺษิปฺเต 'คฺรภาเค พาธิเต ปศฺจาทฺภาเค ปฺรพลตรงฺโค'ลคตฺ เตน โปโต ภคฺน: ฯ
42 Då ville krigsmännen döda fångarna, för att ingen skulle kunna fly undan simmande.
ตสฺมาทฺ พนฺทยศฺเจทฺ พาหุภิสฺตรนฺต: ปลายนฺเต อิตฺยาศงฺกยา เสนาคณสฺตานฺ หนฺตุมฺ อมนฺตฺรยตฺ;
43 Men hövitsmannen ville rädda Paulus och hindrade dem därför i deras uppsåt, och bjöd att de simkunniga först skulle kasta sig i vattnet och söka komma i land,
กินฺตุ ศตเสนาปติ: เปาลํ รกฺษิตุํ ปฺรยตฺนํ กฺฤตฺวา ตานฺ ตจฺเจษฺฏายา นิวรฺตฺย อิตฺยาทิษฺฏวานฺ, เย พาหุตรณํ ชานนฺติ เต'เคฺร โปฺรลฺลมฺปฺย สมุเทฺร ปติตฺวา พาหุภิสฺตีรฺตฺตฺวา กูลํ ยานฺตุฯ
44 och att därefter de övriga skulle giva sig ut, somliga på plankor, andra på spillror av skeppet. Så lyckades det för alla att komma välbehållna i land.
อปรมฺ อวศิษฺฏา ชนา: กาษฺฐํ โปตียํ ทฺรวฺยํ วา เยน ยตฺ ปฺราปฺยเต ตทวลมฺพฺย ยานฺตุ; อิตฺถํ สรฺเวฺว ภูมึ ปฺราปฺย ปฺราไณ รฺชีวิตา: ฯ
