Apostlagärningarna 26
1 Agrippa sade nu till Paulus: "Det tillstädjes dig att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
Agrippa dit à Paul: «Tu as la parole pour ta défense.» Alors Paul, ayant fait un geste de la main, se justifia en ces termes:
2 "Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
«Roi Agrippa, je m'estime heureux d'avoir aujourd'hui à me disculper devant toi de toutes les choses dont les Juifs m'accusent,
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
parce que tu connais parfaitement toutes leurs institutions et toutes leurs controverses. Je te prie donc de m’écouter avec patience.
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
«Quant à la vie que j'ai menée dès mon jeune âge, tous les Juifs la connaissent, puisqu'elle s'est passée, dès le commencement de ma jeunesse, au sein de ma nation, à Jérusalem.
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
Ils me connaissent de longue date; ils surent, s'ils veulent en témoigner, que j'ai vécu en pharisien, selon les principes de la secte la plus rigide de notre religion:
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
maintenant, me voici mis en jugement, pour avoir espéré en la promesse que Dieu a faite à nos pères,
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
cette promesse, dont nos douze tribus espèrent voir l'’accomplissement en servant Dieu sans relâche, jour et nuit; eh bien! ô roi, c'est pour cette espérance que des Juifs m'accusent!
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Pourquoi juge-ton incroyable chez vous que Dieu ressuscite les morts?
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
Pour en revenir à moi, j'avais cru qu'il fallait s'opposer fortement au nom de Jésus de Nazareth,
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
et c'est ce que j'ai fait à Jérusalem: j'ai fait enfermer dans les prisons bien des saints; j'en avais reçu le pouvoir des principaux sacrificateurs; et, lorsqu'on les mettait à mort, j'y donnais mon suffrage.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
J'allais dans toutes les synagogues et je sévissais souvent contre eux pour les forcer de blasphémer; dans mon extrême fureur, je les poursuivais jusque dans les villes étrangères.
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
«C'est dans ces dispositions que je me rendais à Damas avec des pleins pouvoirs et une procuration que m'avaient donnée les principaux sacrificateurs,
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
lorsque je vis, ô roi, en plein midi, sur la route, une lumière venant des cieux, plus éclatante que le soleil, qui m'enveloppa de sa clarté, moi et ceux qui m'accompagnaient.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
Nous tombâmes tous par terre. J'entendis une voix qui s'adressait à moi, et me disait en hébreu: «Saul, Saul, pourquoi me persécutes-tu? Il t'est dur de regimber contre l'aiguillon.»
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
Je dis: «Qui es-tu, Seigneur?» Le Seigneur répondit: «Je suis Jésus que tu persécutes:
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
mais relève-toi et te tiens sur tes pieds, car je t'ai apparu précisément pour faire de toi un serviteur et un témoin, tant des choses que tu as vues que de celles pour lesquelles je t'apparaîtrai.
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
Je t'ai choisi du milieu du peuple et des Gentils chez lesquels je t'envoie,
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
pour leur ouvrir les yeux, en sorte qu'ils passent des ténèbres à la lumière et de la puissance de Satan à Dieu, et qu'ils reçoivent par la foi en moi le pardon des péchés, et une part avec ceux qui ont été sanctifiés:
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
en conséquence, ô roi Agrippa, je ne résistai point à la vision céleste;
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
mais m'adressant d'abord à ceux qui étaient à Damas et à Jérusalem, puis à ceux qui étaient dans tout le pays de Judée et aux Gentils, je leur prêchai de se repentir et de se convertir à Dieu, en faisant des oeuvres dignes de la repentance.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
«Telles sont les causes pour lesquelles les Juifs se sont saisis de moi dans le temple, et ont tâché de me tuer de leurs propres mains.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
C'est donc grâce à un secours venu de Dieu, que j'ai subsisté jusqu’à ce jour, instruisant petits et grands, ne disant autre chose que ce que les prophètes et Moïse même ont prédit,
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna."
savoir que le Messie devait souffrir, et qu'étant les prémices de la résurrection des morts, il devait annoncer la lumière au peuple et aux Gentils...»
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: "Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt."
Comme il parlait ainsi pour sa défense, Festus dit à haute voix: «Tu es fou, Paul, ton grand savoir tourne à la folie.»
25 Men Paulus svarade: "Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
«Très excellent Festus, dit Paul, je ne suis point fou, et les paroles que je prononce sont les paroles de la vérité et du bon sens;
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
car le roi, à qui je parle en toute liberté, est instruit de ces faits; je suis persuadé qu'il n'en ignore aucun, car ils ne se sont point passés en un coin obscur.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem."
Roi Agrippa, crois-tu aux prophètes?... Je sais que tu y crois.»
28 Då sade Agrippa till Paulus: "Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen."
Agrippa dit à Paul: «C'est bien vite me persuader d'être chrétien.»
29 Paulus svarade: "Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor."
Paul repartit: «Ah! plût à Dieu que, vite ou longuement, non seulement toi, mais encore tous ceux qui m'écoutent aujourd'hui, vous fussiez tels que je suis... à la réserve de ces chaînes!»
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
Le roi et le gouverneur, puis Bérénice et tous ceux qui étaient assis avec eux se levèrent;
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: "Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse."
et, s'étant retirés, ils se disaient entre eux: «Il n'y a rien dans la conduite de cet homme qui mérite la mort ou la prison.»
32 Och Agrippa sade till Festus: "Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren."
Et Agrippa dit à Festus: «Cet homme aurait pu être relâché, s'il n'en eût appelé à César.»
