Apostlagärningarna 26
1 Agrippa sade nu till Paulus: "Det tillstädjes dig att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
And Agrippa said to Paul, It is permitted to thee to speak for thyself. Then Paul reaching forth his hand, proceeded with his defence:
2 "Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
O king Agrippa, I consider myself happy, being about this day to make my defence before thee concerning all those things of which I am accused by the Jews:
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
especially as thou art acquainted with all the customs and questions among the Jews: therefore I pray you to hear me patiently.
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
Moreover indeed all the Jews know my life from my youth; being from the beginning in my nation and in Jerusalem,
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
knowing me originally, if they may be willing to testify, that according to the most rigid sect of our religion I lived a Pharisee.
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
And now for the hope of the promise which is from God to our fathers, I stand being judged:
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
unto which our twelve tribes constantly worshiping night and day, hope to attain: concerning which hope I am accused by the Jews, O king.
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Why is it judged by you incredible, if God shall raise the dead?
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
Moreover indeed, I thought to myself that I ought to do many things contrary to the name of Jesus the Nazarene:
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
which I did also in Jerusalem, and shut up many of the saints in prison; and having received authority from the chief priests, and they being slain, I gave my vote against them;
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
and throughout all the synagogues, frequently punishing them, I compelled them to blaspheme; and being exceeding mad against them, I was persecuting them even also unto foreign cities.
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
Meanwhile journeying to Damascus with power and authority of the chief priests, I saw on the way, O king,
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
about midday, a light from heaven above the brightness of the sun, shining around me and those traveling with me;
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
and we all having fallen to the ground, I heard a voice speaking to me in the Hebrew tongue, Saul, Saul, why persecutest thou me? it is hard for thee to kick against goads.
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
And I said, Who art thou, Lord? And the Lord said, I am Jesus whom thou art persecuting.
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
But rise up, and stand upon thy feet: for unto this have I appeared unto thee, to make thee a minister and a martyr both of those things which thou hast seen, and of which I will appear unto thee;
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
delivering thee from the people, and from the Gentiles, unto whom now I send thee,
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
to open their eyes, to turn them from darkness unto light, and from the power of Satan unto God, in order that they may receive remission of sins, and an inheritance among those who are sanctified by faith in me.
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
Therefore, O king, I was not disobedient to the heavenly vision:
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
but first to those in Damascus, and also in Jerusalem, and throughout all the country of Judea, and to the Gentiles, I was preaching that they should repent and turn to God, doing things worthy of repentance.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
On account of these things the Jews, taking me while in the temple, endeavored to kill me.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
Then having received help from God, I have stood unto this day, witnessing both to small and great, saying nothing but what the prophets and Moses said were about to come to pass:
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna."
how that Christ must suffer, how being the first from the resurrection of the dead, he is to proclaim light both to the people, and the Gentiles.
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: "Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt."
And he making his defence to these things, Festus says with a loud voice, O Paul, thou art beside thyself; many writings turned thee into insanity.
25 Men Paulus svarade: "Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
But Paul says, I am not a maniac, most noble Festus; but I speak forth the words of truth and soberness.
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
For the king, to whom I also speak boldly, knows concerning these things: for I am persuaded that nothing of these things is hidden; for this has not been done in a corner.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem."
O king Agrippa, dost thou believe the prophets? I know that thou believest them.
28 Då sade Agrippa till Paulus: "Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen."
And Agrippa said to Paul, With little persuasion thou dost persuade thyself to make me a Christian.
29 Paulus svarade: "Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor."
And Paul said, I would to God, that both in little and in much, not only you, but also all of those hearing me this day, were such as I am, except these bonds.
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
And the king, and the governor, and Bernice, and those sitting with them, arose up:
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: "Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse."
and having gone away, they were talking to one another, saying, that This man is doing nothing worthy of death or of bonds.
32 Och Agrippa sade till Festus: "Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren."
But Agrippa said to Festus, This man was able to have been released, if he had not appealed to Caesar.
