Apostlagärningarna 25
1 Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt hövdingdömet for han från Cesarea upp till Jerusalem.
Festus, [who was now the governor] of the province, arrived in Caesarea, and three days later he went up to Jerusalem.
2 Översteprästerna och de förnämsta bland judarna anmälde då inför honom klagomål mot Paulus.
In Jerusalem, the chief priests and [other] Jewish leaders formally told [Festus] about [the things that they said] that Paul [had done that were wrong].
3 För att få denne i sitt våld anhöllo de hos Festus och begärde såsom en ynnest, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem. De ville nämligen lägga försåt för honom, så att de kunde döda honom under vägen.
They urgently asked Festus to do something for them. [They asked him to command soldiers] to bring Paul to Jerusalem, [so that Festus could put him on trial there]. But they were planning that some [of them] would hide [near the road] and wait [for Paul] and kill him when he was traveling [to Jerusalem].
4 Festus svarade då att Paulus hölls i förvar i Cesarea, och att han själv tänkte inom kort fara dit tillbaka.
But Festus replied, “Paul is in Caesarea, and is being guarded {[soldiers] are guarding him} [there]. I myself will go down to Caesarea in a few days.
5 Och han tillade: "De bland eder som det vederbör må alltså fara dit ned med mig och framlägga sin anklagelse mot mannen, om han är skyldig till något ont."
Choose some of your leaders to go there with me. [While they are there], they can accuse Paul of the wrong things that you say that he has done.”
6 Sedan han hade vistats hos dem högst åtta eller tio dagar, kom han åter ned till Cesarea. Dagen därefter satte han sig på domarsätet och bjöd att Paulus skulle föras fram.
After Festus had been [in Jerusalem] eight or ten days, he went back down to Caesarea. [Several of the Jewish leaders also went there]. The next day Festus [commanded] that Paul be brought {someone to bring Paul} to him [in the assembly hall] so that he could judge him.
7 När denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned från Jerusalem, och dessa framställde nu många svåra beskyllningar. Men de förmådde icke bevisa dem,
[After] Paul was brought to [the assembly hall], the Jewish [leaders] from Jerusalem gathered around him [to accuse him]. They told [Festus] that Paul had committed many crimes. But they could not prove [that Paul had done the things about which they accused him].
8 ty Paulus försvarade sig och visade att han icke på något sätt hade försyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren.
Then Paul [spoke] to defend himself. He said to Festus, “I have done nothing wrong against the laws of us [(exc)] Jews, and I have not disobeyed the rules concerning our Temple. I have also done nothing wrong against your government [MTY].”
9 Men Festus ville göra judarna sig bevågna och frågade Paulus och sade: "Vill du fara upp till Jerusalem och där stå till rätta inför mig i denna sak?"
But Festus wanted to please the Jewish [leaders, so] he asked Paul, “Are you [(sg)] willing to go up to Jerusalem so that I can listen as these men accuse you [there]?”
10 Paulus svarade: "Jag står här inför kejserlig domstol, och av sådan domstol bör jag dömas. Mot judarna har jag intet orätt gjort, såsom du själv mycket väl vet.
But Paul [did not want to do that. So] he said [to Festus], “[No], I [am not willing to go to Jerusalem]! I am [now] standing before you, and you [(sg)] are the judge [whom the Roman] Emperor [MTY] [has authorized. This is the place] where I should be judged {where you should judge me}. I have not wronged the Jewish people [at all], as you know very well.
11 Om jag nu eljest är skyldig till något orätt och har gjort något som förtjänar döden, så vill jag icke undandraga mig att dö; men om deras anklagelser mot mig äro utan grund, så kan ingen giva mig till pris åt dem. Jag vädjar till kejsaren." --
If I had done something bad [for which I] should be executed {[concerning which the law said that they] should execute me}, I would not plead [with them that they] not kill me. But none of these things about which they accuse me is [true, so] no one can [legally] surrender me to [these Jews]. So I formally request that the emperor [MTY] [should judge me at Rome].”
12 Sedan Festus därefter hade överlagt med sitt råd, svarade han: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren skall du ock få fara."
Then after Festus conferred with the [men who regularly] advised him, he replied to Paul, “You [(sg)] have formally requested [that I should send you] to the emperor [in Rome. So I will arrange for] you to go there [in order that he can judge you].”
13 Efter några dagars förlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och hälsade på hos Festus.
After several days, King [Herod] Agrippa arrived at Caesarea, along with [his younger sister] Bernice. They had come to [formally] welcome Festus [as the new Governor of the province].
14 Medan de nu i flera dagar vistades där, framlade Festus Paulus' sak för konungen och sade: "Felix har här lämnat efter sig en man såsom fånge;
King Agrippa and Bernice stayed many days in Caesarea. While [they were] there, Festus told Agrippa about Paul. He said to the king, “There is a man here whom Felix kept in prison [while he was governor]. He left him [there when his time as governor ended].
15 och när jag var i Jerusalem, anmälde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att han skulle dömas skyldig.
When I went to Jerusalem, the chief priests and [the other] Jewish elders told me that this man had done many things [against their laws]. They asked me to condemn him [to be executed] {judge him [so that people could kill him]}.
16 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva någon människa, förrän den anklagade hade fått stå ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig mot anklagelsen.
But I told them that when someone has been accused [of a crime, we] Romans do not immediately (condemn that person/declare that person to be guilty). First, we [command] him to stand before the people who are accusing him and to say whether or not he has done those things. [After that, the judge will decide what to do with] him.
17 Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig alltså utan uppskov, dagen därefter, på domarsätet och bjöd att mannen skulle föras fram.
So those Jews came [here to Caesarea] when I came. I did not delay. The day after [we(exc) arrived], after I sat down at the place where I make decisions, I [commanded] that Paul be brought {[soldiers] to bring Paul} into [the courtroom].
18 Men när hans anklagare uppträdde, anförde de mot honom ingen beskyllning för sådana förbrytelser som jag hade tänkt mig;
The Jewish leaders did accuse him, but the things about which they accused him were not any of the [evil] crimes about which I thought [they would accuse him].
19 de voro allenast i tvist med honom om några frågor som rörde deras särskilda gudsdyrkan, och angående en viss Jesus, som är död, men om vilken Paulus påstod att han lever.
Instead, what they argued about with him were some teachings that [some] Jews believe [and others do not believe. They argued] about a man whose name was Jesus who had died, [but the man they were accusing, whose name is] Paul, kept saying, ‘Jesus is alive again.’
20 Då jag var villrådig huru jag skulle göra med undersökningen härom, frågade jag om han ville fara till Jerusalem och där stå till rätta i denna sak.
I did not know what questions to ask [them, and I did not know how to judge] concerning their dispute. So I asked Paul, ‘Are you [(sg)] willing to go [back] to Jerusalem and have the dispute [between you and these Jews] judged there {and [let me] judge there the dispute [between you and these Jews]}?’
21 När Paulus då sade sig vilja vädja till kejsaren och begärde att bliva hållen i förvar, för att sedan undergå rannsakning inför honom, bjöd jag att han skulle hållas i förvar, till dess jag kunde sända honom till kejsaren."
But Paul answered, ‘[No]. I [am not willing to go to Jerusalem]!
22 Då sade Agrippa till Festus: "Jag skulle också själv gärna vilja höra den mannen." Han svarade: "I morgon skall du få höra honom."
Agrippa said to Festus, “I also would like to hear the man myself.”
23 Dagen därefter kommo alltså Agrippa och Bernice, med stor ståt, och gingo in i domsalen, tillika med överstarna och de förnämsta männen i staden; och på Festus' befallning blev Paulus införd.
The next day Agrippa and Bernice came very ceremoniously to the assembly hall. Some [Roman] commanders and prominent men in [Caesarea] came with them. Then, Festus told an officer to bring Paul. So after the officer [went to the prison and] brought him,
24 Då sade Festus: "Konung Agrippa, och alla I andra som ären har tillstädes med oss, I sen här den man för vilkens skull hela hopen av judar, både i Jerusalem och här, har legat över mig med sina rop att han icke borde få leva längre.
Festus said, “King Agrippa, and all [the rest of you] who are here, you see this man. Many [HYP] Jews in Jerusalem and also those here [in Caesarea] appealed to me, screaming that we [(exc)] should not let him live any longer.
25 Jag för min del har kommit till insikt om att han icke har gjort något som förtjänar döden;
But [when I asked them to tell me what he had done, and they told me], I found out that he had not done anything for which he should be executed {[anyone should] execute him}. However, he has asked that our emperor [should judge his case], so I have decided to send him to Rome.
26 men då han nu själv har vädjat till kejsaren, har jag beslutit att sända honom till denne. Jag har emellertid icke något säkert besked om honom att giva min höge herre, när jag skriver. Därför har jag fört honom fram inför eder, och först och främst inför dig, konung Agrippa, för att jag, efter det att rannsakning har; blivit hållen, skall få veta vad jag bör skriva.
But I do not know what specifically I should write to the emperor concerning him. That is why I have brought him here. I [want] you all [to hear him speak], and I especially want you [(sg)], King Agrippa, to hear him. Then, after we [(inc)] have questioned him, I may know what I should write [to the emperor about him].
27 Ty det synes mig vara orimligt att sända åstad en fånge, utan att på samma gång giva till känna vad han är anklagad för."
It seems to me [that it would be] unreasonable to send a prisoner [to the emperor in Rome without my] specifying the [things about which people] are accusing him.”
