Apostlagärningarna 23
1 Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sade: "Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete."
Pawulo wakalangisisya basinkuta mpawo wakati, “Bakwesu, ime ndakapona kunembo lya Leza amoyo wangu woonse mubotu kuyoosikila sunu.”
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.
Ananiyasi mupayizi mupati wakalayilila aabo bakayimvwi kubbazu lyakwe kuti bamuume kumulomo.
3 Paulus sade då till honom: "Gud skall slå dig, du vitmenade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen, och ändå bjuder du, tvärtemot lagen, att man skall slå mig!"
Mpawo Pawulo wakati kulinguwe, “Leza ulawuma nduwe, iwe yobulambo butubulukide. Ukkalilide kundibeteka kumalawu na, pesi ulayilila kuti nduumwe, chitali mumulawu?
4 Då sade de som stodo därbredvid: "Smädar du Guds överstepräst?"
Aabo bakayimvwi mpawo bakaamba kuti, “Mbomubo na mbotukila mupayizi mupati wa Leza?”
5 Paulus svarade: "Jag visste icke, mina bröder, att han var överstepräst. Det är ju skrivet: 'Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'"
Pawulo wakaamba kuti, “Teendazi pe nobakwesu kuti ngomupayizi mupati. Nkaambo kulilembedwe, Tokoyoowambula bubi aatala amweendelei wabantu bako.”
6 Nu hade Paulus märkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducéer och den andra av fariséer. Därför sade han med ljudelig röst inför Rådet: "Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta."
Aawo Pawulo naakabona kuti imwi nkamu yabantu bakali ba Sajusi mpawo bamwi bakali ba Falisi, wakaambuula ajwi pati nkali munkuta wati, “Bakwesu, mebo ndimu Falisii, ndimwana waba Falisii, nkaambo kakuti ndaabulangizi bwakubuka kubafu, nchenchicho nchendookubetekwa.”
7 Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod mellan fariséerna och sadducéerna, så att hopen blev delad.
Nakaamba oobo kwakaba kukazyania aakati kaba Falisi aba Sajusi, mpawo nkamu yakaanzaana.
8 Sadducéerna säga nämligen att det icke finnes någon uppståndelse, ej heller någon ängel eller ande, men fariséerna bekänna sig tro på både det ena och det andra.
Nkaambo ba Sajusi bati taakwe kubuka kubafu, taakwe bangelo alimwi taakwe myuuya, pesi ba Falisi balazizumina zyoonse eezyo.
9 Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: "Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom."
Mpawo kwakaba kuyooma kupati, bamwi balembi bamulawu balikubbazu lyaba Falisi, bakiimikila kabakazya kabati, “Taakwe bubi pe mbotujana mumwaalumi ooyu. Ani kuti muuya naakuti mungelo nguwaakambuula kuli nguwe?”
10 Då nu en så häftig strid hade uppstått, fruktade översten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjöd manskapet gå ned och rycka honom undan dem och föra honom till kasernen.
Nikwakaba kuyooma kupati, mupati wabasilumamba wakayoowa kuti Pawulo balamukwamuma, aboobo wakalayilila basilumamba kuti bayinke aansi bakamubweze changuzu kuzwa kuli basinkuta amweete kusisikene.
11 Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: "Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom."
Busiku bwakatobela mwami wakiima kubbazu lyakwe mpawo wati, “Utayoowi, nkaambo mbuli mbwakandipeda bukamboni mu Jelusalema, mbubo mboyoondipeda bukamboni aku Loma.”
12 När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.
Nebwakacha, bamwi baJuda bakayungana balibika munsi lyachikonke, kabati tabakoolya na kunywa chikntu mane bamujaye Pawulo.
13 Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.
Bakalikwiinda makumi aane baalumi bakapanga jungwe eeli.
14 Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: "Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.
Bakayinka kubapayizi bapati akubaalu bembungano bakwaamba kuti, “Twaanga chikonke chipati kuti tutalyi chintu ado tumujaye Pawulo.
15 Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram."
Aboobo, lino basinkuta abakumbile zilimumulawu kuli silutwe wabasilumamba bamweete kulindiswe, kube aanga kuli nchoyanda kumvwisisisya kumulandu wakwe. Swebo tulilibambilide kumujaya katanasika aano.
16 Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.
Pesi mwana mulombe wamuchizi wa Pawulo wakamvwa kuti balimubawatilide, mpawo wakanjila mukati mwakabede Pawulo wakumwaambila.
17 Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: "För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom."
Pawulo wakayita umwi wabasilumamba bamwaanda wati, “Bweza mulombe ooyo umutole kuli Silutwe wabasilumamba nkaambo uli aachakwaambwa. “
18 Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: "Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig."
Eelyo Silutwe wabasilimamba bamwaanda wakabweza mulombe akumweeta kumupati wabasilumamba mpawo wamwaambila kuti, “Pawulo musungwa wandiita kulinguwe akundikumbila kuti njete mulombe ooyu kulinduwe. Ulachakwaamba kulinguwe.
19 Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: "Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?"
Mupati wabasilumamba wakamujata wamutola kubusena busisikene mpawo wakamubuzya wati, “Niinzi nchoyanda kundaambila?”
20 Han svarade: "Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.
Mulombe wakati, “BaJuda bazuminana kuti kukukumbila kuti uyete Pawul ijuunza kunkuta, kakubanga bayanda kumvwisisisya obootu obootu mulandu wakwe.
21 Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran."
Pesi utabazuminini nkaambo kuli baalumi biinda makumi one bamubwatilide munzila. Bakalimbika muchikonke chakuti tabakolya nanka kunywa chintu mane do bamujaye. Kwalino balindide biyo kuzumininwa anduwe.”
22 Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.
Mpawo mupati wabasilumamba wakamuleka mulombe ooyo weenda nakamana kumulayilila kuyi, “Utaambili muntu kuti wandaambila zintu eezi.”
23 Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: "Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare."
Mpawo wakiita bapati babili babasilumamba bamwaanda wabaambila kuti, “Mubunganie mbasilumamba bali myaanda yobile balibambile kuyoosika ku Kkayisalia, abali makumi musanu aababili bama basimabbiza, abali myaanda yobile basimasumu. Mulanyampuka muwola lyatatu lyamansiku.”
24 Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.
Wakambaambila alubo kuti babambe bamnyama mbatabelesye Pawulo akumutola katabililikide kuli elekisi mweendelezi wchilikiti.
25 Och han skrev ett brev, så lydande:
“Mpawo wakalemba lugwalo luti:
26 "Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.
“Kkilawudiyasi Lisiyasi uyindila kulemekwa Mweendelezi Felekisi, ndajuzya.
27 Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.
Ooyu muntu wakasungwa abaJuda mpawo bakali kuyanda kumujaya nendakasika nkelabasilumamba akumuvuna nkaambo ndakamvwa kuti muna Loma
28 Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.
Ndakayanda kuziba kuti nkamboonzi nibamupa mulandu, aboobo ndakamutola kunkuta yabo.
29 Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.
Ndakaziba kuti wakalikupegwa mulandu uulangene aamilawu yabo, pesi taakwe kaambo nkaakachita pe nkapedwe keelela mulandu walufu na ntolongo.
30 Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom."
Kuzwaawo ndakazibisigwa kuti kubambidwe mabambe aalangene amwaalumi ooyu, aboobo ndafwaambana kumutumizya kulinduwe akulayilila basikumupa mulandu kuti beete moilandu njibamupa kunembo lyako. Ndalumba.”
31 Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.
Aboobo basilumamba bakatobele malayilile aabo, mpawo bakatgola Pawulo akumweeta kut Antipatilisi mansiku.
32 Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.
Mubuzuba bwakatobela basilumamba biingi bakasiya basimabbiza kuti biinkaawe mpawo bo babweeda kulubaya.
33 När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.
Aawo basimabbiza nibakasika ku Kkayisaliya akusisya lugwa kumweendelezi alimwi bakamutula Pawulo kulinguwe.
34 Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:
Aawo nakabala lugwalo mweendelezi, wakabuzya Pawulo chilikiti nkwazwa; naakamvwa; kuti wakalikuzwa ku Silisiya,
35 "Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes." Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.
wakati, “Nzokumvwisisisya basika basikukupa mulandu.” Mpawo wakalayilila kutgi abambwe kung'anda mpati yabwami bwa Helodi.
