Apostlagärningarna 20

1 Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.

MORONG lao dukedier, Paulus ap molipe pena tounpadak kan, ap kotin kamurimuri ong irail o kotila, pwen sailokelang Masetonien.

2 Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.

A lao kakan sili sap oko, o panapanaui irail kaualap, ap kotilang wein Krik.

3 Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.

A lao kotikot wasa o saunipong silu, ap men kotilang Sirien, ari so, a kotin pure dong Masetonien, pwe Sus oko masamasan i.

4 Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.

A iet akan, me likid i lel Asien: Sopater nain Pirus men Peröa, a Aristarkus o Sekundus men Tesalonik, a Kaius men Derpe, o Timoteus, o Tikikus, o Tropimus men Asien.

5 Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.

Mepukat tiong mas ap aui kit nan Troas.

6 Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.

Murin kamadip en prot somut se serok wei sang Pilipi, tangatangki ran limau kokola re’rail Troas, wasa se mimi ia ran isu.

7 På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;

A ni ran kaieu en wik, ni at pokon pena, pwen pilitiki pena prot, Paulus ap kotin padaki ong irail. A mandan ran o a pan samala. A kotin kawarailar a padak lao lel ailep en pong.

8 och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.

A lamp toto mi nan kokon poa, wasa se pokon pena ia.

9 Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död

A manakap amen, me ad a Eutikus, me momod nan wanimtuk, me mair kalikala. A ni en Paulus a padak warai, i ari mair kalikala melel, ap pupedi sang ni kasilu en kokon poa, o re pokada, a melar.

10 Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: "Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom."

A Paulus me kotidi kipedi ong poa o polodi i masani: Komail der mauk, pwe a memaur!

11 Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.

I lao kotidala o pilitiki pena prot, o konoter, o padapadak warai lao lel wasa ran, ap kotilar.

12 Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

A irail wado manakap memaur ap pereperen kaualap.

13 Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.

A kit me madang iang sop o, tangatang kolang Asos, wasa se pan uk ia Paulus, pwe i me a kakalik ong kit. A pein i pan sapal.

14 Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

A lao tu ong kit nan Asos, se ap uk i, tangalang Mitelene.

15 Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.

Kit tangatang kodo sang wasa o, a manda se lel ong likin Kios, o manda se lele dong Samos, o se mondi Trokilion, a manda se pwara dong Miletus.

16 Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

Pwe Paulus kileledier en dauli Episus, pwe a der pwapwand nan Asien, pwe a kotin karawaru, ma a pan kak, a pan lel ong Ierusalem ni ran en Pentikos.

17 Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.

A sang Miletus a kotin ilakilang Episus molipe saunkoa en momodisou kan.

18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: "I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:

Irail lao pwara dong i, a kotin masani ong irail: Komail asa duen ai wiawia re omail ansau karos sang ni tapin ran o, me i lel Asien,

19 huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.

Duen i papa Kaun o ni aktikitik, o sangesang, o kamekam nan pung en Sus oko, ni ar rukiruki ia di.

20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.

O duen i sota oki sanger meakot me katepan, pwe i kaireki komail karos, o padapadaki komail sansal o nan im akan.

21 Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

O i kadede ong men Sus o pil men Krik kalula ong Kot o poson atail Kaun Iesus Kristus.

22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;

A kilang, i ap kokodalang Ierusalem, ngen i salidi o i sasa, da me pan pid ia wasa o.

23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.

A Ngen saraui kin kotin kadede ong ia nan kanim karos, me sal akan o kamekam kin auiaui ia.

24 Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

Ari so, i sota kin insenoki mepukat, i pil sota kasampwaleki maur i, pwe i en kaimwisokela ai koa dodok, me i aleer sang ren Kaun Iesus, en kadede rongamau en mak en Kot.

25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

A kilang, i ap asaer, me komail karos, me i padapadaki onger wein Kot, pan solar udial mas ai.

26 Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.

I me i kadede ong komail ran wet, me i makelekel sang ntan komail karos.

27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

Pwe i padaki ong komail duen kupur en Kot, o sota man meakot me i okisang komail.

28 Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

Komail ari kalaka komail o momodisou karos wasa, me Ngen saraui kotin kasapwil komail dang silepa ko, pwen apapwali momodisou en Kot me a kotin pwainiki pein nta.

29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

Pwe i asaer, me murin ai samalar kidi komad akai pan pwara dong komail, me sota pan kasampwaleki pwin o.

30 Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

A ol akai pan uda sang nan pein komail, me pan padak sapung, pwen wiaki tounpadak kan pein ar warok kan.

31 Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

Komail ari masamasan o tamanda, me i sota dukedi, panaui amen amen, sangesang ni ran ni pong saunpar silu.

32 Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

Ari, i pan mueid ong komail Kot o masan en kupur a, me manaman ong kapwai komail ada, o kotiki ong komail soso eu ren me saraui kan.

33 Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.

I sota noroke en amen a silper, de kold, de likau.

34 I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.

Pein komail asa, me pa i kat kin papa ia o ai warok kan.

35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'"

I kasale ong komail er meakan duen komail en dodok, pwen sauasa me luet akan o tamatamanda masan en Kaun Iesus akan, duen a pein kotin masani: Kiki wei me kaperen sang ale.

36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

A lao kotin masanier mepukat, a kelepuki iang irail karos kapakap.

37 Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

Irail ari sangesang kaualap o polodi tapin wor en Paulus o metik i.

38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.

Re insensuedekier kaualap a masan, me dene re solar pan udial silang i. Irail ari likid i koti ong pon sop o.