Apostlagärningarna 20

1 Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.

Ze yakilaa u minyomo kuhila, uPaulo akaitanga i amanyisigwa nu kuakinyila. Uugwa kualaga nu kuhega kulongola ku Makedonia.

2 Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.

Nung'wenso nai wakondya kukila mikoa nanso hangi ai watula ukuakinyila i ahuiili, akingila mu Uyunani.

3 Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.

Ze yakilaa ung'wenso kutula pang'wanso ku itungo nila myeli itaatu, ushaala ai uzepigwe ki talakwe ni Ayahudi nai watula ukuhumbeela kutunga muhinzo ku nzila a luzi kutunga ku Shamu, iti akasiga kusuka kukiila ku Makedonia.

4 Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.

Nai akuie nu ng'wenso kupikiila ku Sopatro, ng'wana nuang'wa Pirho kupuma mu Berea; Aristariko nu Sekundo, ihi kupuma mu ahuiili nia ku Athesalonike; uGayo nua ku Derbe; Timotheo, Tikiko nu Trofimo kupuma ku Asia.

5 Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.

Kuiti antu awa akondyaa kutongela hangi ai atulaa akulindiila uko ku Troa.

6 Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.

Ku nzila na luzi kupuma ku Filipi ze yakilaa luhiku nula mikate ni shanga i ikiwe igai, nu mu mahiku a taano ki ka apikiila ku Troa. Ki kikie kuko ku mahiku mu tandaatu.

7 På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;

Ga nu luhiku nulang'wandyo nula wiki, nai kukoli kilingiie palung'wi iti ku uega u mukate, uPaulo ai witambuuye ni ahuiili. Ai watulaa ukuzipya kuhega mudau akwe, itigwa akalongoleka kuligitya kupikiila u utiku wigengu.

8 och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.

Ai ikoli intala idu mu shumba nika migulya naiza kilundiie palung'wi.

9 Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död

Mi ibolomyo ai ukoli wikiie muhumba ung'wi i lina nilakwe Utiko, naiza ulemeigwe nu tulo mulito. Ga nu Paulo nai watula ukutanantya ku itungo ilipu, u umuhumba uyu, aze ulae, akagwa pihi kupuma mu gorofa a kataatu hangi ai ukugilwe aze ukule.

10 Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: "Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom."

Kuiti uPaulo wakasima pihi, ai wigooe ng'wenso mukola migulya akwe, akamu ungatila. Uugwa akaligitya, Leki kuhung'wi ukata, ku nsoko ukoli mupanga.”

11 Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.

Uugwa akanankila hangi mu golofa nu ku uega u mukate, akalya. Ze yakilaa kitambuila ni enso ku itngo ilipu kupikiila maniambwa, akahega.

12 Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

Akamuleta uyo u muhumba aze mupanga akiloelya nangaluu.

13 Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.

Usese akola ai kutongee ntongeela ang'wa Paulo ku meli hangi kikatunga ku Aso, naza usese kuzipilye kumuhola uPaulo kuko. Iki kiko ung'wenso mukola ai uloilwe kituma, ku nsoko ai uzipilye kulongola kukiila mihi ni nyumu.

14 Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

Nai wakapika uko ku Aso, kikamunankilya mu meli kikalongola ku Mitilene.

15 Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.

Uugwa usese kikahumbuka kupuma kung'wanso nu luhiku nula kabiili ai kupikile nkika a kabiili na kisiwa nika Kio. Luhiku nai lutyatile, kikapikiila ku kisiwa nika Samo, nu mudau akwe kikapika kisali nika Mileto.

16 Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

Kunsoko u Paulo ai watulaa walamula kutunga muhinzo kukiila ku Efeso, iti kina waleke kutumila itungo ilipu lihi mu Asia; ku ndogoelyo ai watula nu upepele nua kukaya ku Yerusalemu kunsoko a luhiku nula Pentekoste, anga ai ihumike nuanso kituma iti

17 Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.

Kupuma ku Mileto akalagiilya antu kupika ku Efeso hangi akaitanga anyampala ni itekeelo.

18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: "I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:

Nai akapika kitalakwe, aka atambuila, unyenye akola mulingile puma u luhiku nula ng'wandyo nai mpambatile apa ku Asia, iti nai nkoli kitalanyu matungo ihi.

19 huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.

Nitumile ku Mukulu ku ulyuuku wihi hangi ku liholi, nu lwago nai lumpatile unene ku isui nila Ayahudi.

20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.

Mulingile iti naiza shanga ai nigiiye kutanantya kitalanyu kintu kihi naza kituile ka kusanigwa, ni iti unene nai numumanyisilye kihenga ga ni kulongola ito ku ito.

21 Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

Mulingile iti unene nai nongolekile kualanga i Ayahudi ni Ayunani migulya a kila itunu kung'wa Itunda nu u huiili mu Mukulu nuitu uYesu.

22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;

Ni itungili, gozeeli, unene, nize nkoli nu muhuiie u Ng'wau Ng'welu kutunga ku Yerusalemu, ndeke kumalinga i makani niiza akumpumila unene kung'wanso,

23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.

ila ku nsoko u Ng'wau Ng'welu winkuiila unene mu kila kisali hangi wiligitya kina i minyororo nu lwago zizo inindiie.

24 Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

Kuiti unene shanga ai nsigile kina u likalo nu lane ingi ku nzila ihi na nsailo kitalane, iti nihume kumalinkiilya u lugendo nu lane nu uaiilya nai nsingiiye kupuma ku Mukulu uYesu, kukuiila u lukani nu luza nula ukende nuang'wa Itunda.

25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

Ni itungili, goza, ningile kina ihi, mukati ao mu awo nai nongoe kuatanantilya u Utemi, shanga mukunihenga u usu hangi.

26 Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.

Ku lulo kumu kuiila lelo yiyi, kina nimugila igazo ku sakami a muntu wihi.

27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

Ku ndogoelyo shanga ai nigiiye kumutanantilya u ulowa nuang'wa Itunda.

28 Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

Ku lulo tuli akendegeeli migulya anyu unyenye akola, ni migulya idale lihi niize u Ng'wau Ng'welu umuikile unyenye kutula miasunja. Tuli miakendegeeli ku usunja umilundo nua Mukulu, naiza uliguile ku sakami akwe mukola.

29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

Ningile kina ze yakilaa kuhega kitalane, mbugi ni ntaki yukingila mitalanyu, hangi ihite kuliaisiilya idale.

30 Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

Ningile kina ga nu mukati anyu akola, ang'wi a antu azile nu kuligitya makani a mulimili, iti kualuta i amanyisigwa a atyate enso.

31 Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

Ku lulo mutule miho. Kimbukiilyi kina ku myaka i taatu shanga ai nihumile kuleka kumanyisa kila ung'wi anyu ku liholi utiku nu mung'wi.

32 Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

Ni itungili unene naminkiilya kung'wa Itunda, nu kulukani nula ukende nuakwe, naiza luhumile kumuzenga nu kuminkiilya isalo palung'wi ni enso ihi niaikilwe ikulyo kung'wa Itunda.

33 Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.

Shanga ai nkete nsula a mpia, zahabu, ang'wi a ng'wenda.

34 I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.

Mulingile unyenye akola kina i mikono iyi ininkiiye u lwinzo nulane mukola nu lwinzo nula awo nai akoli palung'wi nu nene.

35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'"

Mu makani ihi ai numinkiiye mpyani a iti ni mutakiwe ku a aiilya ia nyeku ku kituma i milimo, ni iti ni mutakiwe ku kimbukiilya i makani a Mukulu uYesu, makani naiza u ng'wenso mukola ai uligitilye; “Ingi ibahu kupumya kukila kusingiilya.”

36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

Ze yakilaa kuligitya kinya iti, ai utugamile akalompa palung'wi ni enso.

37 Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

Ihi akalila nangaluu nu kumugwila uPaulo mu nkingo nu kumulungila.

38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.

Ai ahumilwe kinya uwai ikilo nila ihi ku nsoko a iko naiza watulaa ukiligitilye, kina nangaluu shanga akihenga u usu nuakwe hangi. Uugwa akamutindikiilya mu Melikebu.