Apostlagärningarna 2
1 När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
Pentecost ni phak naah loe, nihcae boih ahmuen maeto ah poekhaih maeto hoiah oh o.
2 Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
Poek ai pui ah thacak takhi baktiah van hoiah lok angzoh moe, nihcae anghnuthaih imthung to koi boih.
3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
To naah kangqong hmai baktiah kaom, kangphae palai to nihcae khaeah amtueng pae moe, toah kaom kami maeto khae boih nuiah oh.
4 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
To naah nihcae boih Kacai Muithla hoi koi o moe, Muithla mah paek ih lok baktih toengah, nihcae mah kalah loknawk to apaeh o.
5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
To naah van tlim ah kaom acaeng kaminawk boih thungah, sithaw kazom, Judahnawk Jerusalem ah oh o.
6 Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
to tiah lok angzoh naah, pop parai kaminawk loe nawnto amkhueng o, nihcae mah apaeh ih lok to angmah ih lok baktih toengah thaih o pongah, dawnrai o.
7 Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: "Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
Nihcae boih dawnrai o moe, poek anghmang o sut, Khenah, hae kaminawk loe Kalili lok na ai maw apaeh o boih?
8 Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
Kawbangmaw aimacae ih lok baktih toengah, a thaih o boih halat?
9 Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
Aicae loe Parthia, Media, Elam prae ah kaom kami; Mesopotamia, Judea, Kapadocia, Pontus hoi Asia,
10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
Phrygia, Pamphylia, Izip hoi Libya prae Cyrene vangpui taeng ih kami; Rom ih angvinnawk, Judahnawk hoi Judah bokhaih thungah akun kaminawk,
11 vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar."
Crete hoi Arab kami ah a oh o, toe Sithaw mah sak ih dawnrai hmuen to aimacae ih lok baktih toengah a thaih o, tiah nihcae mah maeto hoi maeto thuih o.
12 Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: "Vad kan detta betyda?"
Nihcae boih dawnrai o moe, poek anghmang o sut, hae hmuen loe tih thuih koehhaih ih maw vai? tiah maeto hoi maeto angdueng o.
13 Men somliga drevo gäck med dem och sade: "De äro fulla av sött vin."
To naah kalah kaminawk mah, Hae kaminawk loe kangtha misurtui ni zok koiah naek o, tiah pahnui o thuih.
14 Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: "I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
Toe Piter loe kami hatlaito hoi nawnto angdoet moe, nihcae khaeah, Judah kami hoi Jerusalem ah kaom kaminawk, hae hae panoek oh, ka thuih ih loknawk hae tahngai oh, tiah tha hoi lok a thuih:
15 Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
na poek o ih baktiah, hae kaminawk loe mu paquih o ai, vaihi loe akhawn bang atue thumto ni oh vop.
16 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
Hae loe tahmaa Joel mah,
17 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
Hnukkhuem niah loe, Sithaw mah, kaminawk boih nuiah Ka Muithla to ka kraih han, na capa hoi canunawk mah lok to taphong o tih, nangcae ih thendoengnawk mah hnuksakhaih to hnu o ueloe, mitongnawk mah amang to sah o tih:
18 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
to na niah loe ka tamna nongpa hoi nongpatanawk nuiah Ka Muithla to ka kraih han; nihcae mah lok to taphong o tih:
19 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
van ranui ah dawnrai hmuen to kam tuengsak moe, long tlim ah athii, hmai hoi hmaikhuenawk to angmathaih ah kam tuengsak han:
20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
lensawk moe, dawnrai koi kaom Angraeng ih ni pha ai naah, Ni to khoving ah angcoeng ueloe, khrah to athii ah angcoeng tih:
21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
to naah mi kawbaktih doeh Angraeng ih ahmin kawk kami loe pahlonghaih hnu tih, tiah thuih ih lok to oh.
22 I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
Israel kaminawk, hae loknawk hae tahngai oh; Sithaw mah Nazareth Jesu nangcae khaeah patoeh pongah, Anih rang hoiah Sithaw mah dawnrai hmuen, anghmang thok hmuen hoi angmathaih hmuennawk to ang sak pae o boeh, tito na panoek o:
23 denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
Sithaw mah panoek coek moe, khokhan tangcae baktih toengah, Anih to na naeh o moe, kami zae ban hoiah thinglam pongah takhing pacoeng ah, na hum o:
24 Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
toe Anih loe Sithaw mah duekhaih thung hoiah loihsak moe, hing hanah pathawk let boeh: duekhaih mah Anih to patawn caeng thai ai.
25 Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
David mah Anih kawng to, Ka hmaa ah Angraeng to ka hnuk toepsoep, ka bantang bangah anih to oh pongah, ka tasoeh mak ai:
26 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
to pongah ka palung loe anghoe moe, ka palai mah kawnhaih to tawnh; ka takpum doeh oephaih hoiah om tih:
27 den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs g86)
ka hinghaih pakhra hell thungah Nang caehtaak mak ai, nangmah ih kaciim kami to na qongsak mak ai. (Hadēs g86)
28 Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
Hinghaih loklam to nang panoeksak; Na hmaa ah anghoehaih hoiah nang koisak tih, tiah thuih.
29 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
Nawkamyanawk, aicae ampa David loe duek moe, aphum o boeh, tito kamnoek ah thuih han ka koeh, anih ih taprong loe vaihni ni khoek to aicae khaeah oh.
30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
Toe David loe tahmaa ah oh pongah, taksa ah oh baktih toengah, anih ih angraeng tangkhang nuiah anghnutsak hanah, angmah ih acaeng thung hoiah, Anih mah Kri to pathawk tih, tiah Sithaw mah David khaeah lokkamhaih sak boeh, tito anih mah panoek.
31 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs g86)
David mah hae tiah kaom han koi hmuen to panoek coek boeh pongah, a hinghaih Pakhra loe hell thungah caehtaak mak ai, a takpum doeh qong mak ai, tiah Kri angthawk lethaih kawng to a thuih. (Hadēs g86)
32 Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
Aicae loe Sithaw mah Jesu pathawk let boeh, tiah hnukung ah oh o.
33 Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
Anih loe pakoehhaih hoiah Sithaw bantang bangah oh moe, Ampa mah lokkamhaih Kacai Muithla to hnuk boeh pongah, anih mah paek ih hae hmuen hae vaihi na hnuk o moe, na thaih o boeh.
34 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
David loe van ah daw tahang ai: toe anih mah, Angraeng mah kai ih Angraeng khaeah, na misanawk to na khokkoenghaih ahmuen ah ka sah ai karoek to, ka bantang bangah anghnu ah, tiah a naa, tiah thuih.
35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
36 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias."
To pongah Israel imthung takoh boih mah hae hae kahoihah panoek o nasoe, thinglam pongah na takhing o ih, Jesu loe Sithaw mah Angraeng hoi Kri ah ohsak boeh, tiah a naa.
37 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skola vi göra?"
Nihcae mah to lok to thaih o naah, nihcae ih palung to thunh pae pongah, Piter hoi patoeh ih kaminawk khaeah, Kaminawk hoi nawkamyanawk, Kawbangmaw ka tih o han boeh? tiah lok a dueng o.
38 Petrus svarade dem: "Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
Piter mah nihcae khaeah, Zaehaih dawnpakhuem oh loe, zae tahmenhaih hnuk hanah, Jesu Kri ih ahmin hoiah tuinuem o boih ah, Kacai Muithla ih tangqum to na hnu o tih.
39 Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar."
Lokkamhaih loe nangmacae han ih, na caanawk han ih, kangthla ah kaom kaminawk hoi aicae Angraeng Sithaw mah kawk hanah kaom kaminawk boih han ih ni, tiah a naa.
40 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: "Låten frälsa eder från detta vrånga släkte."
Hae lam amkhraeng kaminawk thung hoiah nangmacae hoi nangmacae amhlong oh, tiah anih mah kalah paroeai thapaekhaih loknawk to thuih pae.
41 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
Oephaih hoiah anih ih lok talawk kaminawk loe tuinuemhaih to hnuk o, to na niah tang kaminawk sangthumto nihcae khaeah angpaek o.
42 Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
Nihcae loe patoeh ih kaminawk mah patuk ih loknawk to kacakah patawnh o, maeto hoi maeto angkomhaih tawnh o pacoengah, takaw a aeh hoi lawkthuihaih doeh kapet ai ah sak o.
43 Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
Hinghaih tawn kami boih mah zithaih to tawnh o: patoeh ih kaminawk mah paroeai dawnrai koi kaom hmuen hoi angmathaihnawk to sak o.
44 Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
Tanghaih tawn kaminawk boih nawnto oh o moe, a tawnh o ih hmuennawk boih nawnto patoh o;
45 de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
a tawnh o ih hmuennawk to zawh o moe, angtoenghaih baktiah kaminawk boih hanah pazet o.
46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
Nihcae loe nithokkruek tempul thungah poek amhonghaih hoiah oh o, im maeto pacoeng maeto takaw a aeh o moe, kawnhaih palungthin hoiah a caak o,
47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
Sithaw to pakoeh o moe, kaminawk boih koehhaih baktih toengah khosak o. Sithaw mah nithokkruek kricabu thungah pahlonghaih hnu kaminawk to pungsak.
