Apostlagärningarna 19
1 Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de övre delarna av landet, ned till Efesus. Där träffade han några lärjungar.
Now it happened that while Apollos was at Corinth, Paul, having passed through the upper country, came to Ephesus. And finding certain disciples
2 Och han frågade dessa: "Undfingen I helig ande, när I kommen till tro?" De svarade honom: "Nej, vi hava icke ens hört att helig ande är given."
he said to them, “Did you receive the Holy Spirit when you believed?” So they said to him, “But we have not so much as heard that there is a Holy Spirit!”
3 Han frågade: "Vilken döpelse bleven I då döpta med?" De svarade: "Vi döptes med Johannes' döpelse"
So he said, “Into what then were you baptized?” So they said, “Into John's baptism.”
4 Då sade Paulus: "Johannes' döpelse var en döpelse till bättring; och han sade därvid till folket, att det var på den som skulle komma efter honom, det är på Jesus, som de skulle tro."
So Paul said, “John indeed baptized with a baptism of repentance, saying to the people that they should believe into the One who would come after him, that is, into Jesus, the Christ.”
5 Sedan de hade hört detta, läto de döpa sig i Herren Jesu namn.
So upon hearing this they were baptized into the name of the Lord Jesus.
6 Och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade tungomål och profeterade.
And as Paul laid his hands on them the Holy Spirit came upon them, and they started speaking languages and prophesying.
7 Och tillsammans voro de vid pass tolv män.
There were about twelve men in all.
8 Därefter gick han in i synagogan; och under tre månader samtalade han där, frimodigt och övertygande, med dem om Guds rike.
During three months Paul kept going to the synagogue and speaking boldly, reasoning and persuading concerning the things of the Kingdom of God.
9 Men när några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför menigheten talade illa om "den vägen", vände han sig ifrån dem och avskilde lärjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' lärosal.
But when some became hardened and disobedient, maligning the Way before the crowd, he withdrew from them and separated the disciples, reasoning daily in the school of a certain Tyrannus.
10 Så fortgick det i två år, och alla provinsen Asiens inbyggare, både judar och greker, fingo på detta sätt höra Herrens ord.
Now this continued for two years, so that all who lived in Asia, both Jews and Greeks, heard the Word of the Lord Jesus.
11 Och Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag.
Further, God kept working unusual miracles by the hands of Paul,
12 Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp, och lade dem på de sjuka; och sjukdomarna veko då ifrån dem, och de onda andarna foro ut.
so that even handkerchiefs or aprons that he touched were applied to the sick, and the diseases left them and the wicked spirits went out from them.
13 Men också några kringvandrande judiska besvärjare företogo sig nu att över dem som voro besatta av onda andar nämna Herren Jesu namn; de sade: "Jag besvär eder vid den Jesus som Paulus predikar.
Well some among the itinerant Jewish exorcists attempted to invoke the name of the Lord Jesus over those who had wicked spirits saying, “We adjure you by the Jesus whom Paul preaches.”
14 Bland dem som så gjorde voro sju söner av en viss Skevas, en judisk överstepräst.
In fact there were seven sons of Sceva, a Jewish chief priest, who were doing this.
15 Men den onde anden svarade då och sade till dem: "Jesus känner jag, Paulus är mig ock väl bekant men vilka ären I?"
But a particular wicked spirit reacted and said, “Jesus I know, and I am acquainted with Paul, but who are you?”
16 Och mannen som var besatt av den onde anden störtade sig på dem och övermannade både den ene och den andre; han betedde sig så våldsamt mot dem, att de måste fly ut ur huset, nakna och sargade.
And the man in whom the wicked spirit was jumped on them and overpowered them; he was so much stronger that they ran out of that house naked and wounded.
17 Och detta blev bekant för alla Efesus' invånare, både judar och greker, och fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat.
Now this became known to all, both Jews and Greeks, who lived in Ephesus; and fear fell on them all, and the name of the Lord Jesus was being exalted.
18 Och många av dem som hade kommit till tro trädde fram och bekände sin synd och omtalade vad de hade gjort.
And many of those who had believed started coming, confessing and disclosing their practices.
19 Och ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och när man räknade tillsammans vad böckerna voro värda, fann man att värdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.
In fact, many of those who had practiced magic brought their books together and burned them up, in front of everybody (they had calculated their value and it totaled fifty thousand pieces of silver).
20 På detta sätt hade Herrens ord mäktig framgång och visade sin kraft.
With power like that it was that the word of the Lord kept growing and prevailing.
21 Efter allt detta bestämde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att över Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: "Sedan jag har varit där, måste jag ock se Rom."
Now after these things were accomplished, Paul resolved in his spirit to go to Jerusalem, passing through Macedonia and Achaia, saying, “After I have been there, I must also see Rome.”
22 Han sände då två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, åstad till Macedonien, men själv stannade han ännu någon tid i provinsen Asien.
So he sent two of those who ministered to him, Timothy and Erastus, on to Macedonia, while he himself stayed on in Asia for a time.
23 Vid den tiden uppstod ganska mycket oväsen angående "den vägen".
Now it was during that time that a serious disturbance concerning the Way occurred.
24 Där fanns nämligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som förfärdigade Dianatempel av silver och därmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst.
A certain man named Demetrius, a silversmith, who made silver shrines of Artemis, habitually brought in plenty of business for the artisans;
25 Han kallade tillhopa dessa, jämte andra som hade liknande arbete, och sade: "I man, I veten att det är detta arbete som giver oss vår goda bärgning;
he called them together, along with the workmen in related trades, and said: “Men, you know that our prosperity depends on this trade.
26 men nu sen och hören I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i nästan hela provinsen Asien genom sitt tal har förlett ganska mycket folk, i det han säger att de gudar som göras med människohänder icke äro gudar.
And you observe and hear that not only in Ephesus but throughout almost all Asia this Paul has persuaded and turned away many people, saying that handmade things are not gods.
27 Och det är fara värt, icke allenast att denna vår hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver räknad för intet, och att jämväl denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela världen dyrkar, kommer att lida avbräck i sitt stora anseende."
So not only is this trade of ours in danger of falling into disrepute, but also the temple of the great goddess Artemis may be discredited, and even her own majesty be destroyed, whom all Asia and the world worship.”
28 När de hörde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: "Stor är efesiernas Diana!"
Now upon hearing this they were filled with anger and began shouting, “Great is Artemis of the Ephesians!”
29 Och hela staden kom i rörelse, och alla stormade på en gång till skådebanan och släpade med sig Gajus och Aristarkus, två macedonier som voro Paulus' följeslagare
So the whole city was filled with confusion, and they rushed into the theater with one accord (they had seized Gaius and Aristarchus, Macedonians, Paul's traveling companions).
30 Paulus ville då gå in bland folket men lärjungarna tillstadde honom det icke.
When Paul wanted to go in to the people, the disciples would not let him.
31 Också några asiarker, som voro hans vänner, sände bud till honom och bådo honom att han icke skulle giva sig in på skådebanan.
Even some of the officials of Asia, being his friends, sent word to him and urged him not to venture into the theater.
32 Och de skriade, den ene så och den andre så; ty menigheten var upprörd, och de flesta visste icke varför de hade kommit tillsammans.
The assembly was in confusion: some were shouting one thing and some another; most of them did not know why they had come together.
33 Då drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sköto framför sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville hålla ett försvarstal inför folket.
Then the Jews pushed Alexander forward, out from the crowd. So Alexander motioned with his hand and would have made a defense to the people.
34 Men när de märkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: "Stor är efesiernas Diana!"
But when they realized he was a Jew, they all shouted in unison for about two hours, “Great is Artemis of the Ephesians!”
35 Men stadens kansler lugnade folket och sade: "Efesier, finnes då någon människa som icke vet, att efesiernas stad är vårdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned från himmelen?
When the city clerk had quieted the crowd, he said: “Men of Ephesus, what man is there who does not know that the city of the Ephesians is temple guardian of the great goddess Artemis and of what fell from Zeus?
36 Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bören I hålla eder lugna och icke företaga eder något förhastat.
Therefore, since these things are undeniable, you ought to be quiet and not do anything rash.
37 Emellertid haven I dragit fram dessa män, som icke äro helgerånare, ej heller smäda vår gudinna,
You have arrested these men who are neither temple thieves nor blasphemers of your goddess.
38 Om nu Demetrius och de hantverkare som hålla ihop med honom hava sak mot någon, så finnas ju domstolssammanträden och landshövdingar. Må de alltså göra upp saken med varandra inför rätta.
Now if Demetrius and his fellow artisans have a complaint against anyone, courts are available, and there are proconsuls; let them bring charges against one another.
39 Och haven I något att andraga som går därutöver, så må sådant avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
But if you want to debate any other matter, it will be settled in the legal assembly.
40 På grund av det som i dag har skett löpa vi ju till och med fara att bliva anklagade för upplopp, fastän vi icke hava gjort något ont; och någon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva."
Indeed, we are in danger of being charged with a riot, because of today, there being no reason at all that we can give to account for this commotion.”
41 Med dessa ord fick han menigheten att skiljas åt.
And having said these things he dismissed the assembly.
