Apostlagärningarna 17
1 Och de foro över Amfipolis och Apollonia och kommo så till Tessalonika. Där hade judarna en synagoga;
After passing through Amphipolis and Apollonia, Paul and Silas came to Thessalonica. Here the Jews had a Synagogue;
2 i den gick Paulus in, såsom hans sed var. Och under tre sabbater talade han där med dem, i det han utgick ifrån skrifterna
and, following his usual custom, Paul joined them, and for three Sabbaths addressed them, drawing his arguments from the Scriptures.
3 och utlade dem och bevisade att Messias måste lida och uppstå från de döda; och han sade: "Denne Jesus som jag förkunnar för eder är Messias."
He laid before them and explained that the Christ must undergo suffering and rise from the dead; and “It is this man,” he declared, “who is the Christ — this Jesus about whom I am telling you.”
4 Och några av dem läto övertyga sig och slöto sig till Paulus och Silas; så gjorde ock en stor hop greker som "fruktade Gud", likaså ganska många av de förnämsta kvinnorna.
Some of the people were convinced, and threw in their lot with Paul and Silas, as did also a large body of Greeks who were accustomed to join in the Jewish services, and a great number of women belonging to the leading families.
5 Då grepos judarna av nitälskan och togo med sig allahanda dåligt folk ifrån gatan och ställde till folkskockning och oroligheter i staden och trängde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut inför folket.
But the Jews, becoming jealous, engaged some worthless fellows from the streets, and, getting a mob together, kept the city in an uproar. They attacked Jason’s house, with the intention of bringing Paul and Silas before the Popular Assembly;
6 Men när de icke funno dem, släpade de Jason och några av bröderna inför stadens styresmän och ropade: "Dessa män, som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit;
and, not finding them there, they proceeded to drag Jason and some of the Brethren before the City Magistrates, shouting out: “These men, who have turned the world upside down, have now come here,
7 och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung.
and have been harboured by Jason! They say that some one else is king — a man called Jesus!”
8 Så väckte de oro bland folket och hos stadens styresmän, när de hörde detta.
On hearing this, the people and the City Magistrates were much concerned;
9 Dessa läto då Jason och de andra ställa borgen för sig och släppte dem därefter lösa.
and, before letting them go, they took bail from Jason and the others.
10 Men strax om natten blevo Paulus och Silas av bröderna sända åstad till Berea. Och när de hade kommit dit, gingo de till judarnas synagoga.
That very night the Brethren sent Paul and Silas off to Beroea; and on reaching that place, they went to the Jewish Synagogue.
11 Dessa voro ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, för att se om det förhölle sig såsom nu sades.
These Jews of Beroea were better disposed than those in Thessalonica, for they welcomed the Message with great readiness, and daily examined the Scriptures to see if what was said was true.
12 Många av dem kommo därigenom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och jämväl män.
As a consequence, many of them became believers in Christ, besides a considerable number of Greek women of position, and of men also.
13 Men när judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord förkunnades av Paulus också i Berea, kommo de dit och uppviglade också där folket och väckte oro bland dem.
But, when the Jews of Thessalonica found out that God’s Message had been delivered by Paul at Beroea, they came there too, exciting and disturbing the minds of the people.
14 Strax sände då bröderna Paulus åstad ända ned till havet, men både Silas och Timoteus stannade kvar på platsen.
Immediately upon that, the Brethren sent Paul off on his way to the sea coast, but both Silas and Timothy stayed behind in Beroea.
15 De som ledsagade Paulus förde honom vidare till Aten och foro så därifrån tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med det snaraste skulle komma till honom.
The friends who escorted Paul took him as far as Athens, and, after receiving a message for Silas and Timothy to join him as quickly as possible, they started on their return.
16 Men, Paulus nu väntade på dem i Aten, upprördes han i sin ande, när han såg huru uppfylld staden var med avgudabilder.
While Paul was waiting for them at Athens, his heart was stirred at seeing the whole city full of idols.
17 Han höll därför i synagogan samtal med judarna och med dem som "fruktade Gud", så ock på torget, var dag, med dem som han träffade där
So he argued in the Synagogue with the Jews and with those who joined in their worship, as well as daily in the public Square with those who happened to be there.
18 Också några filosofer, dels av epikuréernas skola, dels av stoikernas, gåvo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade: "Vad kan väl denne pratmakare vilja säga?" Andra åter: "Han tyckes vara en förkunnare av främmande gudar." De evangelium om Jesus och om uppståndelsen.
Among others, some Epicurean and Stoic Philosophers joined issue with him. Some would ask “What is this prater wanting to make out?”, while others would say “He seems to be a Preacher of foreign Deities.” (This was because he was telling the Good News about Jesus and the Resurrection).
19 Och de grepo honom och förde honom till Areopagen och sade: "Kunna vi få veta vad det är för en ny lära som du förkunnar?
So they laid hold of him and took him to the Court of Areopagus. “May we hear,” they asked, “what new teaching this is which you are giving?
20 Ty det är förunderliga ting som du talar oss i öronen. Vi vilja nu veta vad detta skall betyda."
For you are bringing some strange things to our notice, and we should like to know what they mean.”
21 Det var nämligen så med alla atenare, likasom ock med de främlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid och håg för annat än att tala om eller höra på något nytt för dagen.
(All Athenians and the foreigners staying in the city found no time for anything else but telling, or listening to, the last new thing.)
22 Då trädde Paulus fram mitt på Areopagen och sade: "Atenare, jag ser av allting att I ären mycket ivriga gudsdyrkare.
So Paul took his stand in the middle of the Court, and said — “Men of Athens, on every hand I see signs of your being very devout.
23 Ty medan jag har gått omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: 'Åt en okänd Gud.' Om just detta väsende, som I sålunda dyrken utan att känna det, är det jag nu kommer med budskap till eder.
For as I was going about, looking at your sacred shrines, I came upon an altar with this inscription — ‘To an Unknown God.’ What, therefore, you worship in ignorance, that I am now proclaiming to you.
24 Den Gud som har gjort världen och allt vad däri är, han som är Herre över himmel och jord, han bor icke i tempel som äro gjorda med händer,
The God who made the world and all things that are in it — he, Lord as he is of Heaven and Earth, does not dwell in temples made by hands,
25 ej heller låter han betjäna sig av människohänder, såsom vore han i behov av något, han som själv åt alla giver liv, anda och allt.
nor yet do human hands minister to his wants, as though he needed anything, since he himself gives, to all, life, and breath, and all things.
26 Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo --
He made all races of the earth’s surface — fixing a time for their rise and fall, and the limits of their settlements —
27 detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss.
That they might search for God, if by any means they might feel their way to him and find him. And yet he is not really far from any one of us;
28 Ty i honom är det som vi leva och röra oss och äro till, såsom ock några av edra egna skalder hava sagt: 'Vi äro ju ock av hans släkt.'
for in him we live and move and are. To use the words of some of your own poets — ‘His offspring, too, are we.’
29 Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena att gudomen är lik någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat genom mänsklig konst och uppfinning.
Therefore, as the offspring of God, we must not think that the Deity has any resemblance to anything made of gold, or silver, or stone — a work of human art and imagination.
30 Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna att de alla allestädes skola göra bättring.
True, God looked with indulgence on the days of men’s ignorance, but now he is announcing to every one everywhere the need for repentance,
31 Ty han har fastställt en dag då han skall 'döma världen med rättfärdighet', genom en man som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda."
because he has fixed a day on which he intends to ‘judge the world with justice,’ by a man whom he has appointed — and of this he has given all men a pledge by raising this man from the dead.”
32 När de hörde talas om att "uppstå från de döda", drevo somliga gäck därmed, andra åter sade: "Vi vilja höra dig tala härom ännu en gång."
On hearing of a resurrection of the dead, some began jeering, but others said that they would hear what he had to say about that another time.
33 Med detta besked gick Paulus bort ifrån dem.
And so Paul left the Court.
34 Dock slöto sig några män till honom och kommo till tro. Bland dessa var Dionysius, han som tillhörde Areopagens domstol, så ock en kvinna vid namn Damaris och några andra jämte dem.
There were, however, some men who joined him, and became believers in Christ. Among them were Dionysius, a member of the Court of Areopagus, a woman named Damaris, and several others.
