< Apostlagärningarna 16 >
1 Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,
He also came to Derbe and to Lystra. At Lystra he found a disciple, Timothy by name--the son of a Christian Jewess, though he had a Greek father.
2 och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.
Timothy was well spoken of by the brethren at Lystra and Iconium,
3 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
and Paul desiring that he should accompany him on his journey, took him and circumcised him on account of the Jews in those parts, for they all knew that his father was a Greek.
4 Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.
As they journeyed on from town to town, they handed to the brethren for their observance the decisions which had been arrived at by the Apostles and Elders in Jerusalem.
5 Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.
So the Churches went on gaining a stronger faith and growing in numbers from day to day.
6 Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.
Then Paul and his companions passed through Phrygia and Galatia, having been forbidden by the Holy Spirit to proclaim the Message in the province of Asia.
7 Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
When they reached the frontier of Mysia, they were about to enter Bithynia, but the Spirit of Jesus would not permit this.
8 Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.
So, passing along Mysia, they came to Troas.
9 Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: "Far över till Macedonien och hjälp oss."
Here, one night, Paul saw a vision. There was a Macedonian who was standing, entreating him and saying, "Come over into Macedonia and help us."
10 När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.
So when he had seen the vision, we immediately looked out for an opportunity of passing on into Macedonia, confidently inferring that God had called us to proclaim the Good News to the people there.
11 Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis
Accordingly we put out to sea from Troas, and ran a straight course to Samothrace. The next day we came to Neapolis,
12 och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid.
and thence to Philippi, which is a city in Macedonia, the first in its district, a Roman colony. And there we stayed some little time.
13 På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
On the Sabbath we went beyond the city gate to the riverside, where we had reason to believe that there was a place for prayer; and sitting down we talked with the women who had come together.
14 Och en kvinna som "fruktade Gud", en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade.
Among our hearers was one named Lydia, a dealer in purple goods. She belonged to the city of Thyateira, and was a worshipper of the true God. The Lord opened her heart, so that she gave attention to what Paul was saying.
15 Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: "Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där." Och hon nödgade oss därtill.
When she and her household had been baptized, she urged us, saying, "If in your judgement I am a believer in the Lord, come and stay at my house." And she made us go there.
16 Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
One day, as we were on our way to the place of prayer, a slave girl met us who claimed to be inspired and was accustomed to bring her owners large profits by telling fortunes.
17 Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: "Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg."
She kept following close behind Paul and the rest of us, crying aloud, "These men are the bondservants of the Most High God, and are proclaiming to you the way of salvation."
18 Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: "I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne." Och anden for ut i samma stund.
This she persisted in for a considerable time, until Paul, wearied out, turned round and said to the spirit, "I command you in the name of Jesus Christ to come out of her." And it came out immediately.
19 Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna.
But when her owners saw that their hopes of gain were gone, they seized Paul and Silas and dragged them off to the magistrates in the public square.
20 Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: "Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar
Then they brought them before the praetors. "These men," they said, "are creating a great disturbance in our city.
21 och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla."
They are Jews, and are teaching customs which we, as Romans, are not permitted to adopt or practise."
22 Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.
The crowd, too, joined in the outcry against them, till at length the praetors ordered them to be stripped and beaten with rods;
23 Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.
and, after severely flogging them, they threw them into jail and bade the jailer keep them safely.
24 Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.
He, having received an order like that, lodged them in the inner prison, and secured their feet in the stocks.
25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.
About midnight Paul and Silas were praying and singing hymns to God, and the prisoners were listening to them,
26 Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.
when suddenly there was such a violent shock of earthquake that the prison shook to its foundations. Instantly the doors all flew open, and the chains fell off from every prisoner.
27 Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan.
Starting up from sleep and seeing the doors of the jail wide open, the jailer drew his sword and was on the point of killing himself, supposing that the prisoners had escaped.
28 Men Paulus ropade med hög röst och sade: "Gör dig intet ont; ty vi äro alla här."
But Paul shouted loudly to him, saying, "Do yourself no injury: we are all here.
29 Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande.
Then, calling for lights, he sprang in and fell trembling at the feet of Paul and Silas;
30 Därefter förde han ut dem och sade: "I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?"
and, bringing them out of the prison, he exclaimed, "O sirs, what must I do to be saved?"
31 De svarade: "Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst."
"Believe on the Lord Jesus," they replied, "and both you and your household will be saved."
32 Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.
And they told the Lord's Message to him as well as to all who were in his house.
33 Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.
Then he took them, even at that time of night, washed their wounds, and he and all his household were immediately baptized;
34 Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.
and bringing the Apostles up into his house, he spread a meal for them, and was filled with gladness, with his whole household, his faith resting on God.
35 Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: "Släpp ut männen."
In the morning the praetors sent their lictors with the order, "Release those men."
36 Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: "Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid."
So the jailer brought Paul word, saying, "The praetors have sent orders for you to be released. Now therefore you can go, and proceed on your way in peace."
37 Men Paulus sade till dem: "De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut."
But Paul said to them, "After cruelly beating us in public, without trial, Roman citizens though we are, they have thrown us into prison, and are they now going to send us away privately? No, indeed! Let them come in person and fetch us out."
38 Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
This answer the lictors took back to the praetors, who were alarmed when they were told that Paul and Silas were Roman citizens.
39 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.
Accordingly they came and apologized to them; and, bringing them out, asked them to leave the city.
40 När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare.
Then Paul and Silas, having come out of the prison, went to Lydia's house; and, after seeing the brethren and encouraging them, they left Philippi.