Apostlagärningarna 16
1 Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,
Paul went first to Derbe, and then on to Lystra, where he met a believer by the name of Timothy. He was the son of a Jewish Christian mother, and his father was Greek.
2 och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.
The brothers at Lystra and Iconium spoke well of him.
3 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
Paul wanted Timothy to travel with him, so he circumcised him because the Jews in the area all knew that Timothy's father was Greek.
4 Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.
As they went through the different towns they gave them the requirements the apostles and elders in Jerusalem had said should be observed.
5 Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.
The churches were strengthened in their trust in the Lord and every day their numbers increased.
6 Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.
They traveled through the districts of Phrygia and Galatia, since the Holy Spirit prevented them from going to the province of Asia to speak the word.
7 Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
When they arrived at the border of Mysia they tried to enter Bithynia, but the Spirit of Jesus would not allow them to enter.
8 Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.
So they passed by Mysia and went down to Troas.
9 Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: "Far över till Macedonien och hjälp oss."
There Paul saw in vision during the night a man from Macedonia standing up, pleading with him, “Please come over to Macedonia and help us!”
10 När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.
After Paul saw this vision, we immediately made arrangements to go to Macedonia, since we concluded that God had called us to share the good news with them.
11 Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis
We set sail from Troas and made straight for Samothrace. The next day we went on to Neapolis,
12 och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid.
and from there to Philippi, the most important town in Macedonia, and also a Roman colony. We stayed in this city for several days.
13 På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
On the Sabbath day we went out of the town gates down to the riverside where we thought people would come to pray. We sat down and talked with the women that had gathered there.
14 Och en kvinna som "fruktade Gud", en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade.
One of them was called Lydia, who sold purple cloth from the town of Thyatira. She worshiped God, and she listened to us. The Lord opened her mind to what Paul was saying, and she accepted what he told her.
15 Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: "Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där." Och hon nödgade oss därtill.
After she and all her household were baptized, she pleaded with us, “If you really think that I'm truly committed to the Lord, then come and stay at my house.” She kept on insisting until we agreed!
16 Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
One day when we were going down to the place of prayer we met a slave girl possessed by an evil spirit. She earned her masters a great deal of money by fortune-telling.
17 Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: "Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg."
This girl followed Paul and the rest of us around, shouting, “These men are the servants of Almighty God. They are telling you how to be saved!”
18 Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: "I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne." Och anden for ut i samma stund.
She went on doing this for several days. This bothered Paul so he turned around and told the spirit, “I command you in the name of Jesus Christ to leave her!” The spirit immediately left her.
19 Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna.
But when her masters saw they had lost their means of making money, they grabbed hold of Paul and Silas and dragged them before the authorities at the marketplace.
20 Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: "Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar
They brought them in front of the magistrates, and accused them: “These Jewish men are causing a great disturbance in our town,” they said.
21 och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla."
“They're advocating things that are illegal for us as Romans to accept or to practice.”
22 Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.
The crowd joined together in an attack on them. The magistrates tore off Paul and Silas' clothes, and ordered them beaten with rods.
23 Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.
After giving them a severe beating, they threw them into prison, ordering the jailer to keep them locked up.
24 Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.
The jailer followed his orders. He threw Paul and Silas into the inner cell and shackled their feet in the stocks.
25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.
Around midnight Paul and Silas were praying and singing praises to God, and the other prisoners were listening to them.
26 Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.
Suddenly a tremendous earthquake shook the foundations of the prison. Immediately all the doors flew open and everyone's chains fell off.
27 Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan.
The jailer woke up and saw the doors of the prison wide open. He drew his sword and was about to kill himself, thinking that the prisoners had escaped.
28 Men Paulus ropade med hög röst och sade: "Gör dig intet ont; ty vi äro alla här."
But Paul shouted out, “Don't hurt yourself—we're all still here!”
29 Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande.
The jailer asked for lights to be brought and rushed in. Shaking with fear he fell down before Paul and Silas.
30 Därefter förde han ut dem och sade: "I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?"
He escorted them out and asked them, “Sirs, what do I have to do so I can be saved?”
31 De svarade: "Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst."
“Trust in the Lord Jesus, and you will be saved—you and your whole household,” they replied.
32 Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.
Then they shared the word of the Lord with him and everyone who lived in his house.
33 Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.
Even though it was late at night he bathed their wounds, and he was baptized right away, along with all his family.
34 Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.
He took them home and had a meal prepared for them. The jailer and his whole family were full of joy because they trusted in God.
35 Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: "Släpp ut männen."
Early the next day the magistrate sent officials to the jailer, telling him, “Release those men.”
36 Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: "Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid."
The jailer told Paul, “The magistrates have sent word to release you. So you can leave, and go in peace.”
37 Men Paulus sade till dem: "De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut."
But Paul told them, “They publicly beat us without a trial—and yet we're Roman citizens! Then they threw us in prison. Now they want to quietly let us go? No, they should come themselves and release us!”
38 Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
The officials went back and reported this to the magistrates. When they heard that Paul and Silas were Roman citizens they were really worried,
39 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.
and went to apologize to them. They escorted them out and begged them to leave town.
40 När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare.
So Paul and Silas left the prison and went to Lydia's house. There they met with the believers, encouraged them, and then went on their way.
