Apostlagärningarna 13
1 I den församling som fanns i Antiokia verkade nu såsom profeter och lärare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, så ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus.
Among the members of the church at Antioch there were several prophets and teachers – Barnabas, Simeon who was known by the name of “Black”, Lucius of Cyrene, Manaen, foster-brother of Prince Herod, and Saul.
2 När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den helige Ande: "Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till."
While they were engaged in the worship of the Lord and were fasting, the Holy Spirit said, ‘Set apart for me Barnabas and Saul, for the work to which I have called them.’
3 Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dem begiva sig åstad.
Accordingly, after fasting and prayer, they placed their hands on them and dismissed them.
4 Dessa, som så hade blivit utsända av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.
Barnabas and Saul, sent on this mission, as they were, by the Holy Spirit, went down to Seleucia, and from there sailed to Cyprus.
5 Och när de hade kommit till Salamis, förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes såsom tjänare.
On reaching Salamis, they began to tell the message of God in the Jewish synagogues; and they had John with them as an assistant.
6 Och sedan de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffade de där på en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus,
After passing through the whole island, they reached Paphos, where they found an astrologer who pretended to be a prophet – a Jew by birth, whose name was Barjoshua.
7 som vistades hos landshövdingen Sergius Paulus. Denne var en förståndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.
He was at the court of the Governor, Sergius Paulus, a man of intelligence, who sent for Barnabas and Saul and asked to be told God’s message.
8 Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma till tro.
But Elymas, the astrologer (for that is the meaning of the word), opposed them, eager to divert the Governor’s attention from the faith.
9 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom
However, Saul (who is the same as Paul), full of the Holy Spirit, fixed his eyes on him and said,
10 och sade: "O du djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar?
‘You incarnation of deceit and all fraud! You son of the devil! You opponent of all that is good! Will you never cease to divert the straight paths of the Lord? Listen!
11 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen." Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom.
The hand of the Lord is on you even now, and you will be blind for a time and unable to see the sun.’ Immediately a mist and darkness fell on him, and he went feeling about for someone to guide him.
12 När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över Herrens lära och kom till tro.
When the Governor saw what had happened, he became a believer in Christ, being greatly impressed by the teaching about the Lord.
13 Paulus och hans följeslagare lade sedan ut ifrån Pafos och foro till Perge i Pamfylien. Där skilde sig Johannes ifrån dem och vände tillbaka till Jerusalem.
After this, Paul and his companions set sail from Paphos and went to Perga in Pamphylia, where John left them and returned to Jerusalem.
14 Men själva foro de vidare från Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och på sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig där.
The others went on from Perga and arrived at Antioch in Pisidia. There they went into the synagogue on the Sabbath and took their seats.
15 Och sedan man hade föreläst ur lagen och profeterna, sände synagogföreståndarna till dem och läto säga: "Bröder, haven I något förmaningens ord att säga till folket, så sägen det."
After the reading of the Law and the prophets, the synagogue leader sent them this message – ‘Friends, if you have any helpful words to address to the people, now is the time to speak.’
16 Då stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: "I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig.
So Paul rose and, motioning with his hand, said: ‘People of Israel and all here who worship God, hear what I have to say.
17 Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens land, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'.
The God of this people Israel chose our ancestors, and during their stay in Egypt increased the prosperity of the people, and then with uplifted arm brought them out from that land.
18 Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen.
For about forty years he bore with them in the desert;
19 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem.
then, after destroying seven heathen nations in Canaan, he allotted their land to this people –
20 Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid.
For about four hundred and fifty years. In later times he gave them Judges, of whom the prophet Samuel was the last.
21 Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
And, when they demanded a king, God gave them Saul the son of Kish, a man of the tribe of Benjamin, who reigned for forty years.
22 Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem. Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall i alla stycken göra min vilja.'
After removing him, he raised David to the throne, and bore this testimony to him – “In David, the son of Jesse, I have found a man after my own heart, who will carry out all my purposes.”
23 Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom Frälsare åt Israel.
It was from this man’s descendants that God, in accordance with his promise, gave Israel a Saviour – Jesus;
24 Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat bättringens döpelse för hela Israels folk.
John having first proclaimed, before the appearance of Jesus, a baptism on repentance for all the people of Israel.
25 Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'
As John was drawing towards the end of his career, he said “What do you suppose that I am? I am not the Christ. But there is ‘one coming’ after me, whose sandal I am not worthy to untie.”
26 Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning blivit sänt.
Brothers and sisters, descendants of Abraham, and all those among you who worship God, it was to us that the message of this salvation was sent.
27 Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas utsagor, vilka var sabbat föreläses;
The people of Jerusalem and their leaders, failing to recognise Jesus, and not understanding the utterances of the prophets that are read every Sabbath, fulfilled them by condemning him.
28 och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom.
They found no ground at all for putting him to death, and yet demanded his execution from Pilate;
29 När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en grav.
and, after carrying out everything written about him, they took Jesus down from the cross, and laid him in a tomb.
30 Men Gud uppväckte honom från de döda.
But God raised him from the dead;
31 Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket.
and he appeared for many days to those who had gone up with him from Galilee to Jerusalem, and who are now witnesses for him to the people.
32 Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå,
We also have good news to tell you, about the promise made to our ancestors –
33 såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.'
That our children have had this promise completely fulfilled to them by God, by his raising Jesus. That is just what is said in the second Psalm – “You are my Son; this day I have become your Father.”
34 Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet har givit åt David.'
As to his raising Jesus from the dead, never again to return to corruption, this is what is said – “I will give to you the sacred promises made to David;”
35 Därför säger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.'
And, therefore, in another Psalm it is said – “You will not give up the Holy One to undergo corruption.”
36 När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen;
David, after obediently doing God’s will in his own time, fell asleep and was laid by the side of his ancestors, and did undergo corruption;
37 men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.
but Jesus, whom God raised from the dead, did not undergo corruption.
38 Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas förlåtelse förkunnas för eder,
I would, therefore, like you to know, friends, that through Jesus forgiveness of sins is being proclaimed to you,
39 och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva friade.
and that, in union with him, everyone who believes in him is absolved from every sin from which under the Law of Moses you could not be absolved.
40 Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna:
Beware, therefore, that what is said in the prophets does not come true of you –
41 'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.'"
“Look, you despisers, and wonder, and perish; for I am doing a deed in your days – a deed which, though told you in full, you will never believe”.’
42 När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat skulle tala för dem om samma sak.
As Paul and Barnabas were leaving the synagogue, the people begged for a repetition of this teaching on the next Sabbath.
43 Och när församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.
After the congregation had dispersed, many of the Jews, and of the converts who joined in their worship, followed Paul and Barnabas, who talked with them and urged them to continue to rely on the loving kindness of God.
44 Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord.
On the following Sabbath, almost all the city gathered to hear God’s message.
45 Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade.
But the sight of the crowds of people filled the minds of the Jews with jealousy, and they kept contradicting Paul’s statements in violent language.
46 Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: "Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, så vända vi oss nu till hedningarna. (aiōnios g166)
Then Paul and Barnabas spoke out fearlessly, and said: ‘It was necessary that the message of God should be told to you first; but, since you reject it and reckon yourselves not worthy of the eternal life – we turn to the Gentiles! (aiōnios g166)
47 Ty så har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'"
For this is the Lord’s command to us – “I have destined you for a light to the Gentiles, a means of salvation to the ends of the earth”.’
48 När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (aiōnios g166)
On hearing this, the Gentiles were glad and extolled God’s message; and all those who had been enrolled for eternal life became believers in Christ; (aiōnios g166)
49 Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.
and the Lord’s message was carried throughout that district.
50 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som "fruktade Gud", så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område.
But the Jews incited the women of high social standing who worshiped with them, and the leading men of the town, and started a persecution against Paul and Barnabas, and drove them out of their region.
51 Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig till Ikonium.
They, however, shook the dust off their feet in protest,
52 Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.
and went to Iconium, leaving the disciples full of joy and of the Holy Spirit.
