Apostlagärningarna 11

1 Men apostlarna och de bröder som voro i Judeen fingo höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord.

Pea fanongo ʻae kau ʻaposetolo mo e kāinga naʻe ʻi Siutea, kuo maʻu ʻe he kakai Senitaile foki ʻae folofola ʻae ʻOtua.

2 När så Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna gå till rätta med honom;

Pea kuo hoko ʻa Pita ki Selūsalema, pea kikihi mo ia ʻakinautolu naʻe ʻi he kamu,

3 de sade: "Du har ju besökt oomskurna män och ätit med dem."

“ʻo nau pehē, naʻa ke ʻalu ki he kau tangata taʻekamu, ʻo keinanga mo kinautolu.”

4 Då begynte Petrus från början och omtalade för dem allt i följd och ordning; han sade:

Pea fakahā ʻe Pita mei hono tupuʻanga, ʻo fakamatala hokohoko kiate kinautolu, ʻo pehē,

5 "Jag var i staden Joppe, stadd i bön; då såg jag under hänryckning i en syn någonting komma ned, som liknade en stor linneduk, vilken fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned från himmelen; och det kom ända ned till mig.

“Naʻaku ʻi he kolo ko Sopa, ʻo fai ʻeku lotu; pea ʻi he ʻāvea hoku loto ne u mamata ʻi he meʻa naʻe hā mai, Ko e meʻa ʻo hangē ha fuʻu tupenu, naʻe tukutuku hifo mei he langi, kuo fakakaveʻi hono kapa ʻe fā; pea aʻu hifo ia kiate au:

6 Och jag betraktade det och gav akt därpå; då fick jag däri se fyrfota djur, sådana som leva på jorden, tama och vilda, så ock krälande djur och himmelens fåglar.

Pea kuo u fakamamaʻu hoku mata ki ai, ʻo tokanga, peau mamata ki he manu veʻe fā ʻoe fonua, mo e manu fekai, mo e manu totolo, mo e manupuna ʻoe ʻatā.

7 Jag hörde ock en röst säga till mig: 'Stå upp, Petrus, slakta och ät.'

Pea ne u fanongo ki he leʻo, ʻoku pehē mai kiate au, ‘Tuʻu, Pita; ʻo tāmateʻi ʻo kai.’

8 Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har något oheligt eller orent kommit i min mun.'

Pea ne u pehē, ‘ʻEiki, ʻe ʻikai ʻaupito: he ʻoku teʻeki ai ke kai ʻe hoku ngutu ha meʻa ʻoku ʻikai ngofua pe taʻemaʻa.’

9 För andra gången talade en röst från himmelen: 'Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.'

Ka naʻe pehē mai ʻe he leʻo mei he langi kiate au ko hono tuʻo ua, ‘Ko ia kuo fakamaʻa ʻe he ʻOtua, ʻoua naʻa ke pehē ʻoku ʻikai ngofua.’

10 Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan drogs alltsammans åter upp till himmelen.

Pea naʻe fai ʻae meʻa ni ʻo tuʻo tolu: pea toe fusi hake kotoa pē ki he langi.

11 Och i detsamma kommo tre män, som hade blivit sända till mig från Cesarea, och stannade framför huset där vi voro.

Pea vakai, kuo haʻu fakafokifā ʻae kau tangata ʻe toko tolu ki he fale ʻoku ou ʻi ai, kuo fekau mai kiate au mei Sesalia.

12 Och Anden sade till mig att jag skulle följa med dem, utan att göra någon åtskillnad mellan folk och folk. Också de sex bröder som äro här kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.

Pea naʻe fekau ʻe he Laumālie ke u ʻalu mo kinautolu, pea ʻoua naʻaku manavahē. Pea naʻa mau ō mo au ʻae kāinga ʻe toko ono ni, pea mau hū ki he fale ʻoe tangata:

13 Och han berättade för oss huru han hade sett ängeln träda in i hans hus, och att denne hade sagt: 'Sänd åstad till Joppe och låt hämta Simon, som ock kallas Petrus.

‘Pea ne fakahā ʻe ia kiate kimautolu kuo ne mamata ia ki ha ʻāngelo ʻi hono fale, naʻe tuʻu, ʻo pehē kiate ia, Ke ke fekau ki Sopa ha kau tangata ke ʻomi ʻa Saimone, ko hono hingoa ʻe taha ko Pita;

14 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frälst, du själv och hela ditt hus.'

Pea ʻe fakahā ʻe ia kiate koe ʻae ngaahi lea ʻe moʻui ai koe mo ho fale kotoa pē.

15 Och när jag hade begynt tala, föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss.

Pea ʻi heʻeku kamata lea, naʻe tō hifo kiate kinautolu ʻae Laumālie Māʻoniʻoni, ʻo hangē kiate kitautolu ʻi he kamataʻanga.

16 Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes döpte med vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.'

Peau toki manatu ki he folofola ʻae ʻEiki, ʻi heʻene pehē, ‘Ko e moʻoni naʻe papitaiso ʻe Sione ʻaki ʻae vai; kae papitaiso ʻaki ʻakimoutolu ʻae Laumālie Māʻoniʻoni.’

17 Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som hava kommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag hava kunnat sätta mig emot Gud?"

Pea koeʻuhi kuo foaki ʻe he ʻOtua kiate kinautolu ʻae foaki, ʻo hangē ko kitautolu, naʻe tui ki he ʻEiki ko Sisu Kalaisi; pea ko hai au, ke u faʻa taʻofia ʻae ʻOtua?”

18 När de hade hört detta, gåvo de sig till freds och prisade Gud och sade: "Så har då Gud också åt hedningarna förlänat den bättring som för till liv."

Pea kuo nau fanongo ki he ngaahi meʻa ni, naʻa nau fakalongo pe, ʻo fakamālō ki he ʻOtua, ʻonau pehē, “Ta kuo tuku foki ʻe he ʻOtua ki he ngaahi Senitaile ʻae fakatomala ki he moʻui.”

19 De som hade blivit kringspridda genom den förföljelse som utbröt för Stefanus' skull drogo emellertid omkring ända till Fenicien och Cypern och Antiokia, men förkunnade icke ordet för andra än för judar.

Pea ko kinautolu naʻe fakamovetevete ʻi he fakatanga naʻe tupu ia Setiveni, naʻa nau fononga atu ʻo aʻu ki Finesi, mo Saipalo, mo ʻAniteoke, ʻo malangaʻaki ʻae folofola ka ki he kakai Siu pe.

20 Dock funnos bland dem några män från Cypern och Cyrene, som när de kommo till Antiokia, också talade till grekerna och för dem förkunnade evangelium om Herren Jesus.

Pea ko honau niʻihi ko e kau tangata mei Saipalo mo Sailine, pea ʻi heʻenau hoko ki ʻAniteoke, naʻa nau lea ki he kau ʻElinisitō, ʻo malangaʻaki ʻae ʻEiki ko Sisu.

21 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omvände sig till Herren.

Pea naʻe ʻiate kinautolu ʻae nima ʻoe ʻEiki: pea naʻe tui ʻae tokolahi, mo tafoki ki he ʻEiki.

22 Ryktet härom nådde församlingen i Jerusalem; och de sände då Barnabas till Antiokia.

Pea kuo ongo mai ʻae meʻa ni ki he siasi ʻi Selūsalema: pea naʻa nau fekau atu ʻa Pānepasa, ke ʻalu ia ʻo aʻu ki ʻAniteoke.

23 När han kom dit och fick se vad Guds nåd hade verkat, blev han glad och förmanade dem alla att med hjärtats fasta föresats stadigt hålla sig till Herren.

Pea kuo hoko atu ia, ʻo mamata ki he ʻaloʻofa ʻae ʻOtua, naʻe fiefia ia, mo ne ako kiate kinautolu kotoa pē, ke nau pikitai ki he ʻEiki ʻi he loto maʻu.

24 Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare fört till Herren.

He ko e tangata lelei ia, pea fonu ʻi he Laumālie Māʻoniʻoni mo e tui: pea naʻe ului ki he ʻEiki ʻae kakai tokolahi.

25 Sedan begav han sig åstad till Tarsus för att uppsöka Saulus.

Pea toki ʻalu ʻa Pānepasa ki Tasusi, ʻo kumi kia Saula:

26 Och när han hade träffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt år hade de sedan sin umgängelse inom församlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som lärjungarna först begynte kallas "kristna".

Pea kuo ne ʻilo ia, naʻa ne ʻomi ia ki ʻAniteoke. Pea naʻa na faʻa fakataha mo e siasi ʻi he taʻu kotoa, ʻo ako ki he kakai tokolahi. Pea naʻe tomuʻa ui ʻi ʻAniteoke ʻae kau ākonga ko e Kalisitiane.

27 Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned till Antiokia.

Pea ʻi he ngaahi ʻaho ko ia, naʻe haʻu ʻae kau palōfita, mei Selūsalema, ki ʻAniteoke.

28 Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andens ingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen; den kom också på Klaudius' tid.

Pea naʻe tuʻu hake honau tokotaha ko ʻAkapusi hono hingoa, ʻo ne kikite ʻi he Laumālie, ʻe tō ha honge lahi ki māmani kotoa pē: ʻaia naʻe fakamoʻoni ʻi he ngaahi ʻaho ʻo Kalotiusi Sisa.

29 Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde i Judeen.

Pea loto ʻae kau ākonga ke taki taha foaki, ʻo fakatatau mo ʻene maʻumeʻa, ke ʻatu ko e tokoni ki he kāinga ʻoku nofo ʻi Siutea:

30 Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översände de det till de äldste.

Pea naʻa nau fai ia, pea ʻave ia ki he mātuʻa ʻi he nima ʻo Pānepasa mo Saula.