2 Timotheosbrevet 4

1 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike:

Ko ia ʻoku ou fekau ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua, mo e ʻEiki ko Sisu Kalaisi, ʻaia te ne fakamaau ʻae moʻui mo e mate ʻi heʻene fakahā mai mo hono puleʻanga;

2 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.

Ke ke malangaʻaki ʻae folofola; faʻa fai ʻi he faingamālie, mo e taʻehafaingamālie; valoki, mo fakatonutonu, mo enginaki, ʻi he anga faʻa kātaki kotoa pē mo e akonaki

3 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,

Koeʻuhi ʻe hoko ʻae kuonga ʻe ʻikai te nau faʻa kātaki ai ʻae akonaki totonu; ka ʻi he ʻiate kinautolu ʻae telinga veli, te nau fakatokolahi maʻanautolu ʻae kau akonaki ʻo tatau mo ʻenau holi.

4 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.

Pea te nau fakatafoki honau telinga mei he moʻoni, pea tuli tāupau ki he meʻa loi.

5 Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.

Ka ke leʻo pe ʻa koe ʻi he meʻa kotoa pē, kātaki ʻae ngaahi meʻa mamahi, fai ʻae ngaue ʻoe ʻevangeliō, fai ke kakato hoʻo ngaue fakafaifekau.

6 Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jag skall bryta upp.

He ʻoku ou tali pe ki hoku lilingi, pea ʻoku ofi ʻae ʻaho ʻo hoku tukuange.

7 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.

Kuo u tau ʻae tau lelei, kuo u lavaʻi ʻae fakapuepue, kuo u tauhi maʻu ʻae tui:

8 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, och Herren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på "den dagen", och icke åt mig allenast, utan åt alla som hava älskat hans tillkommelse.

Ngata ai, kuo hilifaki moʻoku ʻae pale ʻoe māʻoniʻoni, ʻaia ʻe foaki mai kiate au ʻi he ʻaho ko ia ʻe he ʻEiki, ko e Fakamaau māʻoniʻoni: pea ʻikai kiate au pe, ka kiate kinautolu kotoa pē foki ʻoku ʻofa ki hono fakahā mai.

9 Låt dig angeläget vara att snart komma till mig.

Ke ke fakatoʻotoʻo ke haʻu vave kiate au:

10 Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien. (aiōn g165)

He kuo siʻaki au ʻe Temasi; kuo ʻofa ia ki he māmani, pea kuo ʻalu ia ki Tesalonika; ko Kilisini ki Kalētia, mo Taitusi ki Talemetia. (aiōn g165)

11 Lukas är den ende som är kvar hos mig. Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagn och tjäna mig.

Ko Luke pe ʻoku ʻiate au. Haʻu mo Maʻake, pea mo omi fakataha: he ʻoku ʻaonga ia kiate au ʻi he ngaue fakafaifekau.

12 Tykikus har jag sänt till Efesus.

Pea kuo u fekau ʻa Tikiko ki ʻEfesō.

13 När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst pergamentskrifterna.

‌ʻOmi ʻae kofu naʻaku tuku mo Kaposi ʻi Taloasi, ʻoka ke ka haʻu, mo e ngaahi tohi, [kae tokanga ]lahi ki he ngaahi tohi kiliʻi manu.

14 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vedergälla honom efter hans gärningar.

Naʻe fai kovi lahi kiate au ʻe ʻAlekisānita, ko e tufunga ngaohi meʻa kapa: ʻe totongi ʻe he ʻEiki kiate ia ʻo hangē ko ʻene ngaahi ngaue:

15 Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt trätt upp emot det som vi hava talat.

‌ʻAia ke ke vakai ki ai foki, he ʻoku lahi ʻaupito ʻene fakatanga ki heʻetau lea.

16 Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp, utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.

‌ʻI heʻeku fuofua fakamatala, naʻe ʻikai ha tangata ʻe tuʻu mo au, ka naʻa nau liʻaki kotoa pē au: ʻofa ke ʻoua naʻa lau ia kiate kinautolu.

17 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom mig ordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningar finge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.

Ka naʻe tuʻu mo au ʻae ʻEiki, ʻo ne fakamālohiʻi au; koeʻuhi ke fakamoʻoni ʻiate au ʻae malanga, pea ke fanongo ki ai ʻae Senitaile kotoa pē: pea naʻe fakamoʻui au mei he ngutu ʻoe laione.

18 Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. (aiōn g165)

Pea ʻe fakahaofi au ʻe he ʻEiki mei he ngaue kovi kotoa pē, pea te ne fakamoʻui ʻo aʻu ki hono puleʻanga ʻi he langi: ke ʻiate ia ʻae ongoongolelei ʻo taʻengata pea taʻengata. ʻEmeni. (aiōn g165)

19 Hälsa Priska och Akvila, så ock Onesiforus' hus.

Tala ʻeku ʻofa kia Pisila mo ʻAkuila, mo e fale ʻo ʻOnesifolo.

20 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus.

Naʻe nofo ʻa Elasito ʻi Kolinitō: ka naʻaku tuku ʻa Talofimo ʻi Mileto ʻoku mahaki.

21 Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern. Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa dig.

Ke ke ʻahiʻahi ke haʻu ʻi he teʻeki hokosia ʻae faʻahitaʻu momoko. ʻOku ʻofa atu kiate koe ʻa Iupulo, mo Piutena, mo Laino, mo Kalotia, mo e kāinga kotoa pē.

22 Herren vare med din ande. Nåd vare med eder.

Ke ʻi ho laumālie ʻae ʻEiki ko Sisu Kalaisi. Ke ʻiate kimoutolu ʻae ʻaloʻofa. ʻEmeni.