2 Timotheosbrevet 2

1 Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i Kristus Jesus.

So vert då du, son min, sterk ved nåden i Kristus Jesus!

2 Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen, det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunna bliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.

Og det som du hev høyrt av meg i nærvære av mange vitne, gjev det yver til trufaste menneskje, som er duglege til ogso å læra andre!

3 Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.

Lid vondt med meg som ein god Kristi Jesu stridsmann!

4 Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.

Ingen som gjer hertenesta, fløkjer seg inn i livsens syslor, so han kann tekkjast herføraren.

5 Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han icke segerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning.

Men um ein og strider i tevling, so fær han då ikkje kransen dersom han ikkje strider retteleg.

6 Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta av frukten.

Den bonde som arbeider, skal fyrst njota frukterne.

7 Fatta rätt vad jag säger; Herren skall giva dig förstånd i allt.

Skyna det som eg segjer! for Herren skal gjeva deg skyn på alt.

8 Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda, av Davids säd, enligt det evangelium som jag förkunnar,

Kom Jesus Kristus i hug, som er uppvekt frå dei daude, av Davids ætt, etter mitt evangelium,

9 och i vars tjänst jag jämväl utstår lidande, ja, till och med måste bära bojor såsom en ogärningsman. Men Guds ord bär icke bojor.

det som eg lid vondt for like til dette å vera bunden som ein illgjerdsmann; men Guds ord er ikkje bunde.

10 Därför uthärdar jag ståndaktigt allting för de utvaldas skull, på det att också de må vinna frälsningen i Kristus Jesus och därmed evig härlighet. (aiōnios g166)

Difor toler eg alt for dei utvalde skuld, for at dei og skal vinna frelsa i Kristus Jesus med æveleg herlegdom. (aiōnios g166)

11 Detta är ett fast ord; ty hava vi dött med honom, så skola vi ock leva med honom;

Det er eit sant ord; for er me daude med honom, skal me og leva med honom;

12 äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom Men förneka vi honom, så skall ock han förneka oss;

held me ut, skal me og styra med honom; forneittar me, skal han og forneitta oss;

13 äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord Ty han kan icke förneka sig själv.

er me trulause, so er han trufast; seg sjølv kann han ikkje forneitta.

14 Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud att icke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet, utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.

Minn um dette, med di du vitnar for Herrens åsyn, at dei ikkje må liggja i ordstrid, som ikkje er til noko gagn, men til undergang for dei som høyrer på!

15 Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord.

Legg vinn på å framstella deg sjølv som sannrøynd for Gud, ein arbeidar som ikkje tarv skjemmast, med di du lærer sannings-ordet retteleg!

16 Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig med sådant komma att gå allt längre i ogudaktighet,

Men haldt deg frå det vanheilage tome svall! for dei gjeng alltid lenger i gudløysa,

17 och deras tal skall fräta omkring sig såsom ett kräftsår. Av det slaget äro Hymeneus och Filetus;

og ordi deira kjem til å eta um seg som daudkjøt; millom deim er Hymenæus og Filetus,

18 ty när dessa säga att uppståndelsen redan har skett, hava de farit vilse från sanningen, och de förvända så tron hos somliga.

som hev fare vilt frå sanningi, med di dei segjer at uppstoda alt hev vore, og dei riv ned trui hjå sume.

19 Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: "Herren känner de sina", och: "Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighet."

Men Guds faste grunnvoll stend og hev dette innsigle: «Herren kjenner sine, » og: «Kvar den som nemner Herrens namn, skal vika frå urettferd.»

20 Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt.

Men i eit stort hus er det ikkje berre kjerald av gull og sylv, men og av tre og leir, og nokre til æra, andre til vanæra.

21 Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är.

Um nokon då held seg rein frå desse, so skal han vera eit kjerald til æra, helga og nytlegt for husbonden, tilreidt til all god gjerning.

22 Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, tro och kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.

Men fly frå dei ungdomslege lyster, og trå etter rettferd, tru, kjærleik, fred med deim som påkallar Herren av eit reint hjarta!

23 Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju att de föda av sig strider.

Og vis ifrå deg dei dårlege og fåvise stridsspursmål, då du veit at dei føder strid!

24 Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.

Men ein Herrens tenar må ikkje strida, men vera mild imot alle, dugleg til å læra frå seg, viljug til å tola vondt,

25 Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen,

so han med spaklynde tuktar dei som segjer imot, um Gud då ein gong vilde gjeva deim umvending, so dei kunde kjenna sanningi,

26 och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja

og vakna or ruset i djevelens snara, han som dei er fanga av til å gjera hans vilje.