2 Thessalonikerbrevet 2

1 I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,

ਹੇ ਭ੍ਰਾਤਰਃ, ਅਸ੍ਮਾਕੰ ਪ੍ਰਭੋ ਰ੍ਯੀਸ਼ੁਖ੍ਰੀਸ਼਼੍ਟਸ੍ਯਾਗਮਨੰ ਤਸ੍ਯ ਸਮੀਪੇ (ਅ)ਸ੍ਮਾਕੰ ਸੰਸ੍ਥਿਤਿਞ੍ਚਾਧਿ ਵਯੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਇਦੰ ਪ੍ਰਾਰ੍ਥਯਾਮਹੇ,

2 att I icke -- vare sig genom någon "andeingivelse" eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss -- så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.

ਪ੍ਰਭੇਸ੍ਤਦ੍ ਦਿਨੰ ਪ੍ਰਾਯੇਣੋਪਸ੍ਥਿਤਮ੍ ਇਤਿ ਯਦਿ ਕਸ਼੍ਚਿਦ੍ ਆਤ੍ਮਨਾ ਵਾਚਾ ਵਾ ਪਤ੍ਰੇਣ ਵਾਸ੍ਮਾਕਮ੍ ਆਦੇਸ਼ੰ ਕਲ੍ਪਯਨ੍ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਗਦਤਿ ਤਰ੍ਹਿ ਯੂਯੰ ਤੇਨ ਚਞ੍ਚਲਮਨਸ ਉਦ੍ਵਿਗ੍ਨਾਸ਼੍ਚ ਨ ਭਵਤ|

3 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och "Laglöshetens människa", fördärvets man, hava trätt fram,

ਕੇਨਾਪਿ ਪ੍ਰਕਾਰੇਣ ਕੋ(ਅ)ਪਿ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਨ ਵਞ੍ਚਯਤੁ ਯਤਸ੍ਤਸ੍ਮਾਦ੍ ਦਿਨਾਤ੍ ਪੂਰ੍ੱਵੰ ਧਰ੍ੰਮਲੋਪੇਨੋਪਸ੍ਯਾਤਵ੍ਯੰ,

4 vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.

ਯਸ਼੍ਚ ਜਨੋ ਵਿਪਕ੍ਸ਼਼ਤਾਂ ਕੁਰ੍ੱਵਨ੍ ਸਰ੍ੱਵਸ੍ਮਾਦ੍ ਦੇਵਾਤ੍ ਪੂਜਨੀਯਵਸ੍ਤੁਸ਼੍ਚੋੰਨੰਸ੍ਯਤੇ ਸ੍ਵਮ੍ ਈਸ਼੍ਵਰਮਿਵ ਦਰ੍ਸ਼ਯਨ੍ ਈਸ਼੍ਵਰਵਦ੍ ਈਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਮਨ੍ਦਿਰ ਉਪਵੇਕ੍ਸ਼਼੍ਯਤਿ ਚ ਤੇਨ ਵਿਨਾਸ਼ਪਾਤ੍ਰੇਣ ਪਾਪਪੁਰੁਸ਼਼ੇਣੋਦੇਤਵ੍ਯੰ|

5 Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?

ਯਦਾਹੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਸੰਨਿਧਾਵਾਸੰ ਤਦਾਨੀਮ੍ ਏਤਦ੍ ਅਕਥਯਮਿਤਿ ਯੂਯੰ ਕਿੰ ਨ ਸ੍ਮਰਥ?

6 Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.

ਸਾਮ੍ਪ੍ਰਤੰ ਸ ਯੇਨ ਨਿਵਾਰ੍ੱਯਤੇ ਤਦ੍ ਯੂਯੰ ਜਾਨੀਥ, ਕਿਨ੍ਤੁ ਸ੍ਵਸਮਯੇ ਤੇਨੋਦੇਤਵ੍ਯੰ|

7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.

ਵਿਧਰ੍ੰਮਸ੍ਯ ਨਿਗੂਢੋ ਗੁਣ ਇਦਾਨੀਮਪਿ ਫਲਤਿ ਕਿਨ੍ਤੁ ਯਸ੍ਤੰ ਨਿਵਾਰਯਤਿ ਸੋ(ਅ)ਦ੍ਯਾਪਿ ਦੂਰੀਕ੍ਰੁʼਤੋ ਨਾਭਵਤ੍|

8 Sedan skall "den Laglöse" träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse --

ਤਸ੍ਮਿਨ੍ ਦੂਰੀਕ੍ਰੁʼਤੇ ਸ ਵਿਧਰ੍ੰਮ੍ਯੁਦੇਸ਼਼੍ਯਤਿ ਕਿਨ੍ਤੁ ਪ੍ਰਭੁ ਰ੍ਯੀਸ਼ੁਃ ਸ੍ਵਮੁਖਪਵਨੇਨ ਤੰ ਵਿਧ੍ਵੰਸਯਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਨਿਜੋਪਸ੍ਥਿਤੇਸ੍ਤੇਜਸਾ ਵਿਨਾਸ਼ਯਿਸ਼਼੍ਯਤਿ ਚ|

9 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under

ਸ਼ਯਤਾਨਸ੍ਯ ਸ਼ਕ੍ਤਿਪ੍ਰਕਾਸ਼ਨਾਦ੍ ਵਿਨਾਸ਼੍ਯਮਾਨਾਨਾਂ ਮਧ੍ਯੇ ਸਰ੍ੱਵਵਿਧਾਃ ਪਰਾਕ੍ਰਮਾ ਭ੍ਰਮਿਕਾ ਆਸ਼੍ਚਰ੍ੱਯਕ੍ਰਿਯਾ ਲਕ੍ਸ਼਼ਣਾਨ੍ਯਧਰ੍ੰਮਜਾਤਾ ਸਰ੍ੱਵਵਿਧਪ੍ਰਤਾਰਣਾ ਚ ਤਸ੍ਯੋਪਸ੍ਥਿਤੇਃ ਫਲੰ ਭਵਿਸ਼਼੍ਯਤਿ;

10 och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.

ਯਤੋ ਹੇਤੋਸ੍ਤੇ ਪਰਿਤ੍ਰਾਣਪ੍ਰਾਪ੍ਤਯੇ ਸਤ੍ਯਧਰ੍ੰਮਸ੍ਯਾਨੁਰਾਗੰ ਨ ਗ੍ਰੁʼਹੀਤਵਨ੍ਤਸ੍ਤਸ੍ਮਾਤ੍ ਕਾਰਣਾਦ੍

11 Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen,

ਈਸ਼੍ਵਰੇਣ ਤਾਨ੍ ਪ੍ਰਤਿ ਭ੍ਰਾਨ੍ਤਿਕਰਮਾਯਾਯਾਂ ਪ੍ਰੇਸ਼਼ਿਤਾਯਾਂ ਤੇ ਮ੍ਰੁʼਸ਼਼ਾਵਾਕ੍ਯੇ ਵਿਸ਼੍ਵਸਿਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤਿ|

12 för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.

ਯਤੋ ਯਾਵਨ੍ਤੋ ਮਾਨਵਾਃ ਸਤ੍ਯਧਰ੍ੰਮੇ ਨ ਵਿਸ਼੍ਵਸ੍ਯਾਧਰ੍ੰਮੇਣ ਤੁਸ਼਼੍ਯਨ੍ਤਿ ਤੈਃ ਸਰ੍ੱਵੈ ਰ੍ਦਣ੍ਡਭਾਜਨੈ ਰ੍ਭਵਿਤਵ੍ਯੰ|

13 Men vi för vår del äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder käre bröder, I Herrens älskade, därför att Gud från begynnelsen har utvalt eder till frälsning, i helgelse i Anden och i tro på sanningen.

ਹੇ ਪ੍ਰਭੋਃ ਪ੍ਰਿਯਾ ਭ੍ਰਾਤਰਃ, ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕੰ ਕ੍ਰੁʼਤ ਈਸ਼੍ਵਰਸ੍ਯ ਧਨ੍ਯਵਾਦੋ(ਅ)ਸ੍ਮਾਭਿਃ ਸਰ੍ੱਵਦਾ ਕਰ੍ੱਤਵ੍ਯੋ ਯਤ ਈਸ਼੍ਵਰ ਆ ਪ੍ਰਥਮਾਦ੍ ਆਤ੍ਮਨਃ ਪਾਵਨੇਨ ਸਤ੍ਯਧਰ੍ੰਮੇ ਵਿਸ਼੍ਵਾਸੇਨ ਚ ਪਰਿਤ੍ਰਾਣਾਰ੍ਥੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਵਰੀਤਵਾਨ੍

14 Härtill har han ock genom vårt evangelium kallat eder, för att I skolen bliva delaktiga av vår Herres, Jesu Kristi, härlighet.

ਤਦਰ੍ਥਞ੍ਚਾਸ੍ਮਾਭਿ ਰ੍ਘੋਸ਼਼ਿਤੇਨ ਸੁਸੰਵਾਦੇਨ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਨ੍ ਆਹੂਯਾਸ੍ਮਾਕੰ ਪ੍ਰਭੋ ਰ੍ਯੀਸ਼ੁਖ੍ਰੀਸ਼਼੍ਟਸ੍ਯ ਤੇਜਸੋ(ਅ)ਧਿਕਾਰਿਣਃ ਕਰਿਸ਼਼੍ਯਤਿ|

15 Stån alltså fasta, käre bröder, och hållen eder vid de lärdomar som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom brev.

ਅਤੋ ਹੇ ਭ੍ਰਾਤਰਃ ਯੂਯਮ੍ ਅਸ੍ਮਾਕੰ ਵਾਕ੍ਯੈਃ ਪਤ੍ਰੈਸ਼੍ਚ ਯਾਂ ਸ਼ਿਕ੍ਸ਼਼ਾਂ ਲਬ੍ਧਵਨ੍ਤਸ੍ਤਾਂ ਕ੍ਰੁʼਤ੍ਸ੍ਨਾਂ ਸ਼ਿਕ੍ਸ਼਼ਾਂ ਧਾਰਯਨ੍ਤਃ ਸੁਸ੍ਥਿਰਾ ਭਵਤ|

16 Och vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i nåd berett oss en evig hugnad och givit oss ett gott hopp, (aiōnios g166)

ਅਸ੍ਮਾਕੰ ਪ੍ਰਭੁ ਰ੍ਯੀਸ਼ੁਖ੍ਰੀਸ਼਼੍ਟਸ੍ਤਾਤ ਈਸ਼੍ਵਰਸ਼੍ਚਾਰ੍ਥਤੋ ਯੋ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਸੁ ਪ੍ਰੇਮ ਕ੍ਰੁʼਤਵਾਨ੍ ਨਿਤ੍ਯਾਞ੍ਚ ਸਾਨ੍ਤ੍ਵਨਾਮ੍ ਅਨੁਗ੍ਰਹੇਣੋੱਤਮਪ੍ਰਤ੍ਯਾਸ਼ਾਞ੍ਚ ਯੁਸ਼਼੍ਮਭ੍ਯੰ ਦੱਤਵਾਨ੍ (aiōnios g166)

17 han hugne edra hjärtan, och styrke eder till allt vad gott är, både i gärning och i ord.

ਸ ਸ੍ਵਯੰ ਯੁਸ਼਼੍ਮਾਕਮ੍ ਅਨ੍ਤਃਕਰਣਾਨਿ ਸਾਨ੍ਤ੍ਵਯਤੁ ਸਰ੍ੱਵਸ੍ਮਿਨ੍ ਸਦ੍ਵਾਕ੍ਯੇ ਸਤ੍ਕਰ੍ੰਮਣਿ ਚ ਸੁਸ੍ਥਿਰੀਕਰੋਤੁ ਚ|