2 Samuelsboken 4

1 Då nu Sauls son hörde att Abner var död i Hebron, sjönk allt hans mod, och hela Israel var förskräckt.

Saul capa Ish-Boseth mah Hebron vangpui ah Abner duek boeh, tiah thaih naah, a ban thazok pae sut, Israel kaminawk boih doeh tasoeh o.

2 Men Sauls son hade till hövitsmän för sina strövskaror två män, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, söner till Rimmon från Beerot, av Benjamins barn. Ty också Beerot räknas till Benjamin;

Saul capa loe misatuh zaehoikung angraeng hnetto tawnh; maeto loe Baanah, kalah maeto loe Rekap, tiah kawk o; nihnik loe Benjamin acaeng, Beeroth imthung takoh Rimmon ih caa ah oh hoi; Beeroth loe Benjamin acaeng thungah athum;

3 men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde där sedan såsom främlingar, vilket de göra ännu i dag.

Beeroth kaminawk loe Gittaim ah cawnh o moe, to ah vaihni ni khoek to oh o.

4 (Också Jonatan, Sauls son, hade lämnat efter sig en son, som nu var ofärdig i fötterna. Han var nämligen fem år gammal, när budskapet om Saul och Jonatan kom från Jisreel, och då tog hans sköterska honom och flydde; men under hennes bråda flykt föll han omkull och blev därefter halt; och han hette Mefiboset.)

Saul capa Jonathan mah khokkhaem capa maeto sak; anih loe saning pangato oh naah, Jezreel vangpui ah Saul hoi Jonathan ih tamthang to thaih; to naah anih khenzawnkung mah anih to lak moe, cawnh haih, palung tawt kak hoiah a cawnh pongah amthaek, to pacoengah nawkta to khokkhaem ving. To nawkta ih ahmin loe Mephiboseth.

5 Nu gingo beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana åstad och kommo till Is-Bosets hus, då det var som hetast på dagen, medan han låg i sin middagssömn.

Beeroth acaeng Rimmon capa, Rekab hoi Baanah loe Ish-Boseth im ah caeh hoi moe, athun naah phak hoi; to nathuem ah Ish-Boseth loe ihkhun nuiah iih.

6 När de så, under förevändning att hämta vete, hade kommit in i det inre av huset, sårade de honom med en stöt i underlivet; därefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.

Rekab hoi Baanah nawkamya hnik loe takaw hni kami baktiah angsak hoi moe, imthung ah akun hoi poe pacoengah, Ish-Boseth to panak ah thunh hoi. To pacoengah Rekab hoi amnawk Baanah loe cawnh hoi ving.

7 De kommo alltså in i huset, när han låg på sin vilobädd i sovkammaren, och sårade honom till döds och höggo huvudet av honom; därpå togo de hans huvud och färdades genom Hedmarken hela natten.

Anih loe angmah ih iihkhun nuiah angsong naah, nihnik loe imthung ah caeh hoi moe, anih to thunh hoi; a hum hoi pacoengah, anih ih tahnong to takroek pae hoi pat; a lu to sinh hoi moe, aqum puek azawn bang hoiah cawnh hoi ving.

8 Och de förde så Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: "Se här är Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen hämnd på Saul och hans efterkommande."

Ish-Boseth ih lu to Hebron ah David khaeah sinh hoi, siangpahrang khaeah, Khenah, na hinghaih lak han patoemkung, na misa Saul capa Ish-Boseth ih lu; Saul hoi a caanawk khaeah vaihniah Angraeng mah, ka angraeng siangpahrang hanah lu lak boeh, tiah a naa hoi.

9 Då svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons söner, och sade till dem: "Så sant HERREN lever, han som har förlossat mig från all nöd:

David mah, Raihaih congca thung hoi ka hinghaih pahlongkung Angraeng loe hing baktih toengah, Beeroth acaeng, Rimmon capa Rekab hoi amnawk Baanah khaeah,

10 den som förkunnade för mig och sade: 'Nu är Saul död', och som menade sig vara en glädjebudbärare, honom lät jag gripa och dräpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budbärarlön;

kami maeto mah Saul loe duek boeh, tiah ang thuih, to naah tamthang thuikung mah nang hanah tamthang kang sinh, tiah a poek, tamthang a sin pongah kai mah anih hanah tangqum paek tih, tiah a poek; toe Ziklag vangpui ah anih to naeh moe, ka hum;

11 huru mycket mer skall jag icke då nu, när ogudaktiga män hava dräpt en oskyldig man i hans eget hus, på hans säng, utkräva hans blod av eder hand och utrota eder från jorden!"

kasae kaminawk mah, a iihhaih ahmuen ah kaom zaehaih tawn ai kami to pangh moe, hum pongah, vaihi nanghnik ban ah anih ih athii tho to ka suk moe, nanghnik hae long hoiah tamit hanah kawkrukmaw ka sak han oh? tiah a naa.

12 På Davids befallning dräpte hans män dem sedan och höggo av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron.

To pongah David mah angmah ih kaminawk khaeah, nihnik to humsak; nihnik ih khok hoi bannawk to takroek pae o moe, Hebron vangpui ih tuili taengah bangh o. Toe Ish-Boseth ih lu loe lak o moe, Hebron vangpui ah Abner ih taprong ah aphum o.