2 Samuelsboken 23

1 Dessa voro Davids sista ord: Så säger David, Isais son, så säger den man som blev högt upphöjd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige sångare:

Now these [are] the last words of David. David the son of Jesse said, and the man [who was] raised on high, the anointed of the God of Jacob, and the sweet psalmist of Israel, said,

2 HERRENS Ande har talat genom mig, och hans ord är på min tunga;

The Spirit of the LORD spoke by me, and his word [was] on my tongue.

3 Israels Gud har så sagt, Israels klippa har så talat till mig: "Den som råder över människorna rätt, den som råder i Guds fruktan,

The God of Israel said, the Rock of Israel spoke to me, He that ruleth over men [must be] just, ruling in the fear of God.

4 han är lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn.

And [he shall be] as the light of the morning, [when] the sun riseth, [even] a morning without clouds; [as] the tender grass [springing] out of the earth by clear shining after rain.

5 Ja, är det icke så med mitt hus inför Gud? Han har ju upprättat med mig ett evigt förbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han låta all frälsning och glädje växa upp åt mig.

Although my house [is] not so with God; yet he hath made with me an everlasting covenant, ordered in all [things], and sure: for [this is] all my salvation, and all [my] desire, although he maketh [it] not to grow.

6 Men de onda äro allasammans lika bortkastade törnen, som man ej vill taga i med handen.

But [the sons] of Belial [shall be] all of them as thorns thrust away, because they cannot be taken with hands:

7 Och måste man röra vid dem, så rustar man sig med järn och med spjutskaft, och bränner sedan upp dem i eld på stället.

But the man [that] shall touch them must be fenced with iron and the staff of a spear; and they shall be utterly burned with fire in the [same] place.

8 Dessa äro namnen på Davids hjältar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den förnämste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över åtta hundra som hade blivit slagna på en gång.

These [are] the names of the mighty men whom David had: The Tachmonite that sat in the seat, chief among the captains; the same [was] Adino the Eznite: [he lifted up his spear] against eight hundred, whom he slew at one time.

9 Och näst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som voro med David, när de blevo smädade av filistéerna, som där hade församlat sig till strid; Israels män drogo sig då tillbaka.

And after him [was] Eleazar the son of Dodo the Ahohite, [one] of the three mighty men with David, when they defied the Philistines [that] were there assembled to battle, and the men of Israel had gone away:

10 Men han höll stånd och högg in på filistéerna, till dess att hans hand blev så trött att den var såsom faststelnad vid svärdet; och HERREN beredde så en stor seger på den dagen. Sedan hade folket allenast att vända om och följa med honom för att plundra.

He arose, and smote the Philistines until his hand was weary, and his hand adhered to the sword: and the LORD wrought a great victory that day; and the people returned after him only to plunder.

11 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En gång hade filistéerna församlat sig, så att de utgjorde en hel skara. Och där var ett åkerstycke, fullt med linsärter. Och folket flydde för filistéerna.

And after him [was] Shammah the son of Agee the Hararite. And the Philistines were collected into a troop, where was a piece of ground full of lentils: and the people fled from the Philistines.

12 Då ställde han sig mitt på åkerstycket och försvarade det och slog filistéerna; och HERREN beredde så en stor seger.

But he stood in the midst of the ground, and defended it, and slew the Philistines: and the LORD wrought a great victory.

13 En gång drogo tre av de trettio förnämsta männen ned och kommo vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filistéer var lägrad i Refaimsdalen.

And three of the thirty chiefs went down, and came to David in the harvest time to the cave of Adullam: and the troop of the Philistines encamped in the valley of Rephaim.

14 Men David var då på borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.

And David [was] then in a hold, and the garrison of the Philistines [was] then [in] Beth-lehem.

15 Och David greps av lystnad och sade: "Ack att någon ville giva mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!"

And David longed, and said, Oh that one would give me drink of the water of the well of Beth-lehem, which [is] by the gate!

16 Då bröto de tre hjältarna sig igenom filistéernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan göt ut det såsom ett drickoffer åt HERREN.

And the three mighty men broke through the host of the Philistines, and drew water out of the well of Beth-lehem, that [was] by the gate, and took [it], and brought [it] to David: nevertheless he would not drink of it, but poured it out to the LORD.

17 Han sade nämligen: "Bort det, HERRE, att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka de mäns blod, som gingo åstad med fara för sina liv?" Och han ville icke dricka det. Sådana ting hade de tre hjältarna gjort.

And he said, Be it far from me, O LORD, that I should do this: [is not this] the blood of the men that went in jeopardy of their lives? therefore he would not drink it. These things did these three mighty men.

18 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den förnämste av tre andra; han svängde en gång sitt spjut över tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.

And Abishai, the brother of Joab, the son of Zeruiah, was chief among three. And he lifted up his spear against three hundred, [and] slew [them], and had the name among three.

19 Han var visserligen mer ansedd än någon annan i detta tretal, och han var de andras hövitsman, men upp till de tre första kom han dock icke.

Was he not most honorable of three? therefore he was their captain: yet he attained not to the [first] three.

20 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man från Kabseel; han slog ned de två Arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ned och slog ihjäl lejonet i brunnen.

And Benaiah the son of Jehoiada, the son of a valiant man, of Kabzeel, who had done many acts, he slew two lion-like men of Moab: he went down also and slew a lion in the midst of a pit in time of snow:

21 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var så ansenlig att skåda. Fastän egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, väpnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dräpte honom med hans eget spjut.

And he slew an Egyptian, a goodly man: and the Egyptian had a spear in his hand; but he went down to him with a staff, and plucked the spear out of the Egyptian's hand, and slew him with his own spear.

22 Sådana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.

These [things] did Benaiah the son of Jehoiada, and had a name among three mighty men.

23 Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.

He was more honorable than the thirty, but he attained not to the [first] three. And David set him over his guard.

24 Till de trettio hörde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, från Bet-Lehem;

Asahel the brother of Joab [was] one of the thirty; Elhanan the son of Dodo of Beth-lehem,

25 haroditen Samma; haroditen Elika;

Shammah the Harodite, Elika the Harodite,

26 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;

Helez the Paltite, Ira the son of Ikkesh the Tekoite,

27 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;

Abiezer the Anethothite, Mebunnai the Hushathite,

28 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;

Zalmon the Ahohite, Maharai the Netophathite,

29 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, från Gibea i Benjamins barns stam;

Heleb the son of Baanah, a Netophathite, Ittai the son of Ribai out of Gibeah of the children of Benjamin,

30 Benaja, en pirgatonit; Hiddai från Gaas' dalar;

Benaiah the Pirathonite, Hiddai of the brooks of Gaash,

31 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;

Abi-albon the Arbathite, Azmaveth the Barhumite,

32 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;

Eliahba the Shaalbonite, of the sons of Jashen, Jonathan,

33 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;

Shammah the Hararite, Ahiam the son of Sharar the Hararite,

34 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son;

Eliphelet the son of Ahasbai, the son of the Maachathite, Eliam the son of Ahithophel the Gilonite,

35 Hesro från Karmel; arabiten Paarai;

Hezrai the Carmelite, Paarai the Arbite,

36 Jigeal, Natans son, från Soba; gaditen Bani;

Igal the son of Nathan of Zobah, Bani, the Gadite,

37 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare åt Joab, Serujas son;

Zelek the Ammonite, Naharai the Beerothite, armor-bearer to Joab the son of Zeruiah,

38 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;

Ira an Ithrite, Gareb an Ithrite,

39 hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju.

Uriah the Hittite: thirty and seven in all.