< 2 Samuelsboken 22 >
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
І промовив Давид до Господа слова́ оцієї пісні того дня, як Господь урятува́в був його з руки́ всіх його ворогів та з доло́ні Саулової,
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
та й сказав: „Госпо́дь моя ске́ля й тверди́ня моя, і для мене Спаси́тель Він мій!
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Мій Бог — моя ске́ля, сховаюсь я в ній, Він щит мій і ріг Він спасі́ння мого́, Він ба́шта моя та моє пристано́вище! Спаси́телю мій, — Ти врятуєш мене від наси́лля!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Я кли́чу: Преславний Госпо́дь, і я ви́зволений від своїх ворогів!
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Бо хви́лі смерте́льні мене оточи́ли, потоки велійяа́ла лякають мене.
6 dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol )
Тене́та шео́лу мене оточи́ли, а па́стки смерте́льні мене попере́дили! (Sheol )
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
В тісноті́ своїй кличу до Господа, і до Бога свого́ я вола́ю, — І Він почує мій голос із храму Свого́, і в ушах Його — зойк мій.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Захита́лась земля й затремті́ла, затрясли́ся й хитались небесні підва́лини, — бо Він запалився від гніву!
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Із ні́здер Його бу́хнув дим, з Його ж уст — пожиру́щий огонь, запаливсь жар від Нього!
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Він небо простя́г — і спустився, а хмара густа́ під нога́ми Його.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Усівся Він на херуви́ма — й летів, і явився на ві́тряних кри́лах.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
А навколо Себе поклав те́мряву, мов куріні́, збір води, густі хмари висо́кі.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Від бли́ску, що був перед Ним, запали́лось вугі́лля горю́че.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Госпо́дь загримів у небеса́х, і Свій голос Всевишній подав.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Він послав Свої стріли та їх розпоро́шив, послав бли́скавку й їх побенте́жив.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
І показа́лися рі́чища во́дні, і відкрились основи вселе́нної, — від сва́ру Твойо́го, о Господи, від по́диху вітру із ні́здер Його.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Він послав із високо́сти, узяв Він мене, витяг мене з вод великих.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Він мене врятував від мойого поту́жного ворога, від моїх ненави́сників, — бо сильніші від ме́не вони.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Напали на мене вони в день нещастя мого́, — та Господь був моїм опертя́м.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
І на місце широке Він вивів мене, Він мене врятува́в, — бо вподо́бав мене!
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Нехай Господь зробить мені по моїй справедли́вості, хай заплатить мені згідно з чи́стістю рук моїх!
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Бо беріг я доро́ги Господні, і від Бога свойо́го я не відступи́в,
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
бо всі Його при́суди передо мною, постано́ви ж Його́, — не вступлю́ся від них!
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
І був я Йому непоро́чним, і стерігся своєї провини.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
І Госпо́дь заплатив був мені по моїй справедли́вості, за чистото́ю моє́ю перед очима Його́.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
З справедли́вим Ти справедли́во пово́дишся, із чесним — по-че́сному,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
із чистим — пово́дишся чисто, а з лукавим — за лука́вством його́!
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
І народ із біди Ти спасаєш, а очі Твої — на зухва́лих, яких Ти принижуєш.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Бо світильник Ти, Господи, мій, і осві́тить Господь мою те́мряву!
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Бо з Тобою поб'ю́ я ворожого відділа, із Богом своїм проберу́сь через мур!
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Бог — непорочна доро́га Його, слово Господнє очи́щене, щит Він для всіх, хто вдається до Ньо́го!
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Бо хто Бог, окрім Господа? І хто скеля, крім нашого Бога?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Бог — сильне моє пристано́вище, і дорогу мою Непоро́чний вивідував.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Він чинить ноги мої, як оле́нячі, і ставить мене на висо́тах моїх,
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Мої руки навчає до бо́ю, і на раме́на мої лука мі́дяного напина́є.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
І дав Ти мені щит спасі́ння Свого́, і чинить великим мене Твоя поміч!
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ти чиниш широким мій крок підо мною, — і сто́пи мої не спіткну́ться.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Жену́ я своїх ворогів, і повигу́блюю їх, і не верну́ся, аж поки не ви́нищу їх!
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Я їх повигу́блюю й їх потрощу́, — і не встануть вони, і повпадають під ноги мої.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Ти ж для бо́ю мене підпері́зуєш силою, ва́лиш під мене моїх ворохо́бників.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Поверну́в Ти плечима до мене моїх ворогів, моїх ненави́сників, — й я їх пони́щу!
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Озирались вони — та немає спаси́теля, кли́кали до Господа — і не відповів їм!
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
І я їх зітру́, як той по́рох землі, як болото на ву́лицях — їх розітру́ й розтопчу́ їх!
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Ти ж від бунту наро́ду мойо́го мене бережеш, на го́лову лю́ду мене стереже́ш, мені бу́дуть служити наро́ди, яких я й не знав!
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Передо мною чужи́нці підле́щуються, на вістку про мене — слухня́ні мені.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
В'януть чужи́нці, і тремтя́ть у тверди́нях своїх.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Живий Господь, — і благословенна будь, Скеле моя, і нехай піднесе́ться Бог скелі спасі́ння мого́!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Бог, що по́мсти за ме́не дає, і що народи під мене позни́жував,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
що рятує мене від моїх ворогі́в, — Ти звели́чив мене над повста́нців на мене, спасаєш мене від насильника!
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Тому́ то хвалю́ Тебе, Господи, серед народів, Іме́нню Твоє́му співаю!
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Ти башта спасі́ння Свойо́го царя, і милість вчиняєш Своєму пома́занцеві, — Давиду й насінню його аж навіки!“