2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
