2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Cantó David a Yahvé las palabras de este cántico, cuando Yahvé lo hubo librado de todos sus enemigos, y de la mano de Saúl.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Dijo: “Yahvé es mi Roca, mi fortaleza y mi libertador;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Dios es mi Roca, a Él me acojo; Él es mi escudo y el cuerno de mi salvación, mi alto amparo, mi asilo. ¡Salvador mío! Tú me libraste de la violencia.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Clamé alabándole, a Yahvé, y quedé salvo de mis enemigos.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Ya me cercaban las ondas de la muerte, me aterraban torrentes perniciosos;
ya me rodeaban las sogas del scheol, y me amenazaban los lazos de la muerte; (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
cuando en mi angustia clamé a Yahvé, invoqué a mi Dios; y Él desde su templo oyó mi voz, y mi clamor llegó a sus oídos.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Se conmovió y tembló la tierra, vacilaron los cimientos de los cielos, temblaron, porque se inflamó su ira.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Subía humo de sus narices, y fuego devorador de su boca; ascuas encendidas salían de Él.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
E inclinó los cielos y descendió, teniendo espesa nube bajo sus pies.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Subió sobre un querubín y voló, apareció sobre las alas del viento.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Puso en torno suyo tinieblas por velo, masas de aguas, densos nubarrones.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Al fulgor que le precedía se encendieron ascuas de fuego.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Tronó Yahvé desde el cielo, el Altísimo hizo resonar su voz.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Disparó saetas y los dispersó, rayos, y los consternó.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Entonces apareció el fondo del mar se descubrieron los cimientos del orbe ante la voz increpadora de Yahvé, ante el resuello del furor de su ira.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Extendió su mano desde lo alto, me tomó y me sacó de grandes aguas.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Me libró de mi feroz enemigo, de los que me aborrecían, porque eran más fuertes que yo.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Me habían sorprendido en el día de mi calamidad; pero Yahvé fue mi sostén.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Me sacó fuera, a un lugar ancho, salvándome porque me amaba.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Yahvé me ha recompensado según merecía mi justicia; según la inocencia de mis manos me dio el pago;
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
pues he guardado los caminos de Yahvé, no me he apartado impíamente de mi Dios.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Tenía ante mis ojos todos sus preceptos, y no me apartaba de sus mandamientos.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Sin reproche anduve en su presencia, me guardé de hacer iniquidad.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Yahvé me ha retribuido conforme a mi justicia, según mi inocencia ante sus ojos.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Con el piadoso Tú te portas piadoso, con el nombre recto, rectamente;
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Tú eres limpio con el limpio, y al perverso lo tratas como tal.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Tú salvas al pueblo humilde, y con tu mirada abates a los altivos.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Tú, Yahvé, eres mi antorcha; Yahvé ilumina mis tinieblas.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Contigo me arrojo sobre ejércitos, con mi Dios salto murallas.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
El camino de Dios es perfecto, y acrisolada la palabra de Yahvé; Él es un escudo para cuantos en Él confían.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Pues ¿quién es Dios sino solo Yahvé? ¿Quién es Roca fuera de nuestro Dios?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Mi fortaleza inexpugnable es Dios, quien hace perfecto mi camino.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Me dio pies ligeros cual de ciervo y me colocó sobre las alturas;
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
adiestró mis manos para la guerra, y mis brazos doblan el arco de bronce.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Me diste el escudo de tu salvación, y tu benignidad me ha hecho grande.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ensanchaste el camino bajo mis pies, para que no resbalasen.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Así perseguí a mis enemigos hasta destruirlos, y no me volví hasta acabar con ellos.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Sí, acabé con ellos y los aplasté, de modo que no pueden ya levantarse; han caído debajo de mis pies.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Me ceñiste de fortaleza para luchar, sometiste mis enemigos a mi poder,
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
pusiste en fuga a mis contrarios; y así destrocé a los que me odiaban.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Miraban en derredor, mas no hubo quien los salvase, (clamaban) a Yahvé, pero no los oía;
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
triturábalos como polvo de la tierra; cual barro de las calles los aplastaba y los hollaba.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Me libraste también de los revoltosos de mi pueblo, para jefe de naciones me elegiste. Pueblos que no conocía me sirven.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Hombres extranjeros me dicen lisonjas, apenas oyen de mí, me obedecen.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Los extranjeros palidecen y temblando salen de sus refugios.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
¡Viva Yahvé, y bendita sea mi Roca! Ensalzado sea Dios, la Roca de mi salvación,
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
el Dios que me otorga venganza, y somete los pueblos a mis pies;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
el que me salva de mis enemigos. Pues Tú me ensalzas sobre los que se levantan contra mí; me libras del hombre violento.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Por eso, te alabaré entre las naciones, y cantaré loores a tu nombre, Yahvé.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Él salva maravillosamente a su rey, y usa de misericordia con su ungido David y su descendencia para siempre.”
