2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
David je Gospodu spregovoril besede te pesmi na dan, ko ga je Gospod osvobodil iz roke vseh njegovih sovražnikov in iz Savlove roke.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Rekel je: » Gospod je moja skala in moja trdnjava in moj osvoboditelj;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Bog moje skale; vanj bom zaupal. On je moj ščit in rog rešitve moje duše, moj visoki stolp in moje zatočišče, moj rešitelj; ti me rešuješ pred nasiljem.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Klical bom h Gospodu, ki je vreden, da je hvaljen. Tako bom rešen pred svojimi sovražniki.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Ko so me obdali valovi smrti, so me preplašile poplave brezbožnih ljudi;
bridkosti pekla so me obkrožile, zanke smrti so me ovirale; (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
v svoji stiski sem klical h Gospodu in jokal k svojemu Bogu. Iz svojega svetišča je slišal moj glas in moj jok je vstopil v njegova ušesa.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Potem se je zemlja stresla in vztrepetala, temelji neba so se premaknili in stresli, ker je bil ogorčen.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Iz njegovih nosnic se je dvignil dim in ogenj iz njegovih ust je požiral. Z njim so bili vžgani ogorki.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Upognil je tudi nebo in prišel dol in tema je bila pod njegovimi stopali.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Jahal je na kerubu in letel. Viden je bil na perutih vetra.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Vsenaokrog sebe je naredil paviljone teme, temne vode in goste oblake neba.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Od bleščave pred njim so bili vžgani ognjeni ogorki.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Gospod je zagrmel iz nebes in Najvišji je izustil svoj glas.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Odposlal je puščice in jih razkropil; bliskanje in jih porazil.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Prikazale so se morske struge, temelji zemeljskega [kroga] so bili odkriti ob Gospodovem karanju, ob puhu sape iz njegovih nosnic.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Poslal je od zgoraj, vzel me je, potegnil me je iz mnogih vodá,
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
osvobodil me je pred mojim močnim sovražnikom in pred tistimi, ki so me sovražili, kajti zame so bili premočni.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ovirali so me na dan moje katastrofe, toda Gospod je bil moja opora.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Prav tako me je privedel na velik kraj. Osvobodil me je, ker se je razveseljeval v meni.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Gospod me je nagradil glede na mojo pravičnost. Poplačal mi je glede na čistost mojih rok.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Kajti držal sem se Gospodovih poti in se nisem zlobno oddvojil od svojega Boga.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Kajti vse njegove sodbe so bile pred menoj, in glede njegovih zakonov, se nisem ločil od njih.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Pred njim sem bil tudi iskren in se zadržal pred svojo krivičnostjo.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Zatorej mi je Gospod poplačal glede na mojo pravičnost; glede na mojo čistost v njegovem pogledu.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Z usmiljenim se boš pokazal usmiljenega in s poštenim človekom se boš pokazal poštenega.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
S čistim se boš pokazal čistega in s kljubovalnim se boš pokazal neokusnega.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Stiskano ljudstvo boš rešil, toda tvoje oči so na ošabnih, da jih lahko privedeš dol.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Kajti ti si moja svetilka, oh Gospod in Gospod bo razsvetlil mojo temo.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Kajti s teboj sem tekel skozi krdelo, s svojim Bogom sem preskočil zid.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Glede Boga, njegova pot je popolna; Gospodova beseda je preizkušena. On je ščit vsem tistim, ki zaupajo vanj.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Kajti kdo je Bog, razen Gospoda? In kdo je skala, razen našega Boga?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Bog je moja sila in moč in mojo pot dela popolno.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Moje noge dela podobne nogam košut in me postavlja na moje visoke kraje.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Moje roke uči bojevanja, tako, da je jeklen lok zlomljen z mojimi lakti.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Dal si mi tudi ščit tvoje rešitve duše in tvoja blagost me je naredila velikega.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Povečal si moje korake pod menoj, tako, da moja stopala niso zdrsnila.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Zasledoval sem svoje sovražnike in jih uničil in se nisem ponovno obrnil, dokler jih nisem použil.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Použil sem jih in jih ranil, da niso mogli vstati. Da, padli so pod mojimi stopali.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Kajti opasal si me z močjo za boj. Tiste, ki se vzdigujejo zoper mene, si podjarmil pod menoj.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Dal si mi tudi vratove mojih sovražnikov, da lahko uničim tiste, ki me sovražijo.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Pogledali so, toda nikogar ni bilo, da reši; celó h Gospodu, toda ni jim odgovoril.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Potem sem jih zdrobil v zemeljski prah, pohodil sem jih kakor ulično blato in jih raztresel naokoli.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Osvobodil si me tudi pred prepiri mojega ljudstva, ohranil si me, da bi bil poglavar poganom. Ljudstvo, ki ga nisem poznal, mi bo služilo.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Tujci se mi bodo podredili; takoj ko slišijo, mi bodo poslušni.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Tujci bodo bledeli in prestrašeni bodo iz svojih zaprtih krajev.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Gospod živi in blagoslovljena bodi moja skala in povišan bodi Bog skale rešitve moje duše.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
To je Bog, ki me maščuje in ki ljudstvo prinaša podme
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
in ki me pelje naprej pred mojimi sovražniki. Prav tako si me dvignil na visoko, nad tiste, ki so vstali zoper mene. Osvobodil si me pred nasilnežem.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Zato se ti bom zahvaljeval, oh Gospod, med pogani in prepeval bom hvalnice tvojemu imenu.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
On je stolp rešitve duš za svojega kralja in izkazuje usmiljenje svojemu maziljencu Davidu in njegovemu semenu na vékomaj.«
