2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Dhavhidhi akaimbira Jehovha mashoko orwiyo urwu paakarwirwa naJehovha kubva muruoko rwavavengi vake vose nomuruoko rwaSauro.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Akati: “Jehovha ndiye dombo rangu, nhare yangu uye mununuri wangu;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Mwari wangu ndiye dombo rangu, ndinovanda maari, nhoo yangu, norunyanga rworuponeso rwangu. Ndiye nhare yangu, utiziro hwangu nomuponesi wangu, munondiponesa pavanhu vanoita nechisimba.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Ndinodana kuna Jehovha, iye anofanira kurumbidzwa, uye ndinoponeswa kubva kuvavengi vangu.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
“Mafungu orufu akandikomba; mvura zhinji yokuparadza yakandifukidza.
Mabote eguva akandimonera; misungo yorufu yakandivinga. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Mukutambudzika kwangu ndakadana kuna Jehovha; ndakadanidzira kuna Mwari wangu. Akanzwa inzwi rangu ari mutemberi yake; kuchema kwangu kwakasvika munzeve dzake.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
“Nyika yakadedera uye ikazungunuka, nheyo dzokudenga dzakadengenyeka; dzakadedera nokuti akanga atsamwa.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Utsi hwakakwira kubva mumhino dzake; moto unoparadza wakabuda mumuromo make, mazimbe anopisa akapfutamo.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Akakamura matenga akaburuka pasi; makore erima akanga ari pasi petsoka dzake.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Akatasva makerubhi akabhururuka; akabhururuka mudenga denga pamapapiro emhepo.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Akaita kuti rima rimupoteredze setende, iwo makore matema emvura yokudenga.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Kubva pakupenya kwokuvapo kwake mabhananʼana emheni akapenya.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Jehovha akatinhira ari kudenga; inzwi reWokumusoro-soro rakanzwikazve.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Akapfura miseve akaparadzira vavengi, mabhananʼana emheni akavaparadza.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Mipata yegungwa yakaiswa pachena uye nheyo dzenyika dzakabudiswa pachena nokutuka kwaJehovha, nokufema kwomweya wemhino dzake.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
“Akatambanudza ruoko ari kudenga akandibata; akandibudisa kubva pamvura yakadzika.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Akandinunura kubva pamuvengi wangu ane simba, kubva kuvavengi, vakanga vachindikurira pasimba.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Vakandivinga muzuva renjodzi yangu, asi Jehovha akanga ari mutsigiri wangu.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Akandibudisira kunzvimbo yakafarikana; akandinunura nokuti akanga achindifarira.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
“Jehovha akandiitira zviri maererano nokururama kwangu; maererano nokuchena kwamaoko angu, akandipa mubayiro.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Nokuti ndakachengeta nzira dzaJehovha; handina kuita chakaipa ndichitsauka kubva kuna Mwari wangu.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Mirayiro yake yose iri pamberi pangu; handina kutsauka kubva pamitemo yake.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Ndakanga ndisina chandinopomerwa pamberi pake, uye ndakazvichengeta kuti ndirege kutadza.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Jehovha akandipa mubayiro maererano nokururama kwangu, maererano nokuchema kwangu pamberi pake.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
“Kune vakatendeka munoratidza kutendeka kwenyu, kune vasina chavanopomerwa munoratidza kusapomerwa kwenyu,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
kune vakachena munozviratidza makachena, asi kune vasakarurama munozviratidza nehasha.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Munoponesa vanozvininipisa, asi meso enyu ari pamusoro pavanozvikudza kuti muvaderedze.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Imi muri mwenje wangu, Jehovha; Jehovha anoshandura rima rangu kuti rive chiedza.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Norubatsiro rwenyu ndinogona kuenda kundorwa neboka ravarwi; naMwari wangu ndinogona kukwira rusvingo.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
“Kana ari Mwari, nzira yake yakarurama kwazvo; shoko raJehovha harina charingapomerwa. Ndiye nhoo yavose vanovanda maari.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Nokuti ndianiko Mwari kunze kwaJehovha? Uye ndianiko Dombo kunze kwaMwari wedu?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
NdiMwari anondishongedza nesimba uye anoruramisa nzira yangu.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Anoita tsoka dzangu kuti dzive setsoka dzenondo; anoita kuti ndigone kumira pakakwirira.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Anodzidzisa maoko angu kurwa; maoko angu anowembura uta hwendarira.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Munondipa nhoo yenyu yokukunda, munokotamira pasi kuti mundikurise.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Munotambanudza nzira pasi pangu, kuitira kuti zvitsitsinho zvangu zvirege kutsauka.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
“Ndakatevera vavengi vangu ndikavaparadza; handina kudzoka kusvikira vaparadzwa.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Ndakavaparadza zvachose, uye havana kugona kumuka; vakawira pasi petsoka dzangu.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Makandishongedza nesimba rokurwa; makaita kuti vadzivisi vangu vakotame patsoka dzangu.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Makaita kuti vavengi vangu vatize pakurwa, uye ndakaparadza vavengi vangu.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Vakachemera kubatsirwa, asi hakuna munhu akavaponesa, kunyange kuna Jehovha, asi haana kupindura.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Ndakavapwanya vakatsetseka seguruva renyika; ndakavatswa uye ndikavatsika sedope riri munzira dzomumusha.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
“Makandinunura kubva pakurwisa kwavanhu vangu; makandichengetedza somutungamiri wendudzi. Vanhu vandakanga ndisingazivi vava pasi pangu.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Uye vatorwa vanouya kwandiri vachidedera, pavanongondinzwa vanonditeerera.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Vose vanoora mwoyo; vanouya vachidedera kubva panhare dzavo.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
“Jehovha mupenyu! Dombo rangu ngarirumbidzwe! Ngaakudzwe Mwari, iye Dombo, Muponesi wangu!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Ndiye Mwari anonditsivira, anoisa ndudzi pasi pangu,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
anondisunungura kubva kuvavengi vangu. Imi makandikudza pamusoro pavavengi vangu; kubva kuvanhu vanoita nechisimba, makandinunura.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Naizvozvo ndichakurumbidzai, imi Jehovha, pakati pendudzi; ndicharumbidza zita renyu nenziyo.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
“Iye anopa mambo wake kukunda kukuru; anoratidza unyoro hwake kumuzodziwa wake, kuna Dhavhidhi nezvizvarwa zvake nokusingaperi.”
