2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
David kvad denne sang for Herren den dag da Herren hadde utfridd ham av alle hans fienders hånd og av Sauls hånd.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Og han sa: Herren er min klippe og min festning og min redder,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
min klippefaste Gud, som jeg setter min lit til, mitt skjold og min frelses horn, min borg og min tilflukt, min frelser; fra vold frelser du mig.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Jeg påkaller den Høilovede, Herren, og blir frelst fra mine fiender.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Dødens bølger omspente mig, fordervelsens strømmer forferdet mig.
Dødsrikets rep omgav mig, dødens snarer overfalt mig. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
I min trengsel påkalte jeg Herren, og jeg ropte til min Gud; han hørte fra sitt tempel min røst, og mitt skrik kom for hans ører.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Da rystet og bevet jorden, himmelens grunnvoller skalv, og de rystet; for hans vrede var optendt.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Det steg røk op av hans nese, og fortærende ild fra hans munn; glør brente ut av ham.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Og han bøide himmelen og steg ned, og det var mørke under hans føtter.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Og han fór på kjeruber og fløi, og han lot sig se på vindens vinger.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Og han gjorde mørke til skjul rundt omkring sig, vannmasser, tykke skyer.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Frem av glansen foran ham brente gloende kull.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Herren tordnet fra himmelen, den Høieste lot sin røst høre.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Og han utsendte piler og spredte dem omkring - lyn og forvirret dem.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Da kom havets strømmer til syne; jordens grunnvoller blev avdekket ved Herrens trusel, for hans neses åndepust.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Han rakte sin hånd ut fra det høie, han grep mig; han drog mig op av store vann.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Han fridde mig ut fra min sterke fiende, fra mine avindsmenn; for de var mig for mektige.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
De overfalt mig på min motgangs dag; men Herren blev min støtte.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Og han førte mig ut i fritt rum; han frelste mig, for han hadde behag i mig.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, han betalte mig efter mine henders renhet.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For jeg tok vare på Herrens veier og vek ikke i ondskap fra min Gud;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
for alle hans lover hadde jeg for øie, og fra hans bud vek jeg ikke,
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
og jeg var ulastelig for ham og voktet mig vel for min synd.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Og Herren gjengjeldte mig efter min rettferdighet, efter min renhet for hans øine.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Mot den fromme viser du dig from, mot den rettvise stridsmann viser du dig rettvis,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
mot den rene viser du dig ren, mot den forvendte viser du dig vrang.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Elendige folk frelser du, men dine øine er mot de overmodige; dem fornedrer du.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
For du er mitt lys, Herre, og Herren opklarer mitt mørke.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
For ved dig stormer jeg løs på fiendeskarer, ved min Gud springer jeg over murer.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Gud, hans vei er fullkommen; Herrens ord er rent, han er et skjold for alle dem som setter sin lit til ham.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
For hvem er Gud foruten Herren, og hvem er en klippe foruten vår Gud?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Gud, han er mitt sterke vern og leder den ulastelige på hans vei.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Han gir ham føtter likesom hindene og stiller mig på mine høider.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Han oplærer mine hender til krig, så mine armer spenner kobberbuen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Og du gir mig din frelse til skjold, og din mildhet gjør mig stor.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Du gjør rummet vidt for mine skritt under mig, og mine ankler vakler ikke.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Jeg vil forfølge mine fiender og ødelegge dem, og jeg vender ikke tilbake før jeg har gjort ende på dem.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Jeg gjør ende på dem og knuser dem, så de ikke kan reise sig; de faller under mine føtter.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Og du omgjorder mig med kraft til krig, du bøier mine motstandere under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Og mine fiender lar du vende mig ryggen, mine avindsmenn utrydder jeg.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
De ser sig om, men der er ingen frelser - efter Herren, men han svarer dem ikke.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Og jeg knuser dem som jordens støv; jeg sønderknuser dem, tramper dem ned som søle på gatene.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Og du redder mig fra mitt folks kamper, du bevarer mig til å være hode for hedninger; folkeferd som jeg ikke kjenner, tjener mig.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Fremmede kryper for mig; bare de hører om mig, blir de mig lydige.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Fremmede visner bort og går bevende ut av sine borger.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Herren lever, og priset er min klippe, og ophøiet er min frelses klippefaste Gud,
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
den Gud som gir mig hevn og legger folkeferd under mig,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
og som fører mig ut fra mine fiender; over mine motstandere ophøier du mig, fra voldsmannen redder du mig.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Derfor vil jeg prise dig, Herre, blandt hedningene og lovsynge ditt navn.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Han gjør frelsen stor for sin konge, og han gjør miskunnhet mot sin salvede, mot David og mot hans ætt til evig tid.
