2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Awo Dawudi n’ayimbira Mukama ebigambo eby’oluyimba luno, Mukama bwe yamulokola mu mukono gw’abalabe be ne mu mukono gwa Sawulo.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
N’ayogera nti, “Mukama lwe lwazi lwange, era ekigo kyange era omulokozi wange;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Katonda wange lwe lwazi lwange, omwo mwe neekweka, ye ngabo yange era amaanyi ge bwe bulokozi bwange. Kye kiddukiro kyange, mwe nneekweka era ye mulokozi wange; ggwe ondokola eri abantu ababi.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Nkaabira Mukama asaanidde okutenderezebwa, n’andokola eri abalabe bange.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
“Amayengo ag’okufa ganzingiza; embuyaga ez’okusaanawo zansaanikira.
Ebisiba eby’amagombe byanneetooloola; n’emitego gy’okufa ne ginjolekera. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Mu nnaku yange nakoowoola Mukama; nakoowoola Katonda wange. Yawulira eddoboozi lyange ng’ali mu yeekaalu ye; n’okukaaba kwange kwamutuukako.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
“Ensi n’ekankana n’ejjugumira, emisingi gy’eggulu ne ginyeenyezebwa, ne gikankanyizibwa kubanga yali asunguwadde.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Omukka ne gunyooka okuva mu nnyindo ze, n’omuliro ne guva mu kamwa ke, n’amanda agaaliko omuliro ne gava mu ye.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Yayabuluza eggulu n’akka wansi; ebire ebikutte nga biri wansi w’ebigere bye.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Ne yeebagala kerubi n’abuuka, n’aseeyeeyeza ku biwaawaatiro by’empewo.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Yafuula ekizikiza ekyamwetooloolanga okuba enkuufiira, n’ebire ebikutte okuba ekitaba ky’amazzi.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Okumasamasa okwali mu maaso ge kwayakisa amanda ag’omuliro.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Mukama yabwatuka ng’asinziira mu ggulu; Ali Waggulu Ennyo n’ayogera mu ddoboozi lye.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Yalasa obusaale n’asaasaanya abalabe n’okumyansa okw’eggulu, n’abawangula.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Ebiwonvu eby’omu nnyanja ne bibikkulwa n’emisingi gy’ensi ne gyeruka olw’okunenya kwa Mukama n’olw’okubwatuka kw’omukka ogw’omu nnyindo ze.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
“Yasinzira waggulu n’antwala n’ansika mu mazzi amangi.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Yamponya abalabe bange ab’amaanyi abankyawa, abo abaali bansinza amaanyi.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Bannumba mu nnaku yange naye Mukama n’ampanirira.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Yandeeta mu kifo ekigazi; yandokola kubanga yansanyukira.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
“Mukama yampa empeera yange ng’obutuukirivu bwange bwe bwali; n’ansasula ng’obulongoofu bwe ngalo zange bwe buli.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Ntambulidde mu kkubo lya Mukama, era sivanga ku Katonda wange okukola ebitali bya butuukirivu.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Amateeka ge gonna gaali mu maaso gange, era ssaava ku biragiro bye.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Sizzanga na musango mu maaso ge, era neekuumye eri obutali butuukirivu.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Mukama kyavudde ansasula ng’obutuukirivu bwange bwe buli, era ng’obulongoofu bwange bwe buli mu maaso ge.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
“Eri abeesigwa weeraga okuba omwesigwa; n’eri abatalina musango ne weeraga obutaba na musango;
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
eri omulongoofu weeraga okuba omulongoofu n’eri omukujjukujju ne weeraga okuba omukujjukujju okumusinga.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Olokola abantu abawombeefu, naye amaaso go ganoonya ab’amalala n’obakkakkanya.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Oli ttaala yange, Ayi Mukama era Mukama wange yammulisiza mu nzikiza yange.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Ku lulwe mpangula eggye, era ku lwa Katonda wange mbuuka bbugwe.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Ekkubo lya Katonda golokofu, n’ekigambo kye kituukirira; era ngabo eri abo bonna abaddukira gy’ali.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Kubanga ani Katonda wabula Mukama, era ani lwazi okuggyako Katonda waffe?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Katonda kye kiddukiro kyange, era alongoosa ekkubo lyange.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ebigere byange abifuula okuba ng’eby’ennangaazi, era ampanirira mu bifo ebya waggulu.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Anteekateeka okulwana entalo, era n’ansobozesa okulasa obusaale obw’ebikomo.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Ompadde engabo ey’obulokozi bwo, ne weefeebya ne wessa wansi olyoke onfuule ow’ekitiibwa.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ogaziyizza ekkubo mwe mpita, n’obukongovvule bwange tebukoonagana.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
“Nagoba abalabe bange ne mbazikiriza, so saakyuka kudda mabega okutuusa lwe baamalibwawo.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Na babetentera ddala ne batayinza kuyimuka, era bali wansi w’ebigere byange.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Wampa amaanyi okulwana entalo, n’oteeka abo abanjigganya wansi wange.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Waleetera abalabe bange okunziruka, ne nsanyaawo abo abankyawa.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Baalindirira okuyambibwa naye ne wataba n’omu ababeera, ne bakaabira Mukama, naye n’atabaanukula.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Nabasekulasekula ne bafuuka ng’enfuufu ey’oku nsi, ne mbabetenta, ne mbalinnyirira ne bafuuka ng’ebitosi eby’omu nguudo.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
“Ondokodde mu nnumbagana ez’abantu bange, n’onfuula omukulu w’amawanga; abantu be saamanya be bampeereza.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Bannaggwanga bajja gye ndi nga beegayirira, bwe bawulira eddoboozi lyange ne baŋŋondera.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Bonna baggwaamu omwoyo, ne bajja nga bakankana okuva gye beekwese.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
“Mukama mulamu! Olwazi lwange yeebazibwe. Agulumizibwe Katonda wange, olwazi lwange, era obulokozi bwange.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Oyo ye Katonda ampalanira eggwanga, era ateeka amawanga wansi wange;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
anziggya mu balabe bange. Wangulumiza okusinga abalabe bange, n’ondokola okuva mu basajja abakambwe.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Kyenaava nkutenderezanga, Ayi Mukama Katonda, mu mawanga gonna, era nnaayimbanga nga ntendereza erinnya lyo.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Kabaka we amuwadde obuwanguzi obw’amaanyi, era alaze okwagala okutayogerekeka eri oyo gwe yafukako amafuta, eri Dawudi n’ezzadde lye emirembe gyonna.”
