2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Daud mengatakan perkataan nyanyian ini kepada TUHAN pada waktu TUHAN telah melepaskan dia dari cengkeraman semua musuhnya dan dari cengkeraman Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Ia berkata: "Ya, TUHAN, bukit batuku, kubu pertahananku dan penyelamatku,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Allahku, gunung batuku, tempat aku berlindung, perisaiku, tanduk keselamatanku, kota bentengku, tempat pelarianku, juruselamatku; Engkau menyelamatkan aku dari kekerasan.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Terpujilah TUHAN, seruku; maka akupun selamat dari pada musuhku.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Sesungguhnya gelora-gelora maut telah mengelilingi aku, banjir-banjir jahanam telah menimpa aku,
tali-tali dunia orang mati telah membelit aku, perangkap-perangkap maut terpasang di depanku. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Ketika aku dalam kesesakan, aku berseru kepada TUHAN, kepada Allahku aku berseru. Dan Ia mendengar suaraku dari bait-Nya, teriakku minta tolong masuk ke telinga-Nya.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Lalu bergoyang dan bergoncanglah bumi, dasar-dasar langit gemetar dan bergoyang, oleh karena bernyala-nyala murka-Nya.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Asap membubung dari hidung-Nya, api menjilat keluar dari mulut-Nya, bara menyala keluar dari pada-Nya.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Ia menekukkan langit, lalu turun, kekelaman ada di bawah kaki-Nya.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Ia mengendarai kerub, lalu terbang, dan tampak di atas sayap angin.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Dan Ia membuat kegelapan di sekeliling-Nya menjadi pondok-Nya: air hujan yang gelap, awan yang tebal.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Karena sinar kilat di hadapan-Nya bara api menjadi menyala.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
TUHAN mengguntur dari langit, Yang Mahatinggi memperdengarkan suara-Nya.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Dilepaskan-Nya panah-panah, sehingga diserakkan-Nya mereka, yakni kilat-kilat, sehingga dikacaukan-Nya mereka.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Lalu kelihatanlah dasar-dasar laut, alas-alas dunia tersingkap karena hardikan TUHAN karena hembusan nafas dari hidung-Nya.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Ia menjangkau dari tempat tinggi, mengambil aku, menarik aku dari banjir.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ia melepaskan aku dari musuhku yang gagah, dari pada orang-orang yang membenci aku, karena mereka terlalu kuat bagiku.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Mereka menghadang aku pada hari sialku, tetapi TUHAN adalah sandaran bagiku;
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Ia membawa aku keluar ke tempat lapang, Ia menyelamatkan aku, karena Ia berkenan kepadaku.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
TUHAN memperlakukan aku sesuai dengan kebenaranku; Ia membalas kepadaku sesuai dengan kesucian tanganku,
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
sebab aku tetap mengikuti jalan TUHAN dan tidak menjauhkan diri dari Allahku sebagai orang fasik.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Sebab segala hukum-Nya kuperhatikan, dan dari ketetapan-Nya aku tidak menyimpang;
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
aku berlaku tidak bercela kepada-Nya dan menjaga diri terhadap kesalahan.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Karena itu TUHAN membalas kepadaku sesuai dengan kebenaranku, sesuai dengan kesucianku di depan mata-Nya.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Terhadap orang yang setia Engkau berlaku setia, terhadap orang yang tidak bercela Engkau berlaku tidak bercela,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
terhadap orang yang suci Engkau berlaku suci, tetapi terhadap orang yang bengkok Engkau berlaku belat-belit.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Bangsa yang tertindas Engkau selamatkan, tetapi mata-Mu melawan orang-orang yang tinggi hati, supaya mereka Kaurendahkan.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Karena Engkaulah pelitaku, ya TUHAN, dan TUHAN menyinari kegelapanku.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Karena dengan Engkau aku berani menghadapi gerombolan, dengan Allahku aku berani melompati tembok.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Adapun Allah, jalan-Nya sempurna; sabda TUHAN itu murni; Dia menjadi perisai bagi semua orang yang berlindung pada-Nya.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Sebab siapakah Allah selain dari TUHAN, dan siapakah gunung batu selain dari Allah kita?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Allah, Dialah yang menjadi tempat pengungsianku yang kuat dan membuat jalanku rata;
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
yang membuat kakiku seperti kaki rusa dan membuat aku berdiri di bukit;
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
yang mengajar tanganku berperang, sehingga lenganku dapat melengkungkan busur tembaga.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Juga Kauberikan kepadaku perisai keselamatan-Mu, dan kebaikan-Mu telah membuat aku besar.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Kauberikan tempat lapang untuk langkahku, dan mata kakiku tidak goyah.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Aku mengejar musuhku sampai mereka kupunahkan, dan tidak berbalik sebelum mereka kuhabiskan;
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
aku menghabiskan dan meremukkan mereka, sehingga mereka tidak bangkit lagi, dan mereka rebah di bawah kakiku.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Engkau telah mengikat pinggangku dengan keperkasaan untuk berperang, Engkau tundukkan ke bawah kuasaku orang yang bangkit melawan aku.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Kaubuat musuhku lari dari padaku, orang-orang yang membenci aku, mereka kubinasakan.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Mereka berteriak minta tolong, tetapi tidak ada yang menyelamatkan, mereka berteriak kepada TUHAN, tetapi Ia tidak menjawab mereka.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Aku menggiling mereka halus-halus seperti debu tanah, aku menumbuk mereka dan menginjak-injak mereka seperti lumpur di jalan.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Dan Engkau meluputkan aku dari perbantahan bangsaku; Engkau memelihara aku sebagai kepala atas bangsa-bangsa; bangsa yang tidak kukenal menjadi hambaku;
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
orang-orang asing tunduk menjilat kepadaku, baru saja telinga mereka mendengar, mereka taat kepadaku.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Orang-orang asing pucat layu dan keluar dari kota kubunya dengan gemetar.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
TUHAN hidup! Terpujilah gunung batuku, dan ditinggikanlah kiranya Allah gunung batu keselamatanku,
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Allah, yang telah mengadakan pembalasan bagiku, yang telah membawa bangsa-bangsa ke bawah kuasaku,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
dan yang telah membebaskan aku dari pada musuhku. Dan Engkau telah meninggikan aku mengatasi mereka yang bangkit melawan aku; Engkau telah melepaskan aku dari para penindas.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Sebab itu aku mau menyanyikan syukur bagi-Mu, ya TUHAN, di antara bangsa-bangsa, dan aku mau menyanyikan mazmur bagi nama-Mu.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Ia mengaruniakan keselamatan yang besar kepada raja yang diangkat-Nya, dan menunjukkan kasih setia kepada orang yang diurapi-Nya, kepada Daud dan anak cucunya untuk selamanya."
