2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Dawuda ya rera wannan waƙa ga Ubangiji, sa’ad da Ubangiji ya cece shi daga hannun dukan abokan gābansa, da kuma daga hannun Shawulu.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Ya ce, “Ubangiji shi ne dutsena, kagarata da kuma mai cetona;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Allahna shi ne dutsena. A gare shi nake samun kāriya shi ne garkuwata da kuma ƙahon cetona. Shi ne mafakata, maɓuyata, da mai cetona. Daga mutane masu fitina, ka cece ni.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
“Na kira ga Ubangiji, wanda ya cancanci yabo, na kuwa tsira daga abokan gābana.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Raƙumar ruwan mutuwa sun kewaye ni; raƙumar ruwan hallaka suna cin ƙarfina.
Igiyoyin mutuwa sun nannaɗe ni; tarkuna kuma suka auka mini. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
“A cikin wahalata na yi kira ga Ubangiji; na yi kira ga Allahna. Daga cikin haikalinsa ya saurare muryata; kukata ta zo kunnensa.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Ƙasa ta yi rawa ta kuma girgiza, harsashan sararin sama sun jijjigu; suka yi makyarkyata saboda yana fushi.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Hayaƙi ya taso daga kafaffen hancinsa; harshen wuta mai cinyewa daga bakinsa, garwashi mai ƙuna daga bakinsa.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Ya buɗe sararin sama, ya sauko ƙasa, girgije mai duhu suna ƙarƙashin ƙafafunsa.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Ya hau kerubobi, ya tashi sama; ya yi firiya a fikafikan iska.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Ya mai da duhu abin rufuwarsa gizagizai masu kauri cike da ruwa suka kewaye shi.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Daga cikin hasken gabansa garwashi wuta mai ci ya yi walƙiya.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Ubangiji ya yi tsawa daga sararin sama; aka ji muryar Mafi Ɗaukaka.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Ya harbe kibiyoyi, ya wartsar da abokan gāba, da walƙiya kuma ya sa suka gudu.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Aka bayyana kwarin teku, tushen duniya suka tonu. A tsawatawar Ubangiji, da numfashinsa mai ƙarfi daga hancinsa.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
“Daga sama ya miƙo hannu ya ɗauke ni, ya tsamo ni daga zurfafa ruwaye.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ya kuɓutar da ni daga hannun abokin gāba mai iko, daga maƙiyina da suka fi ƙarfina.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Suka auka mini cikin ranar masifata, amma Ubangiji ya kiyaye ni.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Ya fito da ni, ya kai ni wuri mafi fāɗi; ya kuɓutar da ni gama yana jin daɗina.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
“Ubangiji ya sāka mini bisa ga adalcina; bisa ga tsabtar hannuwana ya sāka mini.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Gama na kiyaye hanyoyin Ubangiji; ban yi wani mugun abu da zai juyar da ni daga Allahna ba.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Dukan dokokinsa suna a gabana; ban ƙi ko ɗaya daga umarnansa ba.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Ba ni da laifi a gabansa na kiyaye kaina daga yin zunubi.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Ubangiji ya sāka mini bisa ga adalcina bisa ga tsarkina a gabansa.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
“Ga masu aminci, kakan nuna kanka mai aminci, ga marasa laifi, kakan nuna kanka marar laifi,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
ga masu tsarki, kakan nuna musu tsarki. Amma ga masu karkataccen hali, kakan nuna kanka mai wayo.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Kakan ceci mai tawali’u, amma idanunka suna a kan masu girman kai don ka ƙasƙantar da su.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Ya Ubangiji kai ne fitilata; Ubangiji ya mai da duhuna haske.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Da taimakonka zan iya auka wa rundunar sojoji; tare da Allahna zan iya hawan katanga.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
“Ga Allah dai, hanyarsa cikakkiya ce; maganar Ubangiji babu kuskure. Shi garkuwa ce ga waɗanda suka nemi mafaka a gare shi.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Gama wane ne Allah, in ba Ubangiji ba? Wane ne dutse kuma in ba Allahnmu ba?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Allah ne ya ba ni ƙarfi, ya kuma mai da hanyata cikakkiya.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ya sa ƙafafuna kamar ƙafafun barewa; ya sa na iya tsayawa a kan duwatsu.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Ya hori hannuwana don yaƙi, hannuwana za su iya tanƙware bakan tagulla.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Ka ba ni garkuwar nasararka; ka sauko don ka sa in sami girma.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ka fadada hanya a ƙarƙashina domin kada idon ƙafana yă juya.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
“Na fafari abokan gābana, na murƙushe su; ban kuwa juya ba sai da na hallaka su.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Na hallaka su ƙaƙaf, ba kuwa za su ƙara tashi ba, sun fāɗi a ƙarƙashin sawuna.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Ka ba ni ƙarfi don yaƙi; ka sa maƙiyina suka rusuna a ƙafafuna.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Ka sa abokan gābana suka juya a guje, na kuwa hallaka maƙiyina.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Suka nemi taimako, amma babu wanda zai cece su, suka yi kira ga Ubangiji, amma ba a amsa musu ba.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Na murƙushe su, suka yi laushi kamar ƙura; na daka na kuma tattake su kamar caɓi a kan tituna.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
“Ka kuɓutar da ni daga harin mutanena; ka kiyaye ni kamar shugaban al’ummai. Mutanen da ban sansu ba za su kasance a ƙarƙashina,
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
baƙi kuma su na zuwa don su yi mini fadanci; da zarar sun ji ni, sukan yi mini biyayya.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Zukatansu ta karaya; suka fito da rawan jiki daga kagararsu.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
“Ubangiji yana a raye! Yabo ta tabbata ga Dutsena! Ɗaukaka ga Allah, Dutse, Mai Cetona!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Shi ne Allahn da yake rama mini, wanda ya sa al’ummai a ƙarƙashina,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
wanda ya kuɓutar da ni daga maƙiyina. Ka ɗaukaka ni bisa maƙiyina; ka kiyaye ni daga hannun mugayen mutane.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Saboda haka, zan yabe ka, ya Ubangiji cikin dukan al’ummai; Zan rera waƙoƙin yabo ga sunanka.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
“Ya ba wa sarkinsa kyakkyawan nasara; ya nuna madawwamiyar ƙauna ga shafaffensa, ga Dawuda da zuriyarsa har abada.”
