2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
David te pale pawòl a chan sila yoa SENYÈ a nan jou ke SENYÈ a te delivre li soti nan men a tout lènmi li yo ak nan men a Saül.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Li te di: “SENYÈ a se wòch mwen, fòterès mwen ak liberatè mwen;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Bondye mwen an, wòch mwen an, nan sila mwen twouve pwotèj la; boukliye e kòn delivrans mwen, sitadèl mwen ak refij mwen. Se konsa mwen va sove devan ledmi mwen yo.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Mwen rele a SENYÈ a, ki merite lwanj. Se konsa mwen sove de lènmi mwen yo.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Paske volas lanmò te antoure mwen; gran flèv destriksyon yo te monte sou mwen nèt.
Kòd a sejou lanmò te antoure mwen; pèlen lanmò yo te menase m. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Nan gran twoub mwen, mwen te rele SENYÈ a. Wi, mwen te rele a Bondye mwen an. Soti nan tanp Li an, Li te tande vwa m. Kri sekou mwen te anndan zòrèy Li.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Latè te tranble e souke. Fondasyon syèl la t ap tranble. Yo te sombre, akoz Li te fache.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Lafimen te monte sòti nan nen L. Dife soti nan bouch Li a te devore. Chabon te fèt pa li.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Anplis, Li te rale bese syèl yo e te desann. Yon tenèb byen pwès te anba pye L yo.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Li te monte sou yon cheriben, Li te vole. Li te parèt sou zèl a van an.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Li te fè tenèb la yon tant Ki antoure Li, yon vwa dlo, nwaj pwès syèl yo
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
soti nan gran klète devan L, Bout chabon dife yo vin limen.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
SENYÈ a te eklate depi nan syèl la, e vwa Pli Wo a te reponn.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Li te lanse flèch pou te gaye yo. Loray! E yo te sove ale.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Kanal lanmè yo te vin parèt. Fondasyon mond lan te dekouvri nèt, pa repwoch SENYÈ a, ak fòs vann a ki soti nan ne l.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Li te voye soti anwo, Li te pran m. Li te rale mwen sòti nan pil dlo yo.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Li te delivre mwen devan lènmi m byen fò, Soti nan sila ki te rayi mwen yo. Paske yo te twò fò pou mwen.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Yo te kanpe parèt devan m nan jou gran doulè a, Men SENYÈ a te soutyen mwen.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Anplis, Li te mennen m nan yon kote byen laj. Li te fè m chape, paske Li te kontan anpil avè m.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
SENYÈ a te rekonpanse mwen selon ladwati mwen. Selon men pwòp mwen, Li te fè m twouve rekonpans.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Paske mwen te kenbe chemen SENYÈ a. Mwen pa t aji avèk mechanste kont Bondye mwen an.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Paske tout òdonans Li yo te devan m. Règleman Li yo, mwen pa t janm kite.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Anplis, mwen te san fot devan L. Mwen te rete lib de inikite mwen.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Pou sa, SENYÈ a te rekonpanse m. Selon ladwati mwen, Selon jan mwen pwòp devan zye Li.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Avèk sila de bon kè yo, Ou montre bon kè Ou. Avèk sila ki san fot yo, Ou parèt san fot.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Avèk sila ki san tach yo, Ou montre jan Ou san tach, Epi avèk sila ki kwochi, Ou vin parèt avèk entèlijans.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Ou fè sekou a sila ki aflije yo, men zye Ou rete sou sila ki ògeye yo, pou Ou fè yo bese.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Paske se ou ki lanp mwen, O SENYÈ. Konsa, SENYÈ a vin klere tout tenèb mwen.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Paske avèk Ou, Mwen kapab kouri sou yon ekip sòlda.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Pou Bondye, chemen pa li a san fot. Pawòl SENYÈ a fin fè prèv. Li pwoteje tout sila yo ki kache nan Li.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Paske se kilès Bondye ye, Sof ke SENYÈ a? Epi kilès ki se yon woche, Sof ke Bondye pa nou an?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Bondye se sitadèl fòs mwen. Li fè chemen m san fot.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Li fè pye m tankou pye a sèf, ki fè m chita nan plas ki wo.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Li enstwi men m yo pou batay la, Pou bra mwen kab koube banza fèt an Bwonz.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Ou te osi ban mwen Boukliye Sali Ou a, e se soutyen Ou ki fè m pwisan.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ou elaji pla pye mwen anba m, e pye m pa janm chape.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Mwen te kouri dèyè lènmi mwen yo, e mwen te detwi yo. Mwen pa t vire fè bak jiskaske mwen te fin manje nèt.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Epi mwen te devore yo, mwen te kraze yo, Jiskaske yo pa t janm leve. Konsa, yo te tonbe anba pye mwen.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Paske Ou te kouvri senti m ak fòs pou batay la. Ou te soumèt anba m sila ki te leve kont mwen yo.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Ou te osi fè lènmi m yo vire do ban mwen, Epi mwen te detwi sila ki te rayi mwen yo.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Yo te gade, men nanpwen moun ki te pou te sove yo; menm anvè SENYÈ a, men Li pa t reponn yo.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Alò mwen te fè poud ak yo tankou pousyè tè a. Mwen te kraze e te foule yo Tankou kras labou lari.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Ou te osi delivre mwen sòti nan rebelyon ak zen pèp mwen an. Ou te kenbe m kòm chèf sou nasyon yo,
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Etranje yo abese devan m. Depi yo tande, yo obeyi.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Etranje yo pèdi fòs. Yo sòti tranblan nan kote kache yo.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
SENYÈ a vivan! Beni, se wòch mwen an! Egzalte, se Bondye, wòch sali mwen an.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Menm Bondye ki egzekite vanjans pou mwen an, Li ki rale fè desann lòt pèp yo anba m nan,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Ki osi fè m sòti devan lènmi mwen yo. Wi, Ou menm fè m leve anwo sila Ki vin leve kont mwen yo. Ou ban m sekou devan moun ki vyolan yo.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Pou sa, mwen va ba Ou remèsiman, O SENYÈ, pami nasyon yo. Mwen va chante lwanj a non Ou.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Li se yon gran sitadèl delivrans pou wa Li a, ki montre lanmou dous a onksyone pa Li a, Menm a David avèk desandan pa li yo, jis pou tout tan.”
