< 2 Samuelsboken 22 >

1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Après cela David prononça à l'Eternel les paroles de ce cantique, le jour que l'Eternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis, et surtout de la main de Saül.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Il dit donc: L'Eternel est ma roche, et ma forteresse, et mon libérateur.
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Dieu est mon rocher, je me retirerai vers lui; il est mon bouclier et la corne de mon salut; il est ma haute retraite et mon refuge; mon Sauveur, tu me garantis de la violence.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Je crierai à l'Eternel, lequel on doit louer, et je serai délivré de mes ennemis.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Car les angoisses de la mort m'avaient environné; les torrents des méchants m'avaient troublé;
6 dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
Les cordeaux du sépulcre m'avaient entouré; les filets de la mort m'avaient surpris. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Quand j'ai été dans l'adversité j'ai crié à l'Eternel; j'ai, [dis-je], crié à mon Dieu, et il a entendu ma voix de son palais, et mon cri est parvenu à ses oreilles.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Alors la terre fut ébranlée et trembla, les fondements des cieux croulèrent et furent ébranlés, parce qu'il était irrité.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Une fumée montait de ses narines, et de sa bouche sortait un feu dévorant; les charbons de feu en étaient embrasés.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Il baissa donc les cieux, et descendit, ayant [une] obscurité sous ses pieds.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Et il était monté sur un Chérubin, et volait; et il parut sur les ailes du vent.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Et il mit tout autour de soi les ténèbres pour tabernacle; [savoir], les eaux amoncelées qui sont les nuées de l'air.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Des charbons de feu étaient embrasés de la splendeur qui était au devant de lui.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
L'Eternel tonna des cieux, et le Souverain fit retentir sa voix.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Il tira ses flèches, et écarta [mes ennemis]; il [fit briller] l'éclair; et les mit en déroute.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Alors le fond de la mer parut, [et] les fondements de la terre habitable furent découverts par l'Eternel qui les tançait, [et] par le souffle du vent de ses narines.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il étendit [la main] d'en haut, [et] m'enleva, [et] me tira des grosses eaux.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Il me délivra de mon ennemi puissant, [et] de ceux qui me haïssaient, car ils étaient plus forts que moi.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ils m'avaient devancé au jour de ma calamité; mais l'Eternel fut mon appui.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Il m'a mis au large, il m'a délivré, parce qu'il a pris son plaisir en moi.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
L'Eternel m'a rendu selon ma justice; il m'a rendu selon la pureté de mes mains.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Parce que j'ai tenu le chemin de l'Eternel, et que je ne me suis point détourné de mon Dieu.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Car j'ai eu devant moi tous ses droits, et je ne me suis point détourné de ses ordonnances.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Et j'ai été intègre envers lui, et je me suis donné garde de mon iniquité.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
L'Eternel donc m'a rendu selon ma justice, [et] selon ma pureté, qui a été devant ses yeux.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Envers celui qui use de gratuité, tu uses de gratuité; et envers l'homme intègre tu te montres intègre.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Envers celui qui est pur tu te montres pur; mais envers le pervers tu agis selon sa perversité.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Car tu sauves le peuple affligé, et tu [jettes] tes yeux sur les hautains, et les humilies.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Tu es même ma lampe, ô Eternel! et l'Eternel fera reluire mes ténèbres.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Et par ton moyen je me jetterai sur [toute] une troupe, [et] par le moyen de mon Dieu je franchirai la muraille.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
La voie du [Dieu] Fort est parfaite, la parole de l'Eternel [est] affinée; c'est un bouclier à tous ceux qui se retirent vers lui.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Car qui est [Dieu] Fort, sinon l'Eternel? et qui [est] Rocher, sinon notre Dieu?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Le [Dieu] Fort, qui est ma force, est la vraie force, et il a aplani ma voie, [qui était une voie] d'intégrité.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Il a rendu mes pieds égaux à ceux des biches, et m'a fait tenir debout sur mes lieux élevés.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
C'est lui qui dresse mes mains au combat, de sorte qu'un arc d'airain a été rompu avec mes bras.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Tu m'as aussi donné le bouclier de ton salut, et ta bonté m'a fait devenir plus grand.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Tu as élargi le chemin sous mes pas, et mes talons n'ont point glissé.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
J'ai poursuivi mes ennemis, et je les ai exterminés; et je ne m'en suis point retourné jusqu'à ce que je les aie consumés.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Je les ai consumés, je les ai transpercés, et ils ne se sont point relevés; mais ils sont tombés sous mes pieds.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Car tu m'as revêtu de force pour le combat; tu as fait plier sous moi ceux qui s'élevaient contre moi.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Tu as fait aussi que mes ennemis, et ceux qui me haïssaient ont tourné le dos devant moi, et je les ai détruits.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Ils regardaient çà et là, mais il n'y avait point de libérateur; [ils criaient] à l'Eternel, mais il ne leur a point répondu.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Et je les ai brisés menu comme la poussière de la terre; je les ai écrasés, [et] je les ai foulés comme la boue des rues.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Et tu m'as délivré des dissensions des peuples, tu m'as gardé pour être le chef des nations. Le peuple que je ne connaissais point m'a été assujetti.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Les étrangers m'ont menti; ayant ouï parler de moi, ils se sont rendus obéissants.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Les étrangers se sont écoulés et ils ont tremblé de peur dans leurs retraites cachées.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
L'Eternel est vivant, et mon rocher est béni; c'est pourquoi Dieu, le rocher de mon salut, soit exalté.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Le [Dieu] Fort est celui qui me donne les moyens de me venger, et qui m'assujettit les peuples.
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
C'est lui aussi qui me retire d'entre mes ennemis. Tu m'enlèves d'entre ceux qui s'élèvent contre moi; tu me délivres de l'homme outrageux.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
C'est pourquoi, ô Eternel! je te célébrerai parmi les nations, et je chanterai des psaumes à ton Nom.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
C'est lui qui est la tour des délivrances de son Roi, et qui use de gratuité envers David son Oint, et envers sa postérité à jamais.

< 2 Samuelsboken 22 >