2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
David adressa à l’Éternel les paroles de ce cantique, lorsque l’Éternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Il dit: L’Éternel est mon rocher, ma forteresse, mon libérateur.
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Dieu est mon rocher, où je trouve un abri, Mon bouclier et la force qui me sauve, Ma haute retraite et mon refuge. O mon Sauveur! Tu me garantis de la violence.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Je m’écrie: Loué soit l’Éternel! Et je suis délivré de mes ennemis.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Car les flots de la mort m’avaient environné, Les torrents de la destruction m’avaient épouvanté;
Les liens du sépulcre m’avaient entouré, Les filets de la mort m’avaient surpris. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Dans ma détresse, j’ai invoqué l’Éternel, J’ai invoqué mon Dieu; De son palais, il a entendu ma voix, Et mon cri est parvenu à ses oreilles.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
La terre fut ébranlée et trembla, Les fondements des cieux frémirent, Et ils furent ébranlés, parce qu’il était irrité.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Il s’élevait de la fumée dans ses narines, Et un feu dévorant sortait de sa bouche: Il en jaillissait des charbons embrasés.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Il abaissa les cieux, et il descendit: Il y avait une épaisse nuée sous ses pieds.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Il était monté sur un chérubin, et il volait, Il paraissait sur les ailes du vent.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Il faisait des ténèbres une tente autour de lui, Il était enveloppé d’amas d’eaux et de sombres nuages.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
De la splendeur qui le précédait S’élançaient des charbons de feu.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
L’Éternel tonna des cieux, Le Très-Haut fit retentir sa voix;
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Il lança des flèches et dispersa mes ennemis, La foudre, et les mit en déroute.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Le lit de la mer apparut, Les fondements du monde furent découverts, Par la menace de l’Éternel, Par le bruit du souffle de ses narines.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il étendit sa main d’en haut, il me saisit, Il me retira des grandes eaux;
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Il me délivra de mon adversaire puissant, De mes ennemis qui étaient plus forts que moi.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ils m’avaient surpris au jour de ma détresse, Mais l’Éternel fut mon appui.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Il m’a mis au large, Il m’a sauvé, parce qu’il m’aime.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
L’Éternel m’a traité selon ma droiture, Il m’a rendu selon la pureté de mes mains;
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Car j’ai observé les voies de l’Éternel, Et je n’ai point été coupable envers mon Dieu.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Toutes ses ordonnances ont été devant moi, Et je ne me suis point écarté de ses lois.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
J’ai été sans reproche envers lui, Et je me suis tenu en garde contre mon iniquité.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Aussi l’Éternel m’a rendu selon ma droiture, Selon ma pureté devant ses yeux.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Avec celui qui est bon tu te montres bon, Avec l’homme droit tu agis selon la droiture,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Avec celui qui est pur tu te montres pur, Et avec le pervers tu agis selon sa perversité.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Tu sauves le peuple qui s’humilie, Et de ton regard, tu abaisses les orgueilleux.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Oui, tu es ma lumière, ô Éternel! L’Éternel éclaire mes ténèbres.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Avec toi je me précipite sur une troupe en armes, Avec mon Dieu je franchis une muraille.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Les voies de Dieu sont parfaites, La parole de l’Éternel est éprouvée; Il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Car qui est Dieu, si ce n’est l’Éternel? Et qui est un rocher, si ce n’est notre Dieu?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
C’est Dieu qui est ma puissante forteresse, Et qui me conduit dans la voie droite.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Il rend mes pieds semblables à ceux des biches, Et il me place sur mes lieux élevés.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Il exerce mes mains au combat, Et mes bras tendent l’arc d’airain.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Tu me donnes le bouclier de ton salut, Et je deviens grand par ta bonté.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Tu élargis le chemin sous mes pas, Et mes pieds ne chancellent point.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je poursuis mes ennemis, et je les détruis; Je ne reviens pas avant de les avoir anéantis.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Je les anéantis, je les brise, et ils ne se relèvent plus; Ils tombent sous mes pieds.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Tu me ceins de force pour le combat, Tu fais plier sous moi mes adversaires.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Tu fais tourner le dos à mes ennemis devant moi, Et j’extermine ceux qui me haïssent.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Ils regardent autour d’eux, et personne pour les sauver! Ils crient à l’Éternel, et il ne leur répond pas!
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Je les broie comme la poussière de la terre, Je les écrase, je les foule, comme la boue des rues.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Tu me délivres des dissensions de mon peuple; Tu me conserves pour chef des nations; Un peuple que je ne connaissais pas m’est asservi.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Les fils de l’étranger me flattent, Ils m’obéissent au premier ordre.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Les fils de l’étranger sont en défaillance, Ils tremblent hors de leurs forteresses.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Vive l’Éternel, et béni soit mon rocher! Que Dieu, le rocher de mon salut, soit exalté,
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Le Dieu qui est mon vengeur, Qui m’assujettit les peuples,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Et qui me fait échapper à mes ennemis! Tu m’élèves au-dessus de mes adversaires, Tu me délivres de l’homme violent.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
C’est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Éternel! Et je chanterai à la gloire de ton nom.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Il accorde de grandes délivrances à son roi, Et il fait miséricorde à son oint, A David, et à sa postérité, pour toujours.
