2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
David prononça en l’honneur de l’Eternel les paroles de ce cantique, lorsque l’Eternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Il dit: Seigneur, tu es mon rocher et ma forteresse, un libérateur pour moi;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Mon Dieu tutélaire en qui je m’abrite, mon bouclier et mon puissant sauveur, mon rempart et mon refuge; mon protecteur, qui m’assistes contre la violence!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Gloire m’écrié-je à l’Eternel, qui me délivre de mes ennemis!
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Déjà m’enveloppaient les flots mortels; les torrents de la perdition me faisaient frémir;
J’Étais enlacé dans les réseaux de la tombe, surpris dans les filets de la mort. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Dans ma détresse j’invoque le Seigneur, je fais appel à mon Dieu, et de son sanctuaire il entend ma voix, mon cri est monté à ses oreilles.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Soudain la terre oscille et tremble, les fondements du ciel sont ébranlés, secoués par la colère de Dieu.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Des vapeurs s’exhalent, signe de son courroux; de sa bouche sort un feu dévorant, jaillissent de brûlantes étincelles.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Il incline les cieux et descend; sous ses pieds, une brume épaisse.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Porté sur les chérubins, il vole, il apparaît sur les ailes du vent.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Il déploie autour de lui les ténèbres comme une tente, des eaux agglomérées, d’opaques nuages.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Le seul reflet de sa face allume des flammes ardentes.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Il tonne du haut des cieux, l’Eternel! Le Dieu suprême fait entendre sa voix.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Il lance ses flèches, ils se dispersent; l’éclair, il les frappe de stupeur.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Le lit de l’océan s’est découvert, les fondements de la terre ont été mis à nu, à la voix impérieuse de l’Eternel, au souffle du vent de sa colère.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il étend d’en haut sa main, me saisit, me retire du sein des grandes eaux;
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Il me délivre de mon puissant ennemi, de mes adversaires trop forts pour moi.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ils étaient à l’affût de mes malheurs; mais l’Eternel a été mon appui.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Il m’a mis au large, m’a sauvé parce qu’il m’aime.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Le Seigneur me traite selon ma droiture, il récompense la pureté de mes mains.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
C’Est que je suis fidèle aux voies du Seigneur, jamais je n’ai trahi mon Dieu.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Toutes ses lois me sont présentes; ses statuts, je ne m’en écarte point.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Attaché à lui sans réserve, je me suis tenu en garde contre mes fautes.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Oui, le Seigneur m’a rémunéré selon ma droiture, selon ma pureté, dont ses yeux sont témoins.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Tu te montres aimant pour qui t’aime, loyal envers l’homme loyal,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Sincère avec les cœurs purs, mais artificieux avec les pervers!
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Tu viens en aide à un peuple humilié, et sous ton regard tu fais ployer les superbes.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Oui, tu es mon flambeau, Seigneur! L’Eternel illumine mes ténèbres.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Soutenu par toi, j’attaque un bataillon; grâce à mon Dieu, j’escalade un rempart.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Dieu puissant! Parfaite est sa voie; la parole du Seigneur est infaillible, il est le bouclier de quiconque espère en lui.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Qui est Dieu, hormis l’Eternel? Qui un rocher tutélaire, si ce n’est notre Dieu?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Ce Dieu est mon rempart invincible; il dégage complètement ma carrière.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Il rend mes pieds agiles comme ceux des biches, et m’installe sur mes hauteurs.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Il instruit mes mains aux combats, mes bras à manier l’arc d’airain.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Tu me prêtes le bouclier de ton secours, ta bienveillance fait ma supériorité.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Tu donnes de l’aisance à mes pas, et empêches mes talons de chanceler.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je poursuis mes ennemis, je les extermine; point de relâche que je ne les aie détruits.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Je les détruis, je les abats, ils ne se relèveront plus; ils gisent désormais à mes pieds!
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
C’Est toi qui m’as armé de vaillance pour la guerre, qui fais plier sous moi mes agresseurs;
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Mes ennemis, tu les fais fuir devant moi, et mes adversaires, pour que j’en fasse justice.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Ils s’adressent, à bout de ressources, à l’Eternel… point de réponse!
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Je les écrase comme la poussière de la terre; comme la fange des rues je les broie et pulvérise.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Tu me fais triompher des factions de mon peuple; tu me réserves pour commander à des nations, des peuplades inconnues deviennent mes tributaires,
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
les fils d’un sol étranger me rendent hommage; au seul bruit de mon nom, ils se soumettent à moi.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Les fils de l’étranger perdent courage, ils tremblent au fond de leurs retraites.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Vivant est le Seigneur, et béni mon Rocher! Glorifié, le Dieu puissant qui me protège!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
O Dieu, c’est toi qui me procures vengeance, qui fais tomber des peuples à mes pieds;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Qui m’arraches à mes ennemis, me fais triompher de mes agresseurs et échapper aux hommes de violence.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Je te rends donc grâce, Seigneur, à la face des peuples, et je chante ta gloire;
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Donjon du salut pour ton roi, bienfaiteur de ton oint David et de sa postérité à jamais!
