< 2 Samuelsboken 22 >

1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Et David adressa à l’Éternel les paroles de ce cantique, le jour où l’Éternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Et il dit: L’Éternel est mon rocher et mon lieu fort, et celui qui me délivre.
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Dieu est mon rocher, je me confierai en lui, mon bouclier et la corne de mon salut, ma haute retraite et mon refuge. Mon Sauveur, tu me sauveras de la violence!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Je crierai à l’Éternel, qui est digne d’être loué, et je serai sauvé de mes ennemis.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Car les vagues de la mort m’ont environné, les torrents de Bélial m’ont fait peur;
6 dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
Les cordeaux du shéol m’ont entouré, les filets de la mort m’ont surpris: (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Dans ma détresse, j’ai invoqué l’Éternel, et j’ai appelé mon Dieu, et, de son temple, il a entendu ma voix, et mon cri est [parvenu] à ses oreilles.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Alors la terre fut ébranlée et trembla; les fondements des cieux furent secoués et furent ébranlés, parce qu’il était irrité.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Une fumée montait de ses narines, et un feu sortant de sa bouche dévorait; des charbons en jaillissaient embrasés.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Et il abaissa les cieux, et descendit; et il y avait une obscurité profonde sous ses pieds.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Et il était monté sur un chérubin, et volait, et il parut sur les ailes du vent.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Et il mit autour de lui les ténèbres pour tente, des amas d’eaux, d’épaisses nuées de l’air.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
De la splendeur qui était devant lui jaillissaient, embrasés, des charbons de feu.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
L’Éternel tonna des cieux, et le Très-haut fit retentir sa voix.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Et il tira des flèches et dispersa [mes ennemis]; [il lança] l’éclair, et les mit en déroute.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Alors les lits de la mer parurent, les fondements du monde furent mis à découvert, quand l’Éternel les tançait par le souffle du vent de ses narines.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
D’en haut, il étendit [sa main], il me prit, il me tira des grandes eaux;
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Il me délivra de mon puissant ennemi, de ceux qui me haïssaient; car ils étaient plus forts que moi.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ils m’avaient surpris au jour de ma calamité, mais l’Éternel fut mon appui.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Et il me fit sortir au large, il me délivra, parce qu’il prenait son plaisir en moi.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
L’Éternel m’a récompensé selon ma justice, il m’a rendu selon la pureté de mes mains;
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Car j’ai gardé les voies de l’Éternel, et je ne me suis point méchamment détourné de mon Dieu;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Car toutes ses ordonnances ont été devant moi; et de ses statuts, je ne me suis pas écarté;
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
Et j’ai été parfait envers lui, et je me suis gardé de mon iniquité.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Et l’Éternel m’a rendu selon ma justice, selon ma pureté devant ses yeux.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Avec celui qui use de grâce, tu uses de grâce; avec l’homme parfait, tu te montres parfait;
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Avec celui qui est pur, tu te montres pur; et avec le pervers, tu es roide.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Et tu sauveras le peuple affligé, et tes yeux sont sur les hautains, [et] tu les abaisses.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Car toi, Éternel! tu es ma lampe; et l’Éternel fait resplendir mes ténèbres.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Car, par toi, je courrai au travers d’une troupe; par mon Dieu, je franchirai une muraille.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Quant à Dieu, sa voie est parfaite; la parole de l’Éternel est affinée; il est un bouclier à tous ceux qui se confient en lui.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Car qui est Dieu, hormis l’Éternel? et qui est un rocher, hormis notre Dieu?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Dieu est ma puissante forteresse, et il aplanit parfaitement ma voie.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Il rend mes pieds pareils à ceux des biches, et me fait tenir debout sur mes lieux élevés.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Il enseigne mes mains à combattre; et mes bras bandent un arc d’airain.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Et tu m’as donné le bouclier de ton salut, et ta débonnaireté m’a agrandi.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Tu as mis au large mes pas sous moi, et les chevilles de mes pieds n’ont pas chancelé.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
J’ai poursuivi mes ennemis, et je les ai détruits; et je ne m’en suis pas retourné que je ne les aie consumés.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Et je les ai consumés, je les ai transpercés, et ils ne se sont pas relevés, mais ils sont tombés sous mes pieds.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Et tu m’as ceint de force pour le combat; tu as courbé sous moi ceux qui s’élevaient contre moi.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Et tu as fait que mes ennemis m’ont tourné le dos; et ceux qui me haïssaient, je les ai détruits.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Ils regardaient, et il n’y avait point de sauveur; [ils regardaient] vers l’Éternel, et il ne leur a pas répondu.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Et je les ai brisés menu comme la poussière de la terre; comme la boue des rues, je les ai écrasés, je les ai foulés.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Et tu m’as délivré des débats de mon peuple; tu m’as gardé pour être le chef des nations; un peuple que je ne connaissais pas me servira.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Les fils de l’étranger se sont soumis à moi en dissimulant; dès qu’ils ont entendu de leur oreille, ils m’ont obéi.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Les fils de l’étranger ont dépéri, et ils sont sortis en tremblant de leurs lieux cachés.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
L’Éternel est vivant; et que mon Rocher soit béni! Et que Dieu, le rocher de mon salut, soit exalté,
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Le Dieu qui m’a donné des vengeances, et qui a amené les peuples sous moi,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Et qui m’a fait sortir du milieu de mes ennemis. Tu m’as élevé au-dessus de ceux qui s’élèvent contre moi, tu m’as délivré de l’homme violent.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
C’est pourquoi, Éternel! je te célébrerai parmi les nations, et je chanterai des cantiques à [la gloire de] ton nom.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
[C’est lui] qui a donné de grandes délivrances à son roi, et qui use de bonté envers son oint, envers David, et envers sa semence, à toujours.

< 2 Samuelsboken 22 >