2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
David adressa à Yahweh les paroles de ce cantique, au jour où Yahweh l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
Il dit: Yahweh est mon rocher, ma forteresse, mon libérateur,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Dieu est mon roc où je trouve un asile, mon bouclier, la corne de mon salut, ma haute retraite et mon refuge. Mon Sauveur, tu m’as sauvé de la violence.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
J’invoquai celui qui est digne de louange, Yahweh, et je fus délivré de mes ennemis.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Car les vagues de la mort m’environnaient, les torrents de Bélial m’épouvantaient.
Les liens du schéol m’enlaçaient, les filets de la mort étaient tombés devant moi. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Dans ma détresse, j’invoquai Yahweh, et je criai vers mon Dieu; de son temple il entendit ma voix, et mon cri parvint à ses oreilles.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
La terre fut ébranlée et trembla, les fondements du ciel s’agitèrent; ils furent ébranlés, parce qu’il était courroucé;
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
une fumée montait de ses narines, et un feu dévorant sortait de sa bouche; il en jaillissait des charbons embrasés.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
Il abaissa les cieux, et descendit; une sombre nuée était sous ses pieds.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Il monta sur un Chérubin, et il volait, il apparut sur les ailes du vent.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Il s’entoura des ténèbres comme d’une tente, d’amas d’eaux et de sombres nuages.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
De l’éclat qui le précédait jaillissaient des charbons de feu.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Yahweh tonna des cieux, le Très-Haut fit retentir sa voix.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Il lança des flèches et les dispersa, la foudre, et il les confondit.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Alors le lit de la mer apparut, les fondements de la terre furent mis à nu; à la menace de Yahweh, au souffle du vent de ses narines.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il étendit sa main d’en haut et me saisit, il me retira des grandes eaux;
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
il me délivra de mon ennemi puissant, de ceux qui me haïssaient, alors qu’ils étaient plus forts que moi.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Ils m’avaient surpris au jour de mon malheur, mais Yahweh fut mon appui.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Il m’a mis au large, il m’a sauvé, parce qu’il s’est complu en moi.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Yahweh m’a récompensé selon ma justice, il m’a rendu selon la pureté de mes mains.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Car j’ai gardé les voies de Yahweh, et je n’ai pas péché, pour m’éloigner de mon Dieu.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Tous ses jugements étaient devant moi, et je ne m’écartais pas de ses lois.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
J’étais sans reproche envers lui, et je me tenais en garde contre mon iniquité.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Yahweh m’a rendu selon ma justice, selon ma pureté devant ses yeux.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Avec celui qui est bon, tu te montres bon, avec l’homme droit, tu te montres droit;
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
avec celui qui est pur, tu te montres pur, et avec le fourbe, tu agis perfidement.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
Tu sauves le peuple humilié, et de ton regard tu abaisses les orgueilleux.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Car tu es ma lumière, ô Yahweh; Yahweh éclaire mes ténèbres.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Avec toi je me précipite sur les bataillons armés. Avec mon Dieu je franchis les murailles.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Dieu!... Ses voies sont parfaites, la parole de Yahweh est éprouvée; il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Car qui est Dieu, si ce n’est Yahweh, et qui est un rocher, si ce n’est notre Dieu?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Dieu est ma forte citadelle, il conduit l’homme intègre dans sa voie,
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Il rend mes pieds semblables à ceux des biches, et il me fait tenir debout sur mes hauteurs.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Il forme mes mains au combat, et mes bras tendent l’arc d’airain.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Tu m’as donné le bouclier de ton salut, et ta douleur me fait grandir.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Tu élargis mon pas au-dessous de moi, et mes pieds ne chancellent point.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je poursuis mes ennemis et je les détruis; je ne reviens pas sans les avoir anéantis.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Je les anéantis, je les brise, ils ne se relèvent pas; ils tombent sous mes pieds.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Tu me ceins de force pour le combat, tu fais plier sous moi mes adversaires.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Mes ennemis, tu leur fais tourner le dos devant moi, comme à ceux qui me haïssent, pour que je les extermine.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Ils regardent, et personne qui les sauve! Ils crient vers Yahweh, et il ne leur répond pas!
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Je les broie comme la poussière de la terre; comme la boue des rues, je les écrase, je les foule.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Tu me délivres des révoltes de mon peuple; tu me conserves pour chef des nations; un peuple que je ne connaissais pas m’est asservi.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Les fils de l’étranger me flattent, dès qu’ils ont entendu, ils m’obéissent.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Les fils de l’étranger sont défaillants, ils sortent tremblants de leurs forteresses.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Vive Yahweh et béni soit mon rocher! Dieu, mon rocher de refuge, qu’il soit exalté!
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
Dieu, qui m’accorde des vengeances, qui fait descendre les peuples sous mes pieds,
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
qui me fait échapper à mes ennemis; toi qui m’élèves au-dessus de mes adversaires, qui me délivres de l’homme de violence.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
C’est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Yahweh, et je chanterai à la gloire de ton nom.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Il accorde de glorieuses délivrances à son roi, il fait miséricorde à son oint, à David et à sa postérité pour toujours.
