2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
Forsothe Dauid spak to the Lord the wordis of this song, in the dai in which the Lord delyuerede hym fro the hond of alle hise enemyes, and fro the hond of Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
And Dauid seide, The Lord is my stoon, and my strengthe, and my sauyour;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
my God, my stronge, I schal hope in to hym; my scheeld, and the horn of myn helthe, `my reisere, and my refuyt; my sauyour, thou schalt delyuere me fro wickidnesse.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Y schal inwardly clepe the Lord worthi to be preisid; and Y schal be saaf fro myn enemyes.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
For the sorewis of deeth cumpasside me; the strondis of Belial maden me aferd.
The coordis of helle cumpassiden me; the snaris of deeth camen bifor me. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
In tribulacioun Y schal clepe, `that is, Y clepide thee, Lord, and Y schal crie to my God; and he herd fro his holi temple my vois, and my crye schal come to hise eeris.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
The erthe was mouyd, and tremblide; the foundementis of hillis weren smytun and schakun togidere, for the Lord was wrooth to hem.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Smoke stiede fro hise nosethirlis, and fier of his mouth schal deuoure; colis weren kyndlid of it.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
And he bowide heuenes, and cam doun; and myist vndur hise feet.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
And he stiede on cherubyn, and fliy; and he slood on the pennys of wynd.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
He puttide derknessis hidyng place in his cumpas, and riddlide watris fro the cloudis of heuenes;
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
for briytnesse in his siyt colis of fier weren kyndelid.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
The Lord schal thundur fro heuene; and hiy God schal yyue his vois.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
He sente hise arowis, and scateride hem; he sente leitis, and wastide hem.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
And the schedyngis out of the see apperiden, and the foundementis of the world weren schewid; fro the blamyng of the Lord, fro the brething of the spirit of his strong veniaunce.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He sente fro heuene, and took me; and drow me out of manye watris.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He delyuerede me fro my myytiest enemy, and fro hem that hatiden me; for thei weren strongere than Y.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Thei camen bifore me in the dai of my turmentyng; and the Lord was maad my stidfastnesse.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
And he ledde me out in to largenesse, and he delyuerede me; for Y pleside hym.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
The Lord schal yelde to me vp my riytfulnesse; and he schal yelde to me vp, `ethir aftir, the clennesse of myn hondis.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For Y kepte the weies of the Lord; and Y dide not wickidli fro my God.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
For alle hise domes weren in my siyt; and Y dide not awei fro me hise heestis.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
And Y schal be perfit with hym; and Y schal kepe me fro my wickidnesse.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
And the Lord schal restore to me vpe my riytfulnesse; and vp the clennesse of myn hondis in the siyt of hise iyen.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
With the hooli thou schalt be hooli, and with the stronge, `that is, to suffre aduersitees pacientli, thou schalt be perfit;
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
and with a chosun man `to blis thou schalt be chosun, and with a weiward man thou schalt be maad weiward, `that is, in yeldynge iustli peyne to hym vpe his weiwardnesse.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
And thou schalt make saaf a pore puple; and with thin iyen thou schalt make lowe hem that ben hiye.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
For thou, Lord, art my lanterne, and thou, Lord, schalt liytne my derknessis.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
For Y gird, `that is, maad redi to batel, schal renne in thee, `that is, in thi vertu; and in my God Y schal `scippe ouer the wal.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
`God his weie is `with out wem; the speche of the Lord is examynyd bi fier, `that is, is pure and clene as metal preuyd in the furneys; he is a scheeld of alle men hopynge in hym.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
For who is God, outakun the Lord; and who is strong, outakun oure God?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
God, that hath gird me with strengthe, and hath maad pleyn my perfit weie;
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
and he made euene my feet with hertis, and settide me on myn hiye thingis;
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
and he tauyte myn hondis to batel, and made myn armes as a brasun bouwe.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Thou hast youe to me the sheeld of thin heelthe; and my myldenesse multipliede me.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou schalt alarge my steppis vndur me; and myn heelis schulen not faile.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Y schal pursue myn enemyes, and Y schal al to-breke hem; and Y schal not turne ayen, til Y waste hem.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Y schal waste hem, and Y schal breke, that thei rise not; thei schulen falle vndur my feet.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Thou hast gird me with strengthe to batel; thou hast bowid vnder me hem that ayenstoden me.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Thou hast youe myn enemyes abac to me, men hatynge me; and Y schal distrie hem.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Thei schulen crye, `that is, to ydols ether to mennus help, and noon schal be that schal saue; `thei schulen crie to the Lord, and he schal not here hem.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Y schal do awei hem as the dust of erthe; Y schal `powne hem, and Y schal do awei as the clei of stretis.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou schalt saue me fro ayenseiyngis of my puple; thou schalt kepe me in to the heed of folkis; the puple, whom Y knowe not, schal serue me.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Alien sones schulen ayenstonde me; bi heryng of eere thei schulen obeie to me.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Alien sones fletiden awei; and thei schulen be drawun togidere in her angwischis.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
The Lord lyueth, and my God is blessid; and the stronge God of myn helthe schal be enhaunsid.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
God, that yyuest veniauncis to me; and hast cast doun puplis vndur me.
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Which ledist me out fro myn enemyes, and reisist me fro men ayenstondinge me; thou schalt deliuere me fro the wickid man.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Therfor, Lord, Y schal knowleche to thee in hethene men; and Y schal synge to thi name.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
And he magnyfieth the helthis of his kyng; and doith mercyes to his crist Dauid, and to his seed til in to withouten ende.
