2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
After Yahweh had rescued David from Saul and his other enemies, David sang a song to Yahweh.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
[This is what] he sang: Yahweh, you are like a [huge overhanging] rock [under which I can hide] [MET]; you are like my fortress, and you rescue me.
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Yahweh, you protect me; you are like a shield; you are the powerful one [MET] who saves me; you are like a place where I (find refuge/am safe). You save me from those who act violently toward me.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
I call out to you, Yahweh; you deserve to be praised, and you rescue me from my enemies.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
“almost died [PRS]; it was like [MET] a huge wave had crashed over me, and almost destroyed me like a flood.
I thought that I would die; it was as though death wrapped ropes around me; it was as though I was in a trap where I would surely die. [PRS, MET] (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
But when I was (very distressed/in great trouble), I called out to you, Yahweh; I cried out to you, my God. And from your temple you heard me; you listened when I called to you to help me.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
“Then [it was as though] the earth quaked and shook; [it was as though] the foundations that ([held up/supported]) the sky trembled, because you were angry.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
[It was as though] smoke poured out of your nostrils and burning coals and fire that burns everything came out of your mouth.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
You tore open the sky and came down; there was a thick dark [cloud] under your feet.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
You rode [through the sky] on a winged creature; the wind enabled you to travel [swiftly] [MET], like a bird.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
The darkness surrounded you, like a blanket; thick clouds that were full of water also surrounded you.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Out of the lightning in front of you fire from burning coals flamed.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
Then, Yahweh, you spoke like thunder from the sky; it was your voice, God, you who are greater than all other gods, that was heard.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
When you sent flashes of lightning, [it was as though] [MET] you shot your arrows and scattered your enemies.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Then the bottom of the ocean was uncovered; the foundations of the world could be seen when you rebuked [your enemies] with a snort from your nostrils.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
“Yahweh, you reached down from heaven and lifted me up; you pulled me up from the deep water.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
You rescued me from my strong enemies, from those who hated me; [I could not defeat them because] they were very strong.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They attacked me when I was experiencing troubles/difficulties, but Yahweh, you protected me.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
You brought me to a place where I was safe; you rescued me because you were pleased with me.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
“Yahweh, you rewarded me because I do what is right; you did good things for me because I (was innocent/had not done things that are wrong).
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Yahweh, I have obeyed your laws; I have not turned away from you, my God.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
All of your regulations were in my mind, and I did not turn away from [obeying] all your statutes.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
You know that I have not done anything that is evil; I have kept myself from doing things for which I should be punished.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
So you have rewarded me in return for my doing what is right, because [you know that] I (am innocent of doing/have not done) wrong things.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
“Yahweh, you are faithful/loyal to those who always trust in you; you always do what is good to those whose behavior is always good.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
You act sincerely toward those whose inner beings are pure, but you are hostile to those who are perverse/wicked.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
You rescue those who are humble, but you watch [MTY] those who are proud and humiliate them.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Yahweh, you are [like] [MET] a lamp that causes it to become light when I am in the dark.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
With your strength/help I can run through a line of enemy soldiers and I can climb over the wall [that surrounds their city].
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
“My God whom I worship, everything that you do is perfect; you always do what you promise that you will do. You are like a shield [MET] to all those who request you to protect them.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Yahweh, you are [RHQ] the only one who is God; only you are like a huge rock [MET] [under which we are protected/safe].
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
God, you [whom I worship] are a strong refuge for me; you keep me safe on the roads that I [walk on].
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
[When I walk] in the mountains, you enable me to walk safely, without stumbling [MET] like a deer runs.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
You teach me [how to fight] in a battle in order that I can shoot arrows well from a very strong bow.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
[It is as though] [MET] you have given me a shield by which you have saved/rescued me, and you have answered my prayers and caused me to become famous/great.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
You have not allowed [my enemies] to capture me [IDM], and I have not fallen down [during battles].
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
“pursued my enemies and defeated them; I did not stop [fighting them] until they were all killed.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
I struck them down; I stabbed them with my sword; they fell down at my feet and did not stand up again.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
You have given me strength for fighting battles and caused those who were attacking me to fall down, and I trampled on them.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
You caused my enemies to turn and run away from me; I destroyed those who hated me.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
They (looked for/wanted) someone to rescue them, but no one did. They cried out to you, Yahweh, [for help, ] but you did not answer them.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
I crushed them, and as a result they became like [SIM] tiny particles of dust. I trampled them, and they became like [SIM] mud in the streets.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
“You rescued me from those who tried to rebel [against me], and you appointed me to rule many nations; people whom I did not know previously are now (under my authority/my slaves).
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Foreigners humbly bowed down in front of me; as soon as they heard about me, they obeyed me.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
They became afraid, and they came to me, trembling, from the places where they were hiding.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
“Yahweh, you are alive! I praise you! You are like [MET] a [huge overhanging] rock under which I am safe/protected! You are the one who rescues me [MET]. Everyone should exalt/honor/praise you.
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
You enable me to conquer my enemies; you cause people of [other] nations to be (under my authority/my slaves).
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
You delivered me from my enemies; you caused me to be honored more than they were; you rescued me from men who [always] acted violently.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Because of all that, I exalt you among many people-groups and I sing to praise you.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
You enable me, whom you appointed to be king, to powerfully conquer [my enemies]; you faithfully love me, David, and you will love my descendants forever.
