2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
And David spoke unto the Lord the words of this song, and on the day that the Lord had delivered him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
And he said, Lord, my rock, my fortress, and my deliverer;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
God, my rock, in whom I trust; my shield, and the horn of my salvation, my high tower, and my refuge, my saviour! from violence dost thou save me!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Praised, I cried, be the Lord, and from my enemies was I saved.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
For the waves of death encompassed me, the floods of destruction made me afraid;
The bonds of hell encircled me, the snares of death seized on me: (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
[When] in my distress I called upon the Lord, and to my God I cried; and he heard from his temple my voice, and my complaint [entered] into his ears.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Then shook and trembled the earth; the foundations of the heavens were moved; and they shook, because he was wroth.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Smoke went up in his anger, and consuming fire out of his mouth, coals flamed forth from him.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
And he bent the heavens, and came down, and thick darkness was under his feet.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
And he rode upon a cherub, and flew along, and he was seen upon the wings of the wind.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
And he made darkness round about him into pavilions, heavy masses of waters, thick clouds of the skies.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
From the brightness before him flamed forth coals of fire.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
The Lord thundered from heaven, and the Most High uttered forth his voice.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
And he sent out arrows, and scattered them; lightning, and discomfited them.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
And then were seen the channels of the sea, there were laid open the foundations of the world; at the rebuke of the Lord, through the blast of the breath of his nostrils.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He stretched out from above [his hand], he took me; he drew me out from the mighty waters.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
He delivered me from my enemy, the strong, from those that hated me, when they were too mighty for me.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
They overcame me on the day of my calamity; but the Lord became my stay;
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
And he brought me forth into a large space: he delivered me, because he had delight in me.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
The Lord rewarded me according to my righteousness: according to the purity of my hands did he recompense me.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For I had kept the ways of the Lord, and had not wickedly departed from my God.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
For all his ordinances were before me, and from none of his statutes did I depart.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
I was also upright toward him, and I guarded myself against my iniquity.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Therefore did the Lord recompense me according to my righteousness, according to my purity before his eyes.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
With the kind thou wilt show thyself kind; with the upright mighty man thou wilt show thyself upright.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
With the pure thou wilt show thyself pure; and with the perverse thou wilt wage a contest.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
And the afflicted people thou wilt save; but thy eyes are upon the haughty, [that] thou mayest bring [them] down.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
For thou art my lamp, O Lord! and the Lord will enlighten my darkness.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
For [aided] by thee I run through a troop: [helped] by my God I leap over a wall.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
As for God—his way is perfect; the word of the Lord is tried; he is a shield to all that trust in him.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
For who is God, save the Lord? and who is a rock, save our God?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
God is my strength and power; and he rendereth free from obstruction my way.
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
He maketh my feet like those of the hinds, and upon my high places he causeth me to stand.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
He teaches my hands for the war, so that a brazen bow is bent by my arms.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
And thou gavest me the shield of thy salvation; and thy assistance hath made me great.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Thou enlargest my steps under me, so that my joints do not slip.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I pursue my enemies and destroy them; and I return not again until I have made an end of them.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
And I make an end of them, and I crush them, that they cannot rise; and they fall under my feet.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
For thou hast girded me with strength for the war; thou subduest my opponents under me.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
And my enemies thou causest to turn their back to me; those that hate me, —that I may destroy them.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
They look about, but there is none to help; unto the Lord—but he answereth them not.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
And I beat them small as the dust of the earth; as the mire of the street, I stamp them, I tread them down.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Thou hast also delivered me from the contests of my people: thou preservest me to be the head of nations, a people which I know not shall serve me.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
The children of the stranger shall utter flattery unto me; as soon as their ear heareth they shall be obedient unto me.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
The children of the stranger shall fade away, and come forth tottering out of their close places.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
The Lord liveth, and blessed be my Rock; and exalted be the God, the Rock of my salvation;
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
The God, that granteth me vengeance, and bringeth down nations under me;
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
And that bringeth me forth from my enemies: also above my opponents thou liftest me up, from the man of violence thou deliverest me.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Therefore will I give thanks unto thee, O Lord, among the nations, and unto thy name will I sing praises;
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
[To] the tower of salvation of his king, and who showeth kindness to his anointed, to David and to his seed forever.
