2 Samuelsboken 16

1 När David hade gått framåt ett litet stycke från bergstoppen, då mötte honom Siba, Mefibosets tjänare, med ett par lastade åsnor, som buro två hundra bröd, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinlägel.

David loe mae nui hoi angthla kue ahmuen ah caeh naah, khenah, Mephiboseth ih tamna Ziba mah anih to zing; laa hrang pongah phawh ih takaw kae cumvai hnetto, misurthaih kazaek cumvaito, thaiduet thaih kazaek cumvaito hoi misurtui pailang maeto a sinh.

2 Då sade konungen till Siba: "Vad vill du med detta?" Siba svarade: "Åsnorna skola vara för konungens husfolk till att rida på, brödet och fruktkakorna skola tjänarna hava att äta, och vinet skola de törstande hava att dricka i öknen."

Siangpahrang mah Ziba khaeah, Tih hanah hae hmuennawk hae na sin loe? tiah a dueng. Ziba mah, Laa hrangnawk loe siangpahrang imthung takoh kaminawk mah angthueng han ih, takaw hoi misurthaih kazaeknawk loe thendoengnawk mah caak han ih, misurtui loe angpho naah praezaek ah naek han ih kang sinh, tiah a naa.

3 Konungen sade: "Men var är din herres son?" Siba svarade konungen: "Han är kvar i Jerusalem; ty han tänkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'"

To naah siangpahrang mah, Na angraeng capa loe naa ah maw oh? tiah a naa. Ziba mah siangpahrang khaeah, Khenah, vaihniah Israel imthung takoh mah, kampa ukhaih prae na paek o let tih, tiah a poek pongah, Jerusalem ah oh, tiah a naa.

4 Då sade konungen till Siba: "Se, allt vad Mefiboset äger skall vara ditt." Siba svarade: "Jag faller ned för dig; låt mig finna nåd för dina ögon, min herre konung."

To naah siangpahrang mah Ziba khaeah, Mephiboseth ih hmuennawk boih loe nang ih hmuen ah oh boeh, tiah a naa. Ziba mah, Aw ka angraeng, siangpahrang, poek pahnaemhaih hoi na hmaa ah mikcuk naakrak ah ka oh han hmang, tiah a naa.

5 När sedan konung David hade kommit till Bahurim, då trädde därifrån ut en man som var besläktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han trädde fram och for ut i förbannelser.

David siangpahrang loe Bahurim vangpui ah caeh naah, Saul imthung takoh kami ah kaom, Gera capa Shimei loe angzoh moe, anih to padaeng.

6 Och han kastade stenar på David och på alla konung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgåvo denne, både till höger och till vänster.

Anih mah David hoi a tamnanawk boih, anih ih banqoi bantang bangah kaom, kaminawk hoi thacak misatuh kaminawk boih to thlung hoiah vah.

7 Och Simeis ord, när han förbannade honom, voro dessa: "Bort, bort, du blodsman, du ogärningsman!

Anih mah padaeng naah Shimei mah, Tacawt ah, tacawt ah; nang athii palong koeh kami, kami kasae!

8 HERREN låter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka över dig, du som har blivit konung i hans ställe; HERREN giver nu konungadömet åt din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du förtjänade, ty en blodsman är du."

Saul ih prae to na lomh moe, anih zuengah siangpahrang ah na oh; anih imthung takoh kaminawk na humhaih athii to Angraeng mah na lu nuiah kraksak let boeh; Angraeng mah na ukhaih prae to na capa Absalom ban ah paek boeh; nang loe athii palong koeh kami ah na oh pongah, na zaehaih na nuiah krak boeh, tiah a naa.

9 Då sade Abisai, Serujas son, till konungen: "Varför skall den döda hunden där få förbanna min herre konungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom."

To naah Zeruiah capa Abishai mah siangpahrang khaeah, Tipongah hae ui qok mah ka angraeng siangpahrang to padaeng loe? Ka caeh moe, a lu ka takroek han, tiah a naa.

10 Men konungen svarade: "Vad haven I med mig att göra, I Serujas söner? Om han förbannar, och om det är HERREN som har bjudit honom att förbanna David, vem törs då fråga: 'Varför gör du så?'

Toe siangpahrang mah, Nang Zeruiah capanawk, nangcae hoi kai asaenghaih timaw oh? Anih mah padaeng nasoe; Angraeng mah, David padaeng han thui pae nahaeloe, timaw thui thai tih. Tipongah hae tiah na oh loe? tiah a naa.

11 Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tjänare: "Min son, han som har utgått från mitt eget liv, står mig ju efter livet; med huru mycket mer skäl då denne benjaminit! Låten honom vara, må han förbanna; ty HERREN har befallt honom det.

David mah Abishai hoi a tamnanawk boih khaeah, Khenah, kaimah ih athii ngan thung hoi tacawt ka capa mah mataeng doeh ka hinghaih lak hanah pakrong boeh, hae ih Benjamin acaeng mah cae loe kawkrukmaw pakrong tih? Om o taak duem ah; Angraeng mah thuih pae boeh pongah, na padaeng nasoe.

12 Kanhända skall HERREN se till den orätt mig sker, så att HERREN åter giver mig lycka, till gengäld för den förbannelse som i dag uttalas över mig."

Angraeng mah patang ka khanghaih to hnu ueloe, vaihniah ang padaeng zuengah kahoih hmuen na paek let tih, tiah a naa.

13 Och David gick med sina män vägen fram, under det att Simei gick längs utmed berget, jämsides med honom, och for ut i förbannelser och kastade stenar och grus, där han gick jämsides med honom.

To pongah David hoi angmah ih kaminawk to caeh o poe; Shimei loe mae taeng ih kalah loklam bangah caeh, lamcaeh noeh noeh, anih to padaeng noeh noeh moe, maiphu hoiah anih to haeh.

14 När så konungen, med allt folket som följde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han där.

David hoi anih ih kaminawk boih loe angpho o boeh pongah, to ahmuen phak naah anghak o.

15 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels män, kommit till Jerusalem; han hade då också Ahitofel med sig.

To nathuem ah, Absalom hoi Israel kaminawk boih, Jerusalem ah angzoh o; Ahithophel doeh athum toeng.

16 När nu arkiten Husai, Davids vän, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: "Leve konungen! Leve konungen!"

To naah David ih ampui, Ark acaeng Hushai loe Absalom khaeah caeh moe, siangpahrang hinglung sawk nasoe, siangpahrang hinglung sawk nasoe, tiah a naa.

17 Absalom sade till Husai: "Är det så du visar din kärlek mot din vän? Varför har du icke följt med din vän?"

Absalom mah Hushai to lokdueng, Hae hae nampui khaeah amlunghaih amtuengsak ih lok maw? Tipongah nampui khaeah na caeh ai loe? tiah a naa.

18 Husai svarade Absalom: "Nej, den som HERREN och detta folk och alla Israels män hava utvalt, honom vill jag tillhöra, och hos honom vill jag stanna.

Hushai mah Absalom khaeah, To tih na ai ni; kai loe Angraeng mah maw, kaminawk boih hoi Israel kaminawk boih mah maw, qoih ih kami khaeah ka oh han; anih khaeah ni ka oh poe han.

19 Och dessutom, vilken bör jag tjäna? Bör jag icke tjäna inför hans son? Jo, såsom jag har tjänat inför din fader, så vill jag ock göra det inför dig."

Kai loe mi ih tok maw ka sak han? A capa ih tok to ka sah mak ai maw? Ampa ih tok ka sak pae baktih toengah, na tok doeh ka sak han, tiah a naa.

20 Och Absalom sade till Ahitofel: "Given nu ett råd om vad vi skola göra."

Absalom mah Ahithophel khaeah, Timaw a sak o han, tiah poekhaih na paek ah, tiah a naa.

21 Ahitofel sade till Absalom: "Gå in till din faders bihustrur, som han har lämnat kvar för att vakta huset. Då får hela Israel höra att du har gjort dig förhatlig för din fader, och så styrkes modet hos alla dem som hålla med dig.

Ahithophel mah, Siangpahrang im khetzawn hanah nampa mah caeh taak ih, a zulanawk to iip haih ah; hae tiah na sak nahaeloe Israel kaminawk boih mah nampa to panuet thok ah na sak boeh, tiah thaih o ueloe, na taengah kaom kaminawk boih thacak o tih, tiah a naa.

22 Därefter slog man upp ett tält åt Absalom ovanpå taket, och så gick Absalom in till sin faders bihustrur inför hela Israels ögon.

To pongah Absalom hanah imphu ah impoem tetta sak pae o moe, Israel kaminawk boih ih mikhnukah Absalom mah ampa ih zulanawk to iih haih.

23 Den tiden gällde nämligen ett råd som Ahitofel gav lika mycket som om man hade frågat Gud till råds; så mycket gällde vart råd av Ahitofel både för David och för Absalom.

To nathuem ah Ahithophel mah paek ih poekhaih loe, Sithaw khaeah dueng moe, hnuk ih lok baktiah oh; David hoi Absalom mah doeh anih mah paek ih poekhaih to Sithaw mah paek ih lok baktiah poek hoi.