2 Samuelsboken 13

1 Därefter tilldrog sig följande Davids son Absalom hade en skön syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade kärlek till henne.

And it was after thus and [belonged] to Absalom [the] son of David a sister a beautiful and name her [was] Tamar and he loved her Amnon [the] son of David.

2 Ja, Amnon kom för sin syster Tamars skull i en sådan vånda att han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke vara möjligt att göra henne något.

And it was distress to Amnon to make himself sick for sake of Tamar sister his for [was] a virgin she and it was difficult in [the] eyes of Amnon to do to her anything.

3 Men Amnon hade en vän, som hette Jonadab, en son till Davids broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.

And [belonged] to Amnon a friend and name his [was] Jonadab [the] son of Shimeah [the] brother of David and Jonadab [was] a man shrewd very.

4 Denne sade nu till honom: "Varför ser du var morgon så avtärd ut, du konungens son? Vill du icke säga mig det?" Amnon svarade honom: "Jag har fattat kärlek till min broder Absaloms syster Tamar."

And he said to him why? [are] you thus weak O son of the king in the morning in the morning ¿ not will you tell to me and he said to him Amnon Tamar [the] sister of Absalom brother my I [am] loving.

5 Jonadab sade till honom: "Lägg dig på din säng och gör dig sjuk. När då din fader kommer för att besöka dig, så säg till honom: 'Låt min syster Tamar komma och giva mig något att äta, men låt henne tillreda maten inför mina ögon; så att jag ser det och kan få den ur hennes hand att äta.'"

And he said to him Jonadab lie down on bed your and make yourself sick and he will come father your to see you and you will say to him let her come please Tamar sister my and let her cause to eat me food and she will make to eyes my the food so that that I may see and I will eat from hand her.

6 Då lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. När nu konungen kom för att besöka honom, sade Amnon till konungen: "Låt min syster Tamar komma hit och tillaga två kakor inför mina ögon, så att jag kan få dem ur hennes hand att äta."

And he lay down Amnon and he made himself sick and he came the king to see him and he said Amnon to the king let her come please Tamar sister my and let her make cakes to eyes my two cakes so I may eat from hand her.

7 Då sände David bud in i huset till Tamar och lät säga: "Gå till din broder Amnons hus och red till åt honom något att äta."

And he sent David to Tamar the house towards saying go please [the] house of Amnon brother your and make for him the food.

8 Tamar gick då åstad till sin broder Amnons hus, där denne låg till sängs. Och hon tog deg och knådade den och gjorde därav kakor inför hans ögon och gräddade kakorna.

And she went Tamar [the] house of Amnon brother her and he [was] lying down and she took the dough (and she kneaded [it] *Q(k)*) and she made cakes to eyes his and she cooked the cakes.

9 Därefter tog hon pannan och lade upp dem därur inför hans ögon; men han ville icke äta. Och Amnon sade: "Låt alla gå ut härifrån. Då gingo alla ut därifrån.

And she took the pan and she poured out before him and he refused to eat and he said Amnon send out every person from with me and they went out every person from with him.

10 Sedan sade Amnon till Tamar: "Bär maten hitin i kammaren, så att jag får den ur din hand att äta." Då tog Tamar kakorna som hon hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.

And he said Amnon to Tamar bring the food the chamber so I may eat from hand your and she took Tamar the cakes which she had made and she brought [them] to Amnon brother her the chamber towards.

11 Men när hon kom fram med dem till honom, för att han skulle äta, fattade han i henne och sade till henne: "Kom hit och ligg hos mig, min syster."

And she brought [them] to him to eat and he took hold on her and he said to her come lie with me O sister my.

12 Hon sade till honom: "Ack nej, min broder, kränk mig icke; ty sådant får icke ske i Israel. Gör icke en sådan galenskap.

And she said to him may [you] not O brother my may not you humble me for not it will be done thus in Israel may not you do the disgraceful folly this.

13 Vart skulle jag då taga vägen med min skam? Och du själv skulle ju sedan i Israel hållas för en dåre. Tala nu med konungen; han vägrar nog icke att giva mig åt dig."

And I where? will I bring reproach my and you you will be like one of the fools in Israel and now speak please to the king for not he will withhold me from you.

14 Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne övermäktig och kränkte henne och låg hos henne.

And not he was willing to listen to voice her and he was strong more than her and he humbled her and he lay with with her.

15 Men därefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja, den motvilja han fick mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: "Stå upp och gå din väg."

And he hated her Amnon hatred great very that [was] great the hatred which he hated her more than [the] love which he had loved her and he said to her Amnon get up go.

16 Då sade hon till honom: "Gör dig icke skyldig till ett så svårt brott som att driva bort mig; det vore värre än det andra som du har gjort med mig."

And she said to him may not [the] causes of the evil great this [be] more than [the] other which you have done with me to send away me and not he was willing to listen to her.

17 Men han ville icke höra på henne, utan ropade på den unge man som han hade till tjänare och sade: "Driven denna kvinna ut härifrån, och rigla du dörren efter henne."

And he summoned young man his [who] served him and he said send away please this [woman] from with me the outside towards and lock the door after her.

18 Och hon hade en fotsid livklädnad på sig; ty i sådana kåpor voro konungens döttrar klädda, så länge de voro jungfrur. När tjänaren nu hade fört ut Tamar och riglat dörren efter henne,

And [was] on her a long garment of palms and soles for thus they wore [the] daughters of the king the virgins robes and he made go out her servant his the outside and he locked the door after her.

19 tog hon aska och strödde på sitt huvud, och den fotsida livklädnaden som hon hade på sig rev hon sönder; och hon lade handen på sitt huvud och gick där ropande och klagande.

And she took Tamar ash[es] on head her and [the] long garment of the palms and soles which [was] on her she tore and she put hand her on head her and she went continuously and she cried out.

20 Då sade hennes broder Absalom till henne: "Har din broder Aminon varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han är ju din broder. Lägg denna sak icke så på sinnet." Så stannade då Tamar i sin broder Absaloms hus i svår sorg.

And he said to her Absalom brother her ¿ Amnon brother your has he been with you and now O sister my keep silent [is] brother your he may not you set heart your to the matter this and she dwelt Tamar a desolate [woman] [the] house of Absalom brother her.

21 Men när konung David fick höra allt detta, blev han mycket vred.

And the king David he heard all the things these and it burned to him exceedingly.

22 Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty Absalom hatade Amnon, därför att denne hade kränkt hans syster Tamar.

And not he spoke Absalom with Amnon from bad and unto good for he hated Absalom Amnon on [the] thing that he had humbled Tamar sister his.

23 Två år därefter hade Absalom fårklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbjöd då alla konungens söner.

And it was to two years days and they belonged shearers to Absalom at Baal Hazor which [is] near Ephraim and he invited Absalom all [the] sons of the king.

24 Absalom kom till konungen och sade: "Din tjänare skall nu hava fårklippning; jag beder att konungen ville jämte sina tjänare gå med din tjänare."

And he went Absalom to the king and he said here! please shearers [belong] to servant your let him go please the king and servants his with servant your.

25 Men konungen svarade Absalom "Nej, min son, vi må icke allasammans gå med, ty vi vilja icke vara dig till besvär." Och fastän han bad honom enträget, ville han icke gå, utan gav honom sin avskedshälsning.

And he said the king to Absalom may [we] not O son my may not please we go all of us and not we will be heavy on you and he urged him and not he was willing to go and he blessed him.

26 Då sade Absalom: "Om du icke vill, så låt dock min broder Amnon gå med oss." Konungen frågade honom: "Varför skall just han gå med dig?"

And he said Absalom and not let him go please with us Amnon brother my and he said to him the king why? will he go with you.

27 Men Absalom bad honom så enträget, att han lät Amnon och alla de övriga konungasönerna gå med honom.

And he urged him Absalom and he sent with him Amnon and all [the] sons of the king.

28 Och Absalom bjöd sina tjänare och sade: "Sen efter, när Amnons hjärta bliver glatt av vinet; och när jag då säger till eder: 'Huggen ned Amnon', så döden honom utan fruktan. Det är ju jag som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder såsom käcka män."

And he commanded Absalom servants his saying look please when is good [the] heart of Amnon with the wine and I will say to you strike down Amnon and you will kill him may not you be afraid ¿ In-deed I I have commanded you be strong and become sons of strength.

29 Och Absaloms tjänare gjorde med Amnon såsom Absalom hade bjudit. Då stodo alla konungens söner upp och satte sig var och en på sin mulåsna och flydde.

And they did [the] servants of Absalom to Amnon just as he had commanded Absalom and they arose - all [the] sons of the king and they mounted each on mule his and they fled.

30 Medan de ännu voro på väg, kom till David ett rykte om att Absalom hade huggit ned alla konungens söner, så att icke en enda av dem fanns kvar.

And it was they [were] on the way and the report it came to David saying he has struck down Absalom all [the] sons of the king and not he is left of them one.

31 Då stod konungen upp och rev sönder sina kläder och lade sig på marken, under det att alla hans tjänare stodo där med sönderrivna kläder.

And he arose the king and he tore garments his and he lay down [the] ground towards and all servants his [were] standing torn of garments.

32 Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda och sade: "Min herre må icke tänka att de hava dödat alla de unga männen, konungens söner, det är Amnon allena som är död. Ty Absaloms uppsyn har bådat olycka ända ifrån den dag då denne kränkte hans syster Tamar.

And he answered Jonadab - [the] son of Shimeah [the] brother of David and he said may not he say lord my all the young men [the] sons of the king they have killed for Amnon to only him he has died for on [the] mouth of Absalom it was determined from [the] day humbled he Tamar sister his.

33 Så må nu min herre konungen icke akta på detta som har blivit sagt, att alla konungens söner äro döda; nej, Amnon allena är död."

And therefore may not he set lord my the king to heart his a word saying all [the] sons of the king they have died that (except *Q(K)*) Amnon to only him he has died.

34 Emellertid flydde Absalom. -- När nu mannen som stod på vakt lyfte upp sina ögon, fick han se mycket folk komma från vägen bakom honom, vid sidan av berget.

And he fled Absalom and he lifted up the servant who kept watch (eyes his *Q(K)*) and he saw and there! a people numerous [was] coming from [the] road behind him (at the descent and he went the watchman and he told to the king and he said men I saw [were] going down from direction of Horonaim *X*) from [the] side of the mountain.

35 Då sade Jonadab till konungen: "Se, där komma konungens söner. Såsom din tjänare sade, så har det gått till."

And he said Jonadab to the king there! [the] sons of the king they have come according to [the] word of servant your so it has happened.

36 Just när han hade sagt detta, kommo konungens söner; och de brusto ut i gråt. Också konungen och alla hans tjänare gräto häftigt och bitterligen.

And it was - when finished he to speak and there! [the] sons of the king they came and they lifted up voice their and they wept and also the king and all servants his they wept a weeping a great very.

37 Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs son, konungen i Gesur. Och David sörjde hela tiden sin son.

And Absalom he fled and he went to Talmai [the] son of (Ammihud *Q(K)*) [the] king of Geshur and he mourned on son his all the days.

38 Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han där i tre år.

And Absalom he fled and he went Geshur and he was there three years.

39 Och konung David avstod ifrån att draga ut mot Absalom, ty han tröstade sig över att Amnon var död.

And it [fem] completed David the king to go out against Absalom for he was comforted on Amnon that he had died.