2 Kungaboken 6
1 Profetlärjungarna sade till Elisa: "Se, rummet där vi sitta inför dig är för trångt för oss."
Tahmaa ih caanawk mah Elisha khaeah, Khenah, nang hoi na ohhaih ahmuen loe kaicae han paroeai tamcaek.
2 Låt oss därför gå till Jordan och därifrån hämta var sin timmerstock, så att vi där kunna bygga oss ett annat hus att sitta i." Han svarade: "Gån åstad."
Jordan ah caeh o si loe, kami maeto boih mah thing maeto la si loe, to ah aicae ohhaih ahmuen sah o si, tiah a naa o. To pongah anih mah, Caeh o khae, tiah a naa.
3 Men en av dem sade: "Värdes själv gå med dina tjänaren." Han varade: "Ja, jag skall gå med."
Nihcae thung ih kami maeto mah, Na tamnanawk hoi nawnto nang zo mak ai maw? tiah a dueng. Elisha mah, Kang zoh han, tiah a naa.
4 Så gick han med dem. Och när de kommo till Jordan, begynte de hugga ned träd.
To pongah nihcae hoi nawnto a caeh. Jordan vapui to a phak o naah, nihcae mah thing to pakhruk o.
5 Men under det att en av dem höll på att fälla en stock, föll yxjärnet i vattnet. Då gav han upp ett rop och sade: "Ack, min herre, yxan var ju lånad."
Nihcae thung ih kami maeto mah thing pakhruk naah, sum hoi sak ih caka to tui thungah krak pae ving; anih mah, Aw ka angraeng, ka tlai ih caka loe krak ving boeh, tiah a hangh.
6 Gudsmannen frågade: "Var föll den i?" Och han visade honom stället. Då högg han av ett stycke trä och kastade det i där och fick så järnet att flyta upp.
Sithaw kami mah, Naa ah maw krak? tiah a naa. Anih mah krakhaih ahmuen to patuek pae, Elisha mah cung maeto boeng moe, takhawh tathuk; to naah caka loe tui nuiah angphoeng let.
7 Sedan sade han: "Tag nu upp det." Då räckte mannen ut sin hand och tog det.
To pongah anih mah, La ah, tiah a naa. To kami mah a ban hoi tapawh moe, angmah ih caka to lak let.
8 Och konungen i Aram låg i krig med Israel. Men när han rådförde sig med sina tjänare och sade: "På det och det stället vill jag lägra mig",
Syria siangpahrang mah Israel to tuk moe, To ih ahmuen, hae ahmuen ah ataihaih ka sak han, tiah a tamnanawk hoiah lokram o.
9 då sände gudsmannen bud till Israels konung och lät säga: "Tag dig till vara för att tåga fram vid det stället, ty araméerna ligga där."
Sithaw kami mah Israel siangpahrang khaeah kami patoeh moe, Syria kaminawk loe to ih ahmuen ah angzoh o tathuk boeh pongah, to ahmuen ah caeh o hmah, tiah acoehaih paek.
10 Då sände Israels konung till det ställe som gudsmannen hade angivit för honom och varnat honom för; och han tog sig till vara där. Detta skedde icke allenast en gång eller två gånger.
Sithaw kami mah, acoehaih hoi oh hanah, vaito khue ai, vai hnetto thuih pae ih ahmuen ah Israel siangpahrang mah kami to patoeh.
11 Häröver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tjänare och sade till dem: "Kunnen I icke säga mig vem av de våra det är som håller med Israels konung?"
To ah kaom hmuen to Syria siangpahrang mah panoek naah palungphui; anih mah a tamnanawk to kawk moe, nihcae khaeah, Aicae thungah kaom Israel siangpahrang abomh kami to nang thui o mak ai maw? tiah a naa.
12 Då svarade en av hans tjänare: "Icke så, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kungör för Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare."
Anih ih tamna maeto mah, Aw ka angraeng siangpahrang, mi doeh ka om o ai; toe ka angraeng siangpahrang, Israel prae thungah kaom tahmaa Elisha mah ni, na taihaih ahmuen ah na thuih ih loknawk to, Israel siangpahrang khaeah thuih pae, tiah a naa.
13 Han sade: "Gån och sen till, var han finnes, så att jag kan sända åstad och gripa honom." Och man berättade för honom att han var i Dotan.
Siangpahrang mah, Caeh oh loe, anih loe naa ah maw oh, tiah pakrong oh; anih to naeh hanah kami ka patoeh han, tiah a naa. Anih loe Dothan vangpui ah ni oh, tiah a naa o.
14 Då sände han dit hästar och vagnar och en stor här; och de kommo dit om natten och omringade staden.
Anih mah to vangpui ah hrangnawk, hrang lakoknawk hoi thacak misatuh kaminawk to patoeh; khoving ah phak o moe, vangpui to takui o.
15 När nu gudsmannens tjänare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en här hade lägrat sig runt omkring staden med hästar och vagnar. Då sade tjänaren till honom: "Ack, min herre, huru skola vi nu göra?"
Sithaw kami ih tamna loe khawnbang khawnthaw ah angthawk moe, tasa bang tacawt naah, hrangnawk, hrang lakoknawk hoiah vangpui takui misatuh kaminawk to a hnuk; a tamna mah anih khaeah, Aw ka angraeng, kawbangmaw a tih o han boeh? tiah a naa.
16 Han svarade: "Frukta icke; ty de som äro med oss äro flera än de som äro med dem."
Tahmaa mah, Zii hmah, aicae khaeah kaom kaminawk loe nihcae khaeah kaom kaminawk pongah pop kue, tiah a naa.
17 Och Elisa bad och sade: "HERRE, öppna hans ögon, så att han ser." Då öppnade HERREN tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt med hästar och vagnar av eld, runt omkring Elisa.
Elisha mah, Angraeng, anih mah hnuk thai hanah mik amtuengsak ah, tiah lawkthuih. Angraeng mah thendoeng ih mik to amtuengsak; anih mah mae to khet tahang naah, hmai kangqong hrang hoi hrang lakok mah Elisha to takui o, tiah a hnuk.
18 När de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: "Slå detta folk med blindhet." Då slog han dem med blindhet, såsom Elisa bad.
Syria kaminawk anih khaeah angzoh o naah, Elisha mah Angraeng khaeah, Hae kaminawk hae mikmaengsak ah, tiah lawkthuih. To tiah Elisha mah hnik ih lok baktih toengah, Anih mah nihcae to mikmaengsak.
19 Och Elisa sade till dem: "Detta är icke den rätta vägen eller den rätta staden. Följen mig, så skall jag föra eder till den man som I söken." Därefter förde han dem till Samaria.
Elisha mah nihcae khaeah, Hae loe loklam na ai, vangpui doeh na ai ni; ka hnukah bang oh, na pakrong o ih kami khaeah kang caeh o haih han, tiah a naa. Elisha mah nihcae to Samaria vangpui ah caeh haih.
20 Men när de kommo till Samaria, sade Elisa: "HERRE, öppna dessas ögon, så att de se." Då öppnade HERREN deras ögon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria.
Vangpui thungah akun o pacoengah, Elisha mah nihcae khaeah, Angraeng nihcae mah hnuk o thai hanah, hae kaminawk ih mik hae amtuengsak ah, tiah lawkthuih. Angraeng mah nihcae ih mik to amtuengsak; nihcae mah khet o naah, nihcae loe Samaria vangpui thungah ni oh o, tiah panoek o.
21 När då Israels konung såg dem, sade han till Elisa: "Skall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?"
Israel siangpahrang mah nihcae to hnuk naah, Elisha khaeah, Kam pa, nihcae hae ka hum han maw? Ka hum han maw? tiah a naa.
22 Han svarade: "Du skall icke hugga ned dem. Du plägar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till fånga med svärd och båge. Sätt fram för dem mat och dryck och låt dem äta och dricka, och låt dem sedan gå till sin herre igen"
Anih mah, Hum hmah; na naeh ih kaminawk to sumsen maw, to tih ai boeh loe palaa hoiah hum sai maw? Nihcae hmaa ah buh hoi tui to patoem paeh, a caak o moe, a naek o pacoengah, angmah ih angraeng khaeah amlaem o let nasoe, tiah a naa.
23 Då tillredde han åt dem en stor måltid, och när de hade ätit och druckit, lät han dem gå; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare några arameiska strövskaror in i Israels land.
To pongah nihcae hanah buh thongh pae; nihcae mah caak o moe, naek o pacoengah, angthawk o moe, angmacae angraeng khaeah amlaem o let. To nathuem hoi kamtong Syria misatuh kaminawk Israel prae thungah angzo o ai boeh.
24 Därefter hände sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin här och drog upp och belägrade Samaria.
To pacoengah Syria siangpahrang Ben-Hadad mah angmah ih misatuh kaminawk to pakhueng, misatuk hanah caeh o moe, Samaria vangpui to takui o.
25 Och medan de belägrade Samaria, uppstod där en så stor hungersnöd, att man betalade åttio siklar silver för ett åsnehuvud och fem siklar silver för en fjärdedels kab duvoträck.
Samaria vangpui thungah paroeai khokhahaih to oh; hrang lu to phoisa quitazetto hoiah zawh o moe, shekel pangato hoiah pahu aek ahmuen palito thungah ahmuen maeto zawhhaih tue phak karoek to, vangpui to takui o.
26 Och en gång då Israels konung gick omkring på muren ropade en kvinna till honom och sade: "Hjälp, min herre konung!"
Nito naah Israel siangpahrang loe sipae nuiah amkaeh, nongpata maeto mah anih khaeah, Aw ka angraeng, siangpahrang, na bom ah, tiah a naa.
27 Han svarade: "Hjälper icke HERREN dig, varifrån skall då jag kunna skaffa hjälp åt dig? Från logen eller från vinpressen?"
Siangpahrang mah, Angraeng mah na bom ai nahaeloe, kai mah kawbangmaw kang bomh thai tih? Cang atithaih ahmuen, misur thaih pasawhhaih thung hoiah maw kang bomh han? tiah a naa.
28 Och konungen frågade henne: "Vad fattas dig?" Hon svarade: "Kvinnan där sade till mig: 'Giv hit din son, så att vi få äta honom i dag, så skola vi äta min son i morgon.'
Siangpahrang mah nongpata khaeah, Tih raihaih maw na tawnh? tiah a naa. Nongpata mah, Hae nongpata hae kai khaeah angzoh moe, Vaihniah ka caak o hanah na capa to na paek ah, ka capa loe khawnbangah ka caak han, tiah a thuih.
29 Så kokade vi min son och åto upp honom. Nästa dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, så att vi få äta honom.' Men då gömde hon undan sin son."
To pongah ka caa ih angan to ka thongh o moe, ka caak o; khawnbang phak naah anih khaeah, Caak hanah na caa to na paek lai ah, tiah ka naa naah loe, anih mah a caa to hawk ving, tiah a naa.
30 När konungen hörde kvinnans ord, rev han sönder sina kläder, där han gick på muren. Då fick folket se att han hade säcktyg inunder, närmast kroppen.
Siangpahrang mah to nongpata ih lok to thaih naah, angmah ih khukbuen to asih moe, sipae nui hoiah a caeh, kaminawk mah khet o naah, athung ah angzaeng ih kazii to hnuk o.
31 Och han sade: "Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag får sitta kvar på honom."
Siangpahrang mah, Vaihniah Shaphat capa Elisha ih lu angmah ih palaeng salakah om vop nahaeloe, Sithaw mah kai hae danpaek nasoe, kanung parai ah doeh sah nasoe, tiah a thuih.
32 Så sände han då dit en man före sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de äldste sutto där hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de äldste: "Sen I huru denne mördarson sänder hit en man för att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I stängen igen dörren, när den utskickade kommer; och spärren så vägen för honom med den. Jag hör nu ock ljudet av hans herres steg efter honom."
Elisha loe angmah im ah anghnut, kacoehtanawk doeh a taengah anghnut o toeng; siangpahrang mah a hmaa ah laicaeh to patoeh; toe laicaeh loe pha ai vop, Elisha mah kacoehtanawk khaeah, Hae ih kami humkung mah kai ih lu takroek hanah kami patoeh, tiah na panoek o ai maw? Khenah, laicaeh angzoh naah, thok khaa o thuih khoep ah loe, thok takraeng o thuih caeng ah; anih hnukah kaom atuen loe angmah angraeng ih khok tuen ah na ai maw om tih? tiah a naa.
33 Medan han ännu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: "Se, detta är en olycka som kommer från HERREN; huru skall jag då längre kunna hoppas på HERREN?"
Nihcae khaeah lok a thuih li naah, laicaeh loe anih khaeah angzoh tathuk; siangpahrang mah, Khenah, Hae raihaih loe Angraeng khae hoi angzo raihaih ah ni oh; tih han ih Angraeng to ka zing khing han vop loe? tiah a naa.
