2 Kungaboken 4

1 Och en kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa och sade: "Min man, din tjänare, har dött, och du vet att din tjänare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsägare och vill taga mina båda söner till trälar.

Now there cried a certain woman of the wives of the sons of the prophets unto Elisha, saying, Thy servant my husband is dead; and thou knowest that thy servant did fear the LORD: and the creditor is come to take unto him my two sons to be bondmen.

2 Elisa sade till henne: "Vad kan jag göra för dig? Säg mig, vad har du i huset?" Hon svarade: "Din tjänarinna har intet annat i huset än en flaska smörjelseolja."

And Elisha said unto her, What shall I do for thee? tell me, what hast thou in the house? And she said, Thine handmaid hath not any thing in the house, save a pot of oil.

3 Då sade han: "Gå och låna dig kärl utifrån av alla dina grannar, tomma kärl, men icke för få.

Then he said, Go, borrow thee vessels abroad of all thy neighbours, [even] empty vessels; borrow not a few.

4 Gå så in, och stäng igen dörren om dig och dina söner, och gjut i alla dessa kärl; och när ett kärl är fullt, så flytta undan det."

And when thou art come in, thou shalt shut the door upon thee and upon thy sons, and shalt pour out into all those vessels, and thou shalt set aside that which is full.

5 Då gick hon ifrån honom. Och sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, buro de fram kärlen till henne, och hon göt i.

So she went from him, and shut the door upon her and upon her sons, who brought [the vessels] to her; and she poured out.

6 Och när kärlen voro fulla, sade hon till sin son: "Bär fram åt mig ännu ett kärl." Men han svarade henne: "Här finnes intet kärl mer. Då stannade oljan av.

And it came to pass, when the vessels were full, that she said unto her son, Bring me yet a vessel. And he said unto her, [There is] not a vessel more. And the oil stayed.

7 Och hon kom och berättade detta för gudsmannen. Då sade han: "Gå och sälj oljan, och betala din skuld. Sedan må du med dina söner leva av det som bliver över."

Then she came and told the man of God. And he said, Go, sell the oil, and pay thy debt, and live thou and thy children of the rest.

8 En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som nödgade honom att äta hos sig; och så ofta han sedan kom ditöver, tog han in där och åt.

And it fell on a day, that Elisha passed to Shunem, where [was] a great woman; and she constrained him to eat bread. And [so] it was, [that] as oft as he passed by, he turned in thither to eat bread.

9 Då sade hon en gång till sin man: "Se, jag har förnummit att han som beständigt kommer hitöver är en helig gudsman.

And she said unto her husband, Behold now, I perceive that this [is] an holy man of God, which passeth by us continually.

10 Så låt oss nu mura upp ett litet rum på taket och där sätta in åt honom en säng, ett bord, en stol och en ljusstake, så att han kan få taga in där, när han kommer till oss."

Let us make a little chamber, I pray thee, on the wall; and let us set for him there a bed, and a table, and a stool, and a candlestick: and it shall be, when he cometh to us, that he shall turn in thither.

11 Så kom han dit en dag och fick då taga in i rummet och ligga där.

And it fell on a day, that he came thither, and he turned into the chamber, and lay there.

12 Och han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit sunemitiskan." Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren.

And he said to Gehazi his servant, Call this Shunammite. And when he had called her, she stood before him.

13 Ytterligare tillsade han honom: "Säg till henne: 'Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan nu jag göra för dig? Har du något att andraga hos konungen eller hos härhövitsmannen?'" Men hon svarade: "Nej; jag bor ju här mitt ibland mitt folk."

And he said unto him, Say now unto her, Behold, thou hast been careful for us with all this care; what [is] to be done for thee? wouldest thou be spoken for to the king, or to the captain of the host? And she answered, I dwell among mine own people.

14 Sedan frågade han: "Vad kan jag då göra för henne?" Gehasi svarade: "Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal."

And he said, What then [is] to be done for her? And Gehazi answered, Verily she hath no child, and her husband is old.

15 Så sade han då: "Kalla henne hitin." Då kallade han dit henne, och hon stannade i dörren.

And he said, Call her. And when he had called her, she stood in the door.

16 Och han sade: "Nästa år vid just denna tid skall du hava en son i famnen." Hon svarade: "Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjänarinna något sådant."

And he said, About this season, according to the time of life, thou shalt embrace a son. And she said, Nay, my lord, [thou] man of God, do not lie unto thine handmaid.

17 Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt henne.

And the woman conceived, and bare a son at that season that Elisha had said unto her, according to the time of life.

18 Och när gossen blev större, hände sig en dag att han gick ut till sin fader hos skördemännen.

And when the child was grown, it fell on a day, that he went out to his father to the reapers.

19 Då begynte han klaga för sin fader: "Mitt huvud! Mitt huvud!" Denne sade till sin tjänare: "Tag honom och bär honom till hans moder.

And he said unto his father, My head, my head. And he said to a lad, Carry him to his mother.

20 Han tog honom då och förde honom till hans moder. Och han satt i hennes knä till middagstiden; då gav han upp andan.

And when he had taken him, and brought him to his mother, he sat on her knees till noon, and [then] died.

21 Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde igen om honom och gick ut.

And she went up, and laid him on the bed of the man of God, and shut [the door] upon him, and went out.

22 Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna, så vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka."

And she called unto her husband, and said, Send me, I pray thee, one of the young men, and one of the asses, that I may run to the man of God, and come again.

23 Han sade: "Varför vill du i dag fara till honom? Det är ju varken nymånad eller sabbat." Hon svarade: "Oroa dig icke!"

And he said, Wherefore wilt thou go to him to day? [it is] neither new moon, nor sabbath. And she said, [It shall be] well.

24 Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt, och gör icke något uppehåll i min färd, förrän jag säger dig till."

Then she saddled an ass, and said to her servant, Drive, and go forward; slack not [thy] riding for me, except I bid thee.

25 Så begav hon sig åstad och kom till gudsmannen på berget Karmel. Då nu gudsmannen fick se henne på något avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där är sunemitiskan.

So she went and came unto the man of God to mount Carmel. And it came to pass, when the man of God saw her afar off, that he said to Gehazi his servant, Behold, [yonder is] that Shunammite:

26 Skynda nu emot henne och fråga henne: 'Allt står väl rätt till med dig och med din man och med gossen?'" Hon svarade: "Ja."

Run now, I pray thee, to meet her, and say unto her, [Is it] well with thee? [is it] well with thy husband? [is it] well with the child? And she answered, [It is] well.

27 Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: "Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad; men HERREN hade fördolt detta för mig och icke låtit mig få veta det."

And when she came to the man of God to the hill, she caught him by the feet: but Gehazi came near to thrust her away. And the man of God said, Let her alone; for her soul [is] vexed within her: and the LORD hath hid [it] from me, and hath not told me.

28 Och hon sade: "Hade jag väl bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig något?"

Then she said, Did I desire a son of my lord? did I not say, Do not deceive me?

29 Då sade han till Gehasi: "Omgjorda dina länder och tag min stav i din hand och gå åstad; om du möter någon, så hälsa icke på honom, och om någon hälsar på dig, så besvara icke hans hälsning. Och lägg sedan min stav på gossens ansikte."

Then he said to Gehazi, Gird up thy loins, and take my staff in thine hand, and go thy way: if thou meet any man, salute him not; and if any salute thee, answer him not again: and lay my staff upon the face of the child.

30 Men gossens moder sade: "Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag släpper dig icke." Då stod han upp och följde med henne.

And the mother of the child said, [As] the LORD liveth, and [as] thy soul liveth, I will not leave thee. And he arose, and followed her.

31 Men Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på gossens ansikte; dock hördes icke ett ljud, och intet spår av förnimmelse kunde märkas. Då vände han om och gick honom till mötes och berättade det för honom och sade: "Gossen har icke vaknat upp."

And Gehazi passed on before them, and laid the staff upon the face of the child; but [there was] neither voice, nor hearing. Wherefore he went again to meet him, and told him, saying, The child is not awaked.

32 Och när Elisa kom in i huset, fick han se att gossen låg död på hans säng.

And when Elisha was come into the house, behold, the child was dead, [and] laid upon his bed.

33 Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN.

He went in therefore, and shut the door upon them twain, and prayed unto the LORD.

34 Och han steg upp i sängen och lade sig över gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm.

And he went up, and lay upon the child, and put his mouth upon his mouth, and his eyes upon his eyes, and his hands upon his hands: and he stretched himself upon the child; and the flesh of the child waxed warm.

35 Därefter gick han åter fram och tillbaka i rummet och steg så åter upp i sängen och lutade sig ned över honom. Då nös gossen, ända till sju gånger. Och därpå slog gossen upp ögonen.

Then he returned, and walked in the house to and fro; and went up, and stretched himself upon him: and the child sneezed seven times, and the child opened his eyes.

36 Sedan ropade han på Gehasi och sade: "Kalla hit sunemitiskan." Då kallade han in henne, och när hon kom in till honom, sade han: "Tag din son."

And he called Gehazi, and said, Call this Shunammite. So he called her. And when she was come in unto him, he said, Take up thy son.

37 Då kom hon fram och föll ned för hans fötter och bugade sig mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Then she went in, and fell at his feet, and bowed herself to the ground, and took up her son, and went out.

38 Och Elisa kom åter till Gilgal, medan hungersnöden var i landet. När då profetlärjungarna sutto där inför honom, sade han till sin tjänare "Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna."

And Elisha came again to Gilgal: and [there was] a dearth in the land; and the sons of the prophets [were] sitting before him: and he said unto his servant, Set on the great pot, and seethe pottage for the sons of the prophets.

39 Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full. När han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kände icke till dem.

And one went out into the field to gather herbs, and found a wild vine, and gathered thereof wild gourds his lap full, and came and shred [them] into the pot of pottage: for they knew [them] not.

40 Och de öste upp åt männen, för att de skulle äta. Men så snart de hade begynt äta av soppan, gåvo de upp ett rop och sade: "Döden är i grytan, du gudsman!" Och de kunde icke äta.

So they poured out for the men to eat. And it came to pass, as they were eating of the pottage, that they cried out, and said, O [thou] man of God, [there is] death in the pot. And they could not eat [thereof].

41 Då sade han: "Skaffen hit mjöl." Detta kastade han i grytan. Därefter sade han: "Ös upp åt folket och låt dem äta." Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

But he said, Then bring meal. And he cast [it] into the pot; and he said, Pour out for the people, that they may eat. And there was no harm in the pot.

42 Och en man kom från Baal-Salisa och förde med sig åt gudsmannen förstlingsbröd; tjugu kornbröd, och ax av grönskuren säd i sin påse. Då sade han: "Giv det åt folket att äta."

And there came a man from Baal-shalisha, and brought the man of God bread of the firstfruits, twenty loaves of barley, and full ears of corn in the husk thereof. And he said, Give unto the people, that they may eat.

43 Men hans tjänare sade: "Huru skall jag kunna sätta fram detta för hundra män?" Han sade: "Giv det åt folket att äta; ty så säger HERREN: De skola äta och få över.

And his servitor said, What, should I set this before an hundred men? He said again, Give the people, that they may eat: for thus saith the LORD, They shall eat, and shall leave [thereof].

44 Då satte han fram det för dem. Och de åto och fingo över, såsom HERREN hade sagt.

So he set [it] before them, and they did eat, and left [thereof], according to the word of the LORD.