2 Kungaboken 22
1 Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, från Boskat.
E WALU na makahiki o Iosia, i kona lilo ana i alii, a he kanakolukumamakahi na makahiki ana i noho alii ai ma Ierusalema. A o Iedida ka inoa o kona makuwahine, he kaikamahine a Adaia no Bosekata.
2 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek icke av vare sig till höger eller till vänster.
A hana pono aku la ia imua o Iehova, a hele no ia ma na aoao o Davida kona kupuna, aole ia i huli ae ma ka akau, aole ma ka hema.
3 I sitt adertonde regeringsår sände konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, åstad till HERRENS hus och sade:
A i ka makahiki umikumamawalu o Iosia ke alii, hoouna aku la ke alii ia Sapana ke keiki a Azalia, ke keiki a Mesulama, ke kakauolelo, i ka hale o Iehova, i aku la,
4 "Gå upp till översteprästen Hilkia, och bjud honom att göra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifrån folket av dem som hålla vakt vid tröskeln.
E pii aku oe ia Hilekia ke kahuna nui, a nana e helu ke kala i laweia mai iloko o ka hale o Iehova, ka mea a ka poe kiai i ka paepae puka i hoiliili ae na na kanaka mai.
5 Och han skall överlämna dem åt de män som förrätta arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem åt de män som arbeta vid HERRENS hus, för att sätta i stånd vad som är förfallet på huset,
A e haawi aku lakou ia mea i ka lima o ka poe hana i ka hana, i ka poe luna hoi o ka hale o Iehova, a e haawi aku hoi lakou i ka poe hana i ka hana maloko o ka hale o Iehova, no ka hana hou i kahi naha o ka hale.
6 nämligen åt timmermännen, byggningsmännen och murarna, så ock till att inköpa trävirke och huggen sten för att sätta huset i stånd.
A i na kamana, a i ka poe kukulu, a i ka poe hahao pohaku, a me ke kuai laau a me na pohaku i kalaiia no ka hana hou i ka hale.
7 Dock skall man icke hålla någon räkenskap med dem angående de penningar som överlämnas åt dem, utan de skola få handla på heder och tro."
Aka, aole i helu pu ia me lakou ke kala i haawiia i ko lakou lima, no ka mea, ma ka pono ka lakou hana ana.
8 Och översteprästen Hilkia sade till sekreteraren Safan: "Jag har funnit lagboken i HERRENS hus." Och Hilkia gav boken åt Safan, och han läste den.
I aku la o Hilekia ke kahuna nui ia Sapana ke kakauolelo, Ua loaa ia'u ka buke o ke kanawai ma ka hale o Iehova. A haawi aku la o Hilekia i ka buke ia Sapana, a heluhelu no kela ia mea.
9 Därefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin berättelse inför konungen; han sade: "Dina tjänare hava tömt ut de penningar som funnos i templet, och hava överlämnat dem åt de män som förrätta arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus."
A hele aku la o Sapana ke kakauolelo i ke alii, a hai aku i ka olelo i ke alii, i aku la, Ua ninini kau mau kauwa i ke kala i loaa iloko o ka hale, a ua haawi aku ia mea i ka poe hana i ka hana, i na luna o ka hale o Iehova.
10 Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade: "Prästen Hilkia har givit mig en bok." Och Safan föreläste den för konungen.
A hai aku la o Sapana, ke kakauolelo i ke alii, i aku la, O Hilekia ke kahuna, ua haawi mai ia'u i buke. A heluhelu iho la o Sapana ia mea imua o ke alii.
11 När konungen nu hörde lagbokens ord, rev han sönder sina kläder.
A lohe ke alii i ka olelo a ka buke o ke kanawai, haehae iho la ia i kona aahu.
12 Och konungen bjöd prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare, och sade:
A kauoha aku la ke alii ia Hilekia ke kahuna, a ia Ahikama, ke keiki a Sapana, a ia Akebora ke keiki a Mikaia, a ia Sapana ke kakauolelo, a ia Asakia, ke kauwa a ke alii, i aku la,
13 "Gån och frågen HERREN för mig och för folket, ja, för hela Juda, angående det som står i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är upptänd mot oss, därför att våra fäder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som är oss föreskrivet.
E hele oukou, a e ninau aku ia Iehova no'u, a no na kanaka, a no ka Iuda a pau, i na olelo o keia buke i loaa; no ka mea, ua nui ka inaina o Iehova i hoaia no kakou, i ka hoolohe ole o ko kakou poe makua i na olelo o keia buke, e hana like me na mea a pau i kakauia no kakou.
14 Då gingo prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne.
A hele aku la o Hilekia ke kahuna, a me Ahikama, a me Akebora, a me Sapana, a me Asakia, io Huleda la ke kaula wahine, ka wahine a Saluma, ke keiki a Tikeva, ke keiki a Harehasa, nana i malama i na aahu; (a e noho ana ua wahine la ma Ierusalema, ma kekahi hapa, ) a kamailio pu lakou me ia.
15 Då sade hon till dem: "Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till den man som har sänt eder till mig:
I mai la kela ia lakou, Ke olelo mai nei o Iehova ke Akua o ka Iseraela peneia, E olelo aku oukou i ke kanaka, nana oukou i hoouna mai io'u nei,
16 Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, allt vad som står i den bok som Juda konung har läst --
Ke olelo mai nei o Iehova peneia, Aia hoi, e lawe mai ana au i ka ino maluna o keia wahi, a maluna o kona poe kanaka, i na mea a pau o ka buke a ke alii o ka Iuda i heluhelu ai:
17 detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall upptändas mot denna plats och skall icke bliva utsläckt.
No ka mea, ua haalele lakou ia'u, a na kuni i ka mea ala i na akua e, i hoonaukiuki ai lakou ia'u, ma na hana a pau a ko lakou lima; nolaila, e hoaia ko'u inaina i keia wahi, aole ia e pio.
18 Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN, till honom skolen I säga så: Så säger HERRES, Israels Gud,
Aka, i ke alii o ka Iuda, nana oukou i hoouna mai nei e ninau ia Iehova, peneia oukou e olelo aku ai ia ia, Ke olelo mai nei o Iehova ke Akua o ka Iseraela peneia, no na olelo au i lohe ai;
19 angående de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför HERREN, när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dess invånare, nämligen att de skola bliva ett föremål för häpnad och ett exempel som man nämner, när man förbannar, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.
No ka mea, ua akahai kou naau, a ua hoohaahaa oe ia oe iho imua o Iehova i ka wa i lohe ai oe i ka mea a'u i olelo ai no keia wahi, a me kona poe kanaka, i lilo ai lakou i mea kahahaia, a i mea hoinoia, a ua haehae oe i kou aahu, a ua auwe oe imua o'u; owau hoi ka i hoolohe, wahi a Iehova.
20 Därför vill jag samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid; och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats." Och de vände till baka till konungen med detta svar.
Nolaila hoi e hui pu aku au ia oe me kou poe kupuna, a ma kou halelua oe e huiia'i me ka malu; aole hoi e ike kou mau maka i ka ino a pau a'u e lawe mai ai maluna o keia wahi. A hai aku la lakou i ke alii i ka olelo.
